Tyskland – Sociala förhållanden

Tyskland har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, så generöst att det har blivit en tung belastning för staten. I takt med att den arbetsföra befolkningen minskar medan pensionärerna blir fler har ett antal förändringar skett. Nära fyra av fem kvinnor har ett arbete, men andelen som deltidsarbetar är samtidigt hög.

Bedömare har pekat på att det tyska pensions- och sjukvårdssystemen saknar tillräcklig beredskap för de pågående demografiska förändringarna. Förslag på reformer, såsom höjd pensionsålder eller initiativ för att öka arbetstiden, har dock mötts med motstånd bland väljarna.

På FN:s index över mänsklig utveckling (HDI), befinner sig Tyskland i den grupp länder som bedöms ha högst utvecklingsnivå (se hela listan här). Landet hör till dem som ligger i topp i denna kategori, som bland annat inkluderar de övriga västeuropeiska länderna.

Det tyska socialförsäkringssystemet har anor från 1800-talets slut då först hälso- och därefter olycksfallsförsäkring infördes. I dag omfattar det allmänna systemet arbetslöshet, olycksfall på arbetet, sjukvård, äldreomsorg och pensioner. För varje område finns särskilda självstyrande försäkringsfonder där alla arbetstagare ingår och som de avsätter en viss andel av sin lön till. Även arbetsgivarna gör inbetalningar till fonderna. Försäkringssystemet är obligatoriskt, men höginkomsttagare har rätt att teckna en egen privat hälsoförsäkring i stället för den statliga. I den statliga hälsoförsäkringen ingår läkarbesök, sjukhusvistelse, medicin och tandvård.

Hälso- och sjukvården håller god kvalitet. Tillgången till sjuksköterskor och läkare är hög, inte minst på grund av att andelen läkare med utländsk bakgrund ökat under senare år. Men det gäller främst i städerna, på sina håll på landsbygden har det börjat märkas en brist på allmänläkare.

En gradvis höjning av pensionsåldern från 65 till 67 år har pågått sedan 2012 som ett sätt att anpassa systemet till att andelen äldre i befolkningen ökar. Pensionsåldern är i dag 67 år för dem som är födda efter 1964. Att andelen äldre som fortfarande arbetar har ökat under senare år hoppas underlätta finansieringen av pensionssystemet. Det är möjligt att gå i pension vid 63 års ålder för den som har arbetat i minst  35 år. 

Tyskland släpar efter jämfört med många andra västländer när det gäller kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden. Även om tre fjärdedelar av kvinnorna i yrkesverksam ålder förvärvsarbetar, så är andelen som deltidsarbetar högre än i många andra OECD-länderna. Omkring två tredjedelar av alla mödrar arbetar deltid, jämfört med en knapp tiondel av männen. Dessutom är Tyskland ett av de länder i Europa som har störst inkomstgap mellan kvinnor och män: kvinnor tjänar nära en femtedel mindre än männen. Sedan 2016 måste minst en tredjedel av styrelseledamöter i börsnoterade företag vara kvinnor.

När det gäller kvinnors deltagande i politiken noterades positiva förändringar efter förbundsdagsvalet 2021. Andelen kvinnliga ledamöter i den nya förbundsdagen hade då stigit till nära 35 procent jämfört med 30 procent i den gamla. Dessutom var hela hälften av ministrarna i den nya regeringen kvinnor, med Annalena Baerbock på den viktiga utrikesministerposten, vilket var den högsta andelen kvinnor i regeringen hittills.

Trepartiregeringen, mellan socialdemokratiska SPD, FDP och De gröna, införde 2023 ett statligt stöd, så kallad medborgarinkomst (Bürgergeld), som ska hjälpa dem som saknar arbete men inte heller får arbetslöshetsersättning. Det finns även ett särskilt bostadsbidrag.

Föräldrar kan ta ut barnledighet sedan 2007. Föräldrapenningen, som motsvarar omkring två tredjedelar av nettolönen upp till ett tak, betalas ut i 12 månader eller i 14 månader om båda föräldrarna väljer att ta ut föräldraledighet. Omkring en fjärdedel av papporna tog ut föräldraledighet i början av 2020-talet. Sedan 2015 är det också möjligt att vara föräldraledig på halvtid under 28 månader. 

Det utgår även barnbidrag till föräldrar upp till dess att barnen har fyllt 18 år.

Tyskland var länge ett av få västeuropeiska länder som inte tillät samkönade äktenskap, men 2017 antog förbundsdagen en ny lag som godkände detta.

Om våra källor