Storbritannien – Befolkning och språk

Storbritannien är med sina 67 miljoner invånare ett av Europas folkrikaste länder. Fem av sex britter bor i England. En stor del av befolkningsökningen beror på invandring. Utöver engelskan är walesiska och skotsk gaeliska urspråk.

Av de olika landsdelarna har England 56 miljoner invånare, Skottland 5,5 miljoner, Wales drygt 3 miljoner och Nordirland nästan 2 miljoner.

Storbritannien har relativt höga födelsetal, även om de har fallit på senare år. Samtidigt ökar andelen äldre britter. Var femte invånare är över 65 år.

Nästan två tredjedelar av befolkningstillväxten beror vanligtvis på invandring. Omkring var sjunde invånare är född utanför landet. Invånarantalet ökar snabbast i London och andra områden i östra England.

Invånarna härstammar från de folk som genom århundradena sökt sig till de brittiska öarna: kelter, romare, angler, saxare och normander. En betydande invandring från Irland, Karibien, södra Asien och Afrika skedde på 1950- och 1960-talen. Fortfarande kommer ett stort antal människor till Storbritannien från Indien, Pakistan, Bangladesh, andra forna brittiska kolonier i Afrika samt från Kina, USA, Australien och Saudiarabien för att arbeta och studera.

I mitten av 2023 noterades rekordhöga invandringsnivåer (nästan 700 000 på tolv månader, att jämföra med i snitt cirka 200 000 årligen ett tiotal år bakåt). Det beror dels på kvotflyktingar från bland annat Ukraina, Syrien och Hongkong, men även på att allt fler utländska studenter har uppmuntrats att skriva in sig på brittiska lärosäten. Många kommer från Indien och Nigeria. För att begränsa invandringen införde den konservativa regeringen 2023 visumstopp för medföljande till studenter som tillbringar mindre än två år i landet.

Minskad invandring från EU

Åren 1997–2007 skapades över två miljoner nya arbetstillfällen i Storbritannien. Många av jobben gick till invandrare från de öst- och centraleuropeiska länder som gick med i EU 2004, eftersom de ofta var bättre utbildade än arbetslösa britter. En viktig del i EU-motståndarnas retorik var att britterna skulle ta tillbaka kontrollen över sina gränser och därmed själva bestämma vilka som skulle ha rätt att flytta till Storbritannien. Den hårda retoriken och själva EU-utträdet har lett till brist på arbetskraft inom flera branscher.

2021 fanns det omkring 3,4 miljoner EU-medborgare i Storbritannien. De fem största grupperna med utländskt medborgarskap 2023 var indier (920 000), polacker (740 000), pakistanier (620 000), rumäner (470 000) och irländare (370 000).

2019 (de senaste uppgifterna) var omkring 1,3 miljoner britter bosatta i ett EU-land, varav omkring 300 000 i Spanien och Irland vardera och 180 000 i Frankrike, enligt FN. Många framför allt högutbildade britter är också bosatta i Australien, Nya Zeeland, USA och Kanada.

Flytt till och från Storbritannien

Olika brittiska regeringar har försökt att begränsa invandringen från utomeuropeiska länder, bland annat genom skärpta krav för arbetstillstånd eller visum för studier. Ett trendbrott skedde i samband med brexit och coronapandemin 2020 då det för första gången var fler EU-medborgare som lämnade Storbritannien än som invandrade dit. Det har därefter vänt.

För EU-medborgare som bor i Storbritannien gäller sedan 2021 samma regler som för invandrare från andra länder, med undantag för irländare.

Windrush-skandalen

2012 infördes kontroller av utländsk arbetskraft för att hitta illegala invandrare. En grupp som då hamnade i kläm var den så kallade Windrushgenerationen, människor som invandrade till Storbritannien mellan 1948 och 1971 från Västindien, en stor del av dem som barn. 2018 avslöjades hur hundratals av dem, som hade laglig rätt att bo i landet men inte kunde bevisa det, hade tvingats sluta sina arbeten, blivit bostadslösa, förlorat sin rätt till vård och andra sociala förmåner, spärrats in i särskilda migrationsförvar och i vissa fall utvisats (se Kalendarium).

Flyktingar och asylpolitik

Drygt 67 000 personer sökte politisk asyl i Storbritannien 2023, en mycket hög siffra även om den 2022 uppgick till omkring 80 000. Omkring 62 000 beviljades asyl under 2023 (varav många hade sökt tidigare), den högsta siffran sedan man började föra sådan statistik (1984).

Under 2020-talets början ökade antalet människor som tog sig till Storbritannien med små båtar från Frankrike över Engelska kanalen. Tiotusentals människor valde denna riskabla resrutt varje år, vilket gjorde att den konservative premiärministern Rishi Sunak, som tillträdde 2022, såg det som en av sina viktigaste uppgifter att stoppa denna migrantström. Eftersom Storbritannien inte längre är en del av EU är det svårare för britterna att skicka tillbaka dem till ett EU-land, vilket man tidigare kunde. Regeringen drev därför våren 2024 igenom i underhuset ett kritiserat avtal med Rwanda, som får betalt för att britterna ska skicka asylsökande dit medan deras fall prövas.

Storbritannien och Frankrike slöt 2022 ett avtal med åtgärder för att försöka stoppa migrantströmmen, bland annat genom ökad fransk patrullering i Engelska kanalen och längs den franska kusten (se Kalendarium).

Syn på invandring en generationsfråga

Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016 spelade de som ville att landet skulle lämna samarbetet på det missnöje som finns med invandringen från EU-länder som Polen och Rumänien. Terrorattentaten i Storbritannien 2017 spädde sedan på problemen. Sedan dess har det skett en stor ökning av antalet anmälningar om hatbrott i England och Wales riktade mot invandrare. Unga britter är generellt sett mer positiva till människor från andra länder än dem som tillhör äldre generationer.

Engelska och andra urspråk

Engelska är det helt dominerande språket. Omkring en femtedel av walesarna har kymriska (walesiska) som modersmål. Nästan 60 000 skottar (en tiondel) talar skotsk gaeliska.

Icke-europeiska invandrare som vill flytta till Storbritannien för att gifta sig eller leva med sin partner måste klara av ett språktest.

Om våra källor