Storbritannien – Sociala förhållanden

Storbritannien är ett klassamhälle med djupa sociala klyftor. Det råder även stora skillnader mellan olika delar av landet. Ekonomin är betydligt starkare i söder än i norr. Detta ger bland annat utslag i statistiken över förväntad livslängd. I England lever man två år längre än i Skottland.

Olika regeringar har haft som mål att minska dessa klyftor. Under Labourregeringarna 1997–2010 rustades stadskärnorna upp i flera stora städer i norr. Det konservativa styret därefter har talat om att jämna ut klyftor när det gäller bland annat transporter, utbildning och produktivitet.

De sociala skillnaderna märks bland annat i de narkotikarelaterade dödsfallen, inte minst i Skottland, där de är nästan tre gånger vanligare i förhållande till befolkning jämfört med riksgenomsnittet, och skyhögt över genomsnittet i EU. Det har orsakat en debatt om legalisering av droger för personligt bruk och att missbruk mer ska betraktas som ett medicinskt problem. 

Storbritannien ligger på 15:e plats i FN:s utvecklingsindex över mänsklig utveckling (HDI). Det räknas som "mycket hög utvecklingsnivå", den högsta kategorin globalt och utgör en genomsnittlig västeuropeisk nivå. (Se lista här.)

Många kvinnor jobbar deltid

Liksom i andra rika länder har många jobb med åren försvunnit inom industrin och jordbruket samtidigt som tjänstesektorn sysselsätter allt fler. Omkring fyra femtedelar av arbetskraften har serviceyrken.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat stadigt men omkring två av fem arbetar deltid, mycket beroende på brist på barnomsorg till rimliga kostnader. Heltidsarbetande kvinnor hade 2023 i genomsnitt drygt 7 procent lägre lön än män.

Sysselsättningsgraden är relativt hög, omkring 75 procent 2024. Omkring fem av sex arbetande är sysselsatta i privat sektor och de flesta övriga i den offentliga. Samtidigt sköts en ökande andel av den offentliga servicen av privata bolag, och personal hyrs också in via bemanningsföretag.

Utträdet ur EU 2020 skapade brist på arbetskraft när jobb inte fylldes av medborgare från unionens medlemsländer på samma sätt som tidigare. År 2023 talade regeringen om behovet av att tillsätta 1,1 miljoner vakanta jobb.

Minoriteter i underklass

Minoriteter är kraftigt överrepresenterade inom låglöneyrken och allt fler av dem har så kallade otrygga jobb. Antalet vita med otrygga jobb har dock inte ökat på motsvarande sätt. Många inom denna underklass på arbetsmarknaden arbetar inom den så kallade gig-ekonomin. En del, främst unga, anställs också på så kallade nolltimmeskontrakt, där de varken garanteras någon inkomst eller ett bestämt antal timmar, och kan säga nej till de uppgifter de erbjuds. Drygt en miljon personer beräknas vara anställda på nollkontrakt. 

Ett nytt bidragssystem

Flera tidigare bidrag och skattelättnader för låginkomsttagare (bland annat jobbsökarbidrag, bostadsbidrag och inkomststöd) är numera sammanslagna i ett enda, Universal Credit. Tanken är att detta enda bidrag ska förenkla välfärds­systemet och göra det mer lönsamt att arbeta. Bidragen minskas gradvis i takt med att ett hushåll får fler egna inkomster. Meningen är också att fattiga familjer ska få högre grundbidrag än andra. Omläggningen, som har pågått i ett drygt årtionde sedan 2013, har kantats av kritik mot bland annat långa väntetider.

Matbanker och barnfattigdom

Som en följd av regeringens åtstramningspolitik har anslagen till lokala myndigheter minskat kraftigt på senare år, vilket har tvingat dem till hårda besparingar, särskilt i fattigare områden. På en del håll har brist på pengar lett till att lokala myndigheter inte kunnat ge medborgarna den service de ska enligt lag, som sophämtning och vägunderhåll.

Fler än 14 miljoner britter levde 2022 under fattigdomsgränsen. Av dem var över fyra miljoner barn, vilket var flera hundra tusen fler på bara ett par år. Snabbt stigande priser har skapat problem för brittiska hushåll från hösten 2021 och framåt.

En studie 2024 visade på allvarligt försämrad hälsa bland barn. Bland annat har dödlighet, fetma och tandröta hos minderåriga ökat till nivåer klart över de flesta jämförbara länder. Mer än vart femte brittiskt femårigt barn är överviktigt och andelen i utsatta områden är dubbelt så stor som i välbärgade. Vaccinationsgraden bland barn ligger också under Världshälsoorganisationens rekommenderade gräns.

Många familjer lever i fattigdom trots att minst en förälder i de flesta fall har ett arbete. Personer från etniska minoriteter är särskilt utsatta. Andelen fattiga är något lägre i Skottland där det finns fler kommunala bostäder med låga hyror. Störst andel fattiga invånare, cirka en fjärdedel, finns i och omkring landets största städer London och Birmingham, samt i Englands norra delar.               

Höga bostadspriser och lånekostnader har gjort det svårare för många att köpa sin bostad, och andelen kommunala bostäder (social housing) har minskat stadigt. Många blir därför hänvisade till privata värdar som ofta tar ut högre hyror.

Flera miljoner britter är drabbade av fuel poverty – det vill säga svårt ansträngd ekonomi på grund av höga kostnader för el och värme. Flera tusen personer har beräknats avlida varje år för att de inte har råd att värma upp sina hem. De stigande energipriserna i samband med den ryska invasionen av Ukraina 2022 ledde dock till att subventioner infördes för el och värme.

En studie 2024 kom fram till att brittiska bostäder är sämre än andra jämförbara länders. De är dyrare, mindre, slitna och energimässigt ineffektiva.

På senare år har flera tusen så kallade matbanker öppnats som bistår människor som råkat i ekonomiska problem. Coronapandemin och inflationen de senaste åren har lett till ökade sådana hjälpbehov.

Barnbidrag betalas i normalfallet ut till alla barn under 16 år men utgår inte till höginkomsttagare.

Barnaga är förbjudet i Skottland och Wales, men tillåtet i England och Nordirland om det utförs av en förälder och är på ”rimlig” nivå.

Välgörenhet är vanligt och accepterat i alla samhällsgrupper och av alla politiska partier. Miljontals pund samlas årligen in av välgörenhetsorganisationer för att fördelas till enskilda, grupper av människor, skolor, sjukhus etc.

Arbetslöshet

På senare år har arbetslösheten minskat från drygt 8 procent 2008 till omkring 4 procent på 2020-talet. Ett skäl är att fler än tidigare har egna företag (omkring en sjundedel av alla som yrkesarbetar är egenföretagare) och att en stor andel av dem tjänar mindre än den officiella minimilönen (cirka 11,5 pund 2024).

Coronapandemin har samtidigt lett till en kraftig ökning av de kroniskt sjuka, främst dem som blivit långtidssjuka i covid, som inte längre finns tillgängliga på arbetsmarknaden. Den andelen är större än i många andra jämförbara länder.

Fri sjukvård

Storbritannien har avgiftsfri, statlig sjukvård för alla, National Health Service (NHS), vilken står för den näst största posten i statsbudgeten. En mindre summa tas ut för receptbelagda läke­medel. När det gäller nedskärningar är nationalsymbolen NHS fredat område för alla de stora partierna. Pengarna räcker ändå inte till, vilket bland annat långa vårdköer vittnar om. Britterna blir allt äldre och kostnaderna ökar, samtidigt som personalen har hållit strejker och gått på knäna under och efter coronapandemin. På senare år har det vuxit fram en rad privata alternativ till den offentliga vården. Kritiker befarar att landet är på väg mot en vårdmarknad, där den som kan betala för sig får bättre vård.

Genom stora skattehöjningar försöker den Labourregering som tillträdde 2024 skjuta till stora resurser till NHS. 

En utredning 2024 visade att fler än 30 000 människor från tidigt 1970-tal till 1990-talet fick blod som var infekterat med bland annat hiv och hepatit. Omkring 3 000 av dem dog. Händelserna mörklades dessutom enligt rapporten. Skandalen beskrivs som den största i NHS historia (se Kalendarium).

Britterna är de mest överviktiga av alla medborgare i OECD:s europeiska medlemsländer. Andelen har dessutom fördubblats på två årtionden. Knappt två tredjedelar av alla vuxna är överviktiga och nästan en av tre lider av fetma. Fattiga britter är överrepresenterade bland de överviktiga.

Storbritannien var ett av de europeiska länder som drabbades hårdast av coronapandemin med början 2020. Stora delar av landet sattes i karantän. Regeringen fick kritik för att inte ha tagit epidemin på allvar från början, att regelverket var svåröverskådligt och hela tiden ändrades. Storbritannien var samtidigt först med att godkänna ett vaccin mot covid-19 och därför tidigt ute med att vaccinera sin befolkning. Många miljoner britter smittades likväl och över 220 000 människor dog i covid-19 enligt officiella uppgifter 2023.

Pensioner

Pensionsåldern är 66 år och ska höjas gradvis till 68 år. Den som har fyllt 66 år får också fortsätta arbeta. Många pensionärer har svårt att klara sig på sin pension. Över 2 miljoner pensionärer räknades som fattiga 2023. Ensamhet och social isolering är andra problem som drabbar många gamla.

Liberal lagstiftning

Storbritannien har en liberal abortlagstiftning. Ett undantag var länge Nordirland där abort bara var tillåtet om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa riskerade att skadas permanent. Det brittiska parlamentet ändrade dock Nordirlands abortlag 2019 när regionen saknade regering (se Kalendarium)

Samkönade äktenskap är numera lagliga, även om religiösa samfund avgör om de vill viga personer av samma kön. Church of England gör det inte. Äktenskapen ger homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella i fråga om egendom, pensioner och arv. Även i denna fråga släpade Nordirland efter och lagen ändrades av det brittiska parlamentet 2019 samtidigt som abortlagstiftningen. Homosexuella par har också rätt att adoptera barn.

Prostitution strider inte mot lagen i England, Wales och Skottland, men det är förbjudet att driva bordeller. Nordirland har en lag liknande den svenska som innebär att det är förbjudet att köpa men inte sälja sex.