Tyskland – Befolkning och språk

Tyskland är en av Europas folkrikaste stater men invånarna är ojämnt fördelade. Liksom i många andra europeiska länder är det låga barnafödandet ett problem samtidigt som andelen äldre i befolkningen ökar. Från att länge ha varit känt som ett land som välkomnar flyktingar har invandringspolitiken under senare år börjat skärpas.

Det tyska folket har uppstått ur ett antal olika germanska folkgrupper: franker, saxare, bayrare, schwaber, rhenländare, pfalzare med flera.

De mest tätbefolkade landsdelarna finns i väst och i söder: Ruhrområdet, Rhen-Main-området kring Frankfurt, Rhen-Neckar-området vid Mannheim och Ludwigshafen, regionen kring Stuttgart samt övriga storstadsområden. I det som tidigare var Västtyskland är befolkningstätheten omkring dubbelt så hög som i före detta Östtyskland (DDR). Sedan den tyska återföreningen 1990 har delstaterna i öst, Berlin ej inräknat, förlorat hundratusentals invånare. Många, framför allt unga människor, har flyttat västerut, samtidigt som barnafödandet minskat.

Födelsetalen är låga i dagens Tyskland. Den tyska statistikbyrån beräknar att befolkningen kommer att ha minskat med mellan 11 miljoner och 15 miljoner år 2060 jämfört med i dag.

Samtidigt växer andelen äldre i befolkningen, och antalet invånare i arbetsför ålder minskar. Under de senaste åren har befolkningen vuxit enbart tack vare invandring. Västtyskland tog under åren närmast efter andra världskriget emot många invandrare från forna tyska områden i Östeuropa och från DDR. Under åren med Berlinmuren 1961–1991 (se Modern historia) upphörde flyktingströmmen österifrån nästan, för att efter murens fall växa dramatiskt.

I början av 2020-talet var enligt uppskattningar omkring 14 procent av invånarna  utländska medborgare medan ungefär lika många hade tyskt medborgarskap och invandrarbakgrund. Omkring sex miljoner migranter beräknades ha kommit till landet efter 2013. Men många invånare har sitt ursprung i den omfattande arbetskraftsinvandringen under 1950–1960-talen från Turkiet, före detta Jugoslavien och Sydeuropa. Även till DDR invandrade arbetare men här främst från socialistiska länder som Kuba, Vietnam, Angola med flera länder. Senare har medlemsländer i EU, och dess kandidatländer, fortsatt att stå för en stor andel av invandringen till Tyskland, på senare år särskilt Polen.

I början av 1990-talet skedde en kraftig ökning av antalet asylsökande. Många av dem flydde från kriget i tidigare Jugoslavien. År 2015, under den så kallade flyktingkrisen i Europa, nåddes en ny topp då nära 900 000 flyktingar kom till Tyskland . Drygt en tredjedel av dem flydde från inbördeskrigets Syrien och en tredjedel kom från länderna på västra Balkan. Det höga flyktingmottagandet gav upphov till en omfattande debatt och växande främlingsfientliga stämningar. En ny rörelse, Pegida, ordnade 2014–2015 protestdemonstrationer i Dresden mot invandringen och den påstådda ”islamiseringen” av landet.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 uppstod en ny flyktingvåg till Tyskland, med över en miljon ukrainare som sökte sig till landet. 

Antalet människor som ansökte om asyl minskade mot slutet av 2010-talet, vilket bland annat var en följd av EU:s flyktingöverenskommelse med Turkiet (se Inrikespolitik och författning). Från 2022 noterades dock åter en ökning och 2023 inkom över 350 000 ansökningar, det högsta antalet sedan flyktingkrisen. Året efter hade siffran reducerats med nära en tredjedel, men Tyskland var alltjämt det land i Europa där flest sökte asyl.

Den federala regeringen och delstatsregeringarna har vidtagit åtgärder för att kunna hantera inflödet av asylärenden, bland annat genom modernare IT-system och snabbare deportationer av migranter utan rätt att stanna i landet. Men regeringen vill samtidigt underlätta för arbetsmigranter att söka sig till Tyskland, som ett sätt att stilla företagens skriande behov av högutbildad arbetskraft.

Medan invandrade etniska tyskar automatiskt har rätt till medborgarskap ställs andra invandrare inför flera krav – däribland att ha bott fler år i landet och tala mycket god tyska – för att få bli tyska medborgare.

Förbundsdagen antog 2023 ny lagstiftning som bland annat gör det lättare för företag att anställa människor från utlandet. Gränsen för hur länge man ska ha bott i landet för att kunna ansöka om medborgarskap har därtill sänkts till fem år (från tidigare åtta år).

Efter flera attentat i landet med misstänt koppling till islamistisk terrorism några år in på 2020-talet skärpte regeringen hösten 2024 tills vidare kontrollen vid samtliga tyska gränser. Utökade gränskontroller finns sedan tidigare vid gränserna till Österrike, Polen, Tjeckien och Schweiz.

Förutom den stora gruppen invandrare från olika länder finns det fyra erkända nationella minoriteter: omkring 50 000 danskar i de nordligaste delarna av Schleswig-Holstein, cirka 60 000 friser längs Nordsjöns kust och på öarna, 60 000 sorber, ett västslaviskt folk, i delstaterna Sachsen och Brandenburg samt omkring 70 000 sinter (romer).

Om våra källor