Tyskland – Sociala förhållanden

Tyskland har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, så generöst att det har blivit en tung belastning för staten. I takt med att den arbetsföra befolkningen minskar medan pensionärerna blir fler har ett antal förändringar skett.

På FN:s index över mänsklig utveckling (HDI), befinner sig Tyskland i den grupp länder som bedöms ha högst utvecklingsnivå (se hela listan här). Landet hör till de  länder som ligger i topp i denna kategori, som bland annat inkluderar de övriga västeuropeiska länderna.

Det tyska socialförsäkringssystemet har anor från 1800-talets slut då först hälso- och därefter olycksfallsförsäkring infördes. Idag omfattar det allmänna systemet arbetslöshet, olycksfall på arbetet, sjukvård, äldreomsorg och pensioner. För varje område finns särskilda självstyrande försäkringsfonder där alla arbetstagare ingår och som de avsätter en viss andel av sin lön till. Även arbetsgivarna gör inbetalningar till fonderna. Försäkringssystemet är obligatoriskt, men höginkomsttagare har rätt att teckna en egen privat hälsoförsäkring i stället för den statliga. I den statliga hälsoförsäkringen ingår läkarbesök, sjukhusvistelse, medicin och tandvård.

Hälso- och sjukvården håller god kvalitet och tillgången till sjuksköterskor och läkare är hög, inte minst på grund av att andelen läkare med utländsk bakgrund ökat under senare år.

En gradvis höjning av pensionsåldern från 65 till 67 år har pågått sedan 2012 som ett sätt att anpassa systemet till att andelen äldre i befolkningen ökar. Pensionsåldern är i dag 67 år för dem som är födda efter 1964. Att andelen äldre som fortfarande arbetar har ökat under senare år hoppas underlätta finansieringen av pensionssystemet. Från 2014 infördes nya regler som gör det möjligt för dem som har arbetat i 45 år att gå i pension redan vid 63 års ålder. Detta gäller dock bara dem som är födda före 1952.

Tyskland släpar efter jämfört med många andra västländer när det gäller kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden. Även om tre fjärdedelar av kvinnorna i yrkesverksam ålder förvärvsarbetar, så är andelen som arbetar högre än i många andra OECD-länderna. Dessutom är Tyskland ett av de länder i Europa som har störst inkomstgap mellan kvinnor och män: kvinnor tjänar i genomsnitt 18 procent mindre än männen. Sedan 2016 måste minst en tredjedel av styrelseledamöter i börsnoterade företag vara kvinnor.

En stor andel av de tyska kvinnorna har högskoleutbildning och 45 procent av alla doktorander är kvinnor. Samtidigt var hela 88 procent av alla professorer män.

När det gäller kvinnors deltagande i politiken noterades positiva förändringar efter förbundsdagsvalet 2021. Andelen kvinnliga ledamöter i den nya förbundsdagen hade då stigit till nära 35 procent jämfört med 30 procent i den gamla. Dessutom var hela hälften av ministrarna i den nya regeringen kvinnor, med Annalena Baerbock på den viktiga utrikesministerposten, vilket var den högsta andelen kvinnor i regeringen hittills.

Föräldrar kan ta ut barnledighet efter svensk modell sedan 2007. Föräldrapenningen, som motsvarar omkring två tredjedelar av nettolönen upp till ett tak, betalas ut i 12 månader eller i 14 månader om båda föräldrarna väljer att ta ut föräldraledighet. Omkring en fjärdedel av papporna tog ut föräldraledighet i början av 2020-talet. Sedan 2015 är det också möjligt att vara föräldraledig på halvtid under 28 månader. 

Det utgår även barnbidrag till föräldrarna för barn upp till 18 års ålder.

Tyskland var länge ett av få västeuropeiska länder som inte tillät samkönade äktenskap, men 2017 antog förbundsdagen en ny lag som godkände detta.

Om våra källor