Tyskland – Ekonomisk översikt

Tyskland är Europas främsta ekonomi och en av världens största handelsnationer. Handeln med omvärlden har stor ekonomisk betydelse. Efter att ha uppvisat en stadig, om än modest tillväxt, under ett decennium gick landet in i en lågkonjunktur i samband med covid-19-pandemin 2020. Rysslands invasion av Ukraina två år senare innebar nya prövningar och ekonomin befinner sig sedan dess i en svacka.

Tyskland är ett höginkomstland enligt Världsbankens indelning av världens länder i fyra inkomstkategorier (se alla länder här). Exporten har stor betydelse för ekonomin. Industri och näringsliv är i hög grad inriktade på export, men samtidigt är landet också beroende av import av viktiga råvaror som energi. Även om importen har ökat har Tyskland sedan flera år tillbaka vanligtvis kraftiga överskott i handelsbalansen.

Den högt utvecklade industrin spelar sedan länge en viktig roll för ekonomin, liksom servicesektorn som idag svarar för fyra femtedelar av bruttonationalprodukten (BNP).

Tyskland har hållit fast vid den så kallade sociala marknadsekonomin – utbyggd välfärd, ordning i statsfinanserna, stabil valuta och låg inflation – som var det system som användes i omkring 40 år med framgång i Västtyskland. Den östtyska ekonomin befann sig däremot på randen till sammanbrott åren före Tysklands återförening 1990.

Efter återföreningen växte statens budgetunderskott kraftigt som en följd av att enorma summor av statliga medel överförts till östra Tyskland för att minska skillnaderna mellan öst och väst. Trots att de tidigare östtyska områdena hämtat igen en del av försprånget i väst, och i dag bidrar med en betydligt större andel av landets BNP jämfört med vid återföreningen, är delar av östra Tyskland ännu ekonomiskt eftersatta jämfört med de västra. Flera av de östra delstaterna har ännu lägre BNP per invånare än det tyska genomsnittet.

Ekonomiska problem

Kostnaderna för återföreningen och den försvagade ekonomin under 1990-talet ledde till att statsskulden växte kraftigt medan statsbudgeten drogs med stora underskott. I början av 2000-talet inleddes ekonomiska åtstramningar samt förändringar i välfärdssystemen och arbetsrätten. Det skedde främst inom ramen för förbundskansler Gerhard Schröders program Agenda 2010 (se Modern historia). Under flera år hade löneökningarna varit blygsamma, bland annat på grund av hög arbetslöshet som kulminerade 2005. Åtstramningarna ledde inte till att hushållen fick mer att handla för utan konjunkturen försvagades i stället ytterligare.

Men reformerna bidrog till att sysselsättningen ökade och 2009 blev det första år som arbetslösheten inte ökade sedan mitten av 1970-talet. Trots detta krympte BNP samma år med över 5 procent till följd av den globala finanskrisen. I ett försök att motverka den ekonomiska tillbakagången antog regeringen 2009 ett ekonomiskt stimulanspaket värt 50 miljarder euro. Pengarna skulle bland annat användas för vägbyggen, järnvägar och skolor och omfattade också skattelättnader.

En vändning i ekonomin kom 2010 då den högsta tillväxttakten noterades sedan återföreningen. Men den positiva bilden fördunklades av budgetunderskottet som i spåren av finanskrisen hade ökat till cirka 4 procent av BNP, högre än eurozonens gräns på 3 procent. För att komma till rätta med detta antog förbundsdagen 2010 ett sparpaket på 80 miljarder euro med främst personalnedskärningar i den offentliga sektorn och sänkta ersättningar i de sociala trygghetssystemen.

De tyska exportföretagen kunde dra stor nytta av den ekonomiska återuppbyggnaden i Central- och Östeuropa under 1990-talet och senare av växande ekonomier som Kina, Indien, Brasilien och Ryssland, där efterfrågan har varit stor på fabriksutrustning, avancerade maskiner och motorfordon. Den starka efterfrågan på tyska varor från tillväxtekonomierna uppvägde minskad export till länderna i eurosamarbetet i samband med finans- och eurokrisen. Vid mitten av 2010-talet ledde emellertid inbromsningen av tillväxttakten i Kina till att den tyska exporten dit minskade. Samtidigt ökade nu i stället efterfrågan från EU-länderna och den tyska ekonomin kunde fortsätta att växa sporrad av hög inhemsk konsumtion, låga räntor och låga kostnader för importen av energi.

En budget i balans

Att budgeten ska vara i balans, utan underskott och utan hög belåning, fortsatte att vara en viktig ledstjärna för regeringen under 2010-talet, både inom landet och i euroområdet, där den tyska linjen kommit att dominera. Kritiker menade dock att den strama ekonomiska politiken hämmar tillväxten och att för lite resurser används till investeringar i till exempel infrastruktur. 

Vid slutet av 2010-talet uppvisade ekonomin tydliga tecken på en avmattning. Det såg ut som om det senaste decenniets goda ekonomiska utveckling var på väg mot sitt slut. Det berodde mycket på det pågående handelskriget mellan USA och Kina samtidigt som den viktiga bilindustrin hade svårigheter att ställa om till elbilstillverkning.

En del bedömare, både inom landet och i omvärlden, tryckte på för att regeringen skulle sätta in stimulansåtgärder för att få fart på ekonomin och frångå den strikta budgetpolitiken. De kriser som drabbade landet i början av 2020-talet fick också till följd att man under några år frångick det strikta skuldtaket på 0,35 procent av BNP, (den så kallade skuldbromsen, Schuldenbremse) som är inskriven i landets grundlag.  Det är tillåtet med undantag under perioder av ekonomisk nedgång och förbundsdagen har även rätt att sätta skuldbromsen på undantag vid till exempel naturkatastrofer och andra stora kriser.

Pandemin och Ukrainakrisen

För den redan svaga ekonomin blev covid-19-pandemin som drabbade landet i början av 2020 ett hårt slag. Den globala nedgången i världshandeln påverkade tysk ekonomi liksom nedstängningarna av samhället för att stoppa smittspridningen. Tyskland gick in i den djupaste lågkonjunkturen på 70 år. Regeringen försökte hantera krisen med två gigantiska ekonomiska stödpaket. Det ena på drygt ettusen miljarder euro omfattade stöd till företag och åtgärder för att stötta sjukvården. Det andra på över 130 miljarder euro innehöll bland annat en momssänkning och bidrag till barnfamiljer på 300 euro per barn.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i början av 2022 växte oron för energibrist i Tyskland, när den ryska gasen inte längre levererades som vanligt (se Naturtillgångar och ekonomi). Regeringen införde ett stödpaket på 200 miljarder euro som skulle bidra till att hålla nere det ökande gaspriset och stödja tyska konsumenter. Därtill vidtogs åtgärder för att fylla på landets gasreserver.

Det bidrog till att hålla ekonomin någorlunda på fötter. En tillfällig ljusning kom våren 2023 när den kinesiska marknaden åter öppnades efter pandemin.

Men industrin har fortsatt att ha problem på grund av förhållandevis höga energipriser och svag export. Att Kina gått från att främst vara en viktig exportmarknad till en konkurrent, inte minst när det gäller elbilar försvårar situationen. Samtidigt är bristen på utbildad arbetskraft fortsatt stor och hushållens konsumtion låg. BNP minskade något både 2023 och 2024.

USA:s nya tullar på stål och aluminium från EU-länderna, som infördes i mars 2025, ledde till ökad oro för den tyska ekonomin och ekonomer varnade för en kommande recession.

Samtidigt väcktes nytt liv i debatten om skuldbromsen. I mars 2025 drev kristdemokraterna och socialdemokraterna – som inlett förhandlingar om att bilda en koalitionsregering efter nyvalet månaden innan – igenom en ändring av de grundlagsstadgade reglerna för upplåning (se Kalendarium). Därigenom ska omfattande satsningar på försvaret kunna ligga utanför skuldtaket samtidigt som även en fond på över 500 miljarder euro upprättas för infrastrukturprojekt och klimatåtgärder.

Om våra källor