Storbritannien – Religion

I Storbritannien finns en lång rad religioner och samfund. Det finns två nationella kyrkor: den anglikanska i England och den presbyterianska i Skottland. Under de senaste årtiondena har samhället dock blivit alltmer sekulariserat.

Omkring hälften av de sammantagna invånarna i Eng­l­and, Skottland och Wales ser sig som kristna. Det kan jämföras med 2001 då motsvarande siffra var omkring 70 procent. Det råder dock stora skillnader i landet, där så många som var fjärde invånare i London har en annan religion än kristendom.

I folkräkningen i Nordirland 2021 sade sig knappt 80 procent vara kristna. Katolikerna där (46 procent) var för första gången fler än protestanterna (43 procent).

Drygt 6 procent av invånarna i England och Wales var muslimer 2021, varav merparten har sina rötter i Sydasien. Det finns även en betydande hinduisk minoritet (nästan 2 procent av befolkningen). Sikher utgör knappt 1 procent, buddister och judar omkring en halv procent vardera.

De icketroende ökar i hela landet. I Skottland uppger för första gången en majoritet (51 procent) att de saknar religion. I England och Wales svarar omkring 40 procent samma sak. I Nordirland hade den gruppen ökat från drygt 10 procent 2011 till 17 procent 2021. 

Rishi Sunak blev 2022 första hinduiska premiärminister.

Den brittiska monarken måste tillhöra den anglikanska kyrkan, Church of England, och har inte rätt att gifta sig med en katolik. Monarken är även kyrkans överhuvud. Ärkebiskoparna i Canterbury och York utses formellt av monarken på premiärministerns inrådan. Sedan 1992 kan kvinnor bli präster och från 2014 även biskopar. År 2015 utsågs för första gången en kvinna till biskop och 2022 var ungefär en tredjedel av prästerna och en fjärdedel av biskoparna kvinnor.

Ärkebiskopen i Canterbury leder den anglikanska kyrkan på global nivå. Hans position har dock ifrågasatts av kyrkoledare i framför allt Afrika som anser att kyrkan utvecklas i en alltför liberal riktning när den välkomnar kvinnliga och homosexuella andliga ledare.

I november 2024 avgick anglikanska kyrkans överhuvud, ärkebiskopen i Canterbury Justin Welby, sedan det uppdagats att kyrkan hade mörkat att en av dess företrädare anklagades för omfattande sexuella övergrepp på minderåriga på 1970- och 1980-talen.

Den anglikanska kyrkan förlorar stadigt medlemmar och kyrkobesöken minskar. Det har lett till att en del debattörer har börjat ifrågasätta dess position som nationell kyrka. Samtidigt gör kyrkan ansträngningar för att nå ut via nya nätverk som träffas på kaféer, pubar med mera. Kyrkorna är också aktiva i socialt arbete, bland annat i driften av så kallade matbanker (se Sociala förhållanden).

Även många andra protestantiska kyrkor har fått se sitt medlemsantal sjunka. Enligt en undersökning av Pew Research Center 2018 ansåg bara var tionde britt att religion var en viktig del av deras liv.

Den skotska presbyterianska kyrkan, Church of Scotland omfattar omkring en femtedel av skottarna (ned från en tredjedel tio år tidigare) och utser till skillnad från Church of England sina egna ämbetsmän. Vid sidan av de nationella kyrkorna finns den walesiska anglikanska kyrkan samt en rad fria protestantiska samfund, liksom den katolska kyrkan som var förbjuden mellan 1500- och 1800-talet.

Även de anglikanska kyrkorna i Wales, Skottland och Nordirland accepterar kvinnliga präster och biskopar.

De främsta kyrkorna i Nordirland är den protestantiska Church of Ireland och katolska kyrkan. Den fundamentalistiska Fria presbyte­rianska kyrkan, som grundades 1951 av pastor Ian Paisley, har haft ett relativt stort politiskt inflytande i området.

Det är inte tillåtet att diskriminera någon på grund av religion i Storbritannien. I England, Wales och Skottland är det förbjudet att uppvigla till religiöst hat. I Nordirland finns ingen särskild lag för detta, men brott motiverat av religion kan leda till högre straff.

På senare år har antalet hatbrott med religiösa inslag ökat, oftast riktade mot judar och muslimer. Efter Hamas stora attack mot Israel i oktober 2023 och landets omfattande militära svar på detta rapporterades såväl de antisemitiska som islamofobiska incidenterna i Storbritannien öka kraftigt. Säkerheten skärptes vid synagogor, moskéer och andra judiska och muslimska institutioner.

Islamistiska terrorattentat i Storbritannien och övriga Europa, liksom den brutalitet som Islamiska staten (IS) gett prov på i bland annat Syrien och Irak, har förstärkt antimuslimska stämningar. Samtidigt finns en religiös tolerans. Ett exempel på det är att London 2016 för första gången valde en muslim, Labourpolitikern Sadiq Khan, till borgmästare.

Om våra källor