Kuba – Naturtillgångar, energi och miljö

Kuba är rikt på mineral och har stora tillgångar inte minst av nickel och kobolt. Olja och fossilgas finns också främst utanför kusten i norr men utvinningen täcker inte de egna behoven. Kuba är beroende av import för sin energiförsörjning och på senare tid har bränslebrist lett till omfattande elavbrott.

Kubas tillgångar på nickel och kobolt är bland de största i världen. De utvinns ur samma malm, kobolt är en biprodukt vid nickelutvinning. Efterfrågan har ökat på båda mineral eftersom de används vid tillverkning av laddningsbara batterier. Utvinningen och förädlingen sker kring Moa i östra Kuba, i en anläggning som helägs av staten och en som är samägd av det statliga kubanska bolaget GNC och det kanadensiska gruvföretaget Sherritt.

Kubas nickelreserver beräknas vara de femte största i världen och kobolttillgångarna de tredje största, men produktionen hålls tillbaka av brist på investeringar.

I Kuba finns också olja, fossilgas (naturgas), koppar, zink, järn, mangan, bauxit, samt mineral som används inom byggindustrin (kalksten, marmor och sand). 

Oljan utvinns ur några mindre källor längs nordkusten öster om Havanna. Företag från många länder är involverade i försök att hitta nya oljekällor men vattnen utanför Kubas kust är djupa vilket försvårar sökandet. Förhoppningar om stora fynd där har hittills kommit på skam men 2023 rapporterades om framgångsrik provborrning på land.

Ungefär en tredjedel av Kubas olje- och gasbehov täcks av de inhemska källorna, resten importeras. Merparten av oljan kommer från Venezuela enligt ett förmånligt avtal från år 2000. Den ekonomiska krisen i Venezuela har dock lett till att importen därifrån minskat kraftigt sedan 2014. Kuba har fått se sig om efter andra oljeleverantörer och har bland annat vänt sig till Ryssland. Under 2023 köpte Kuba även olja från Mexiko.

Men bränslebristen är stor och elavbrotten är både många och ofta långa under den ekonomiska kris som pressar Kuba under början av 2020-talet (se Ekonomisk översikt). Eftersatt underhåll förvärrar situationen. I oktober 2024 blev energikrisen akut och beskrevs som den värsta Kuba genomlevt. Till slut havererade landets största kraftverk, vilket ledde till totalt elavbrott i flera dagar för större delen av befolkningen. Som en följd fick en stor del av verksamheten i samhället stängas ned. Regeringen skyllde på USA:s långvariga handelsembargo mot Kuba men tillstod också att bränslebrist är ett problem.

En orkan i november orsakade ett nytt landsomfattande elavbrott och i början av december stannade kraftverket Antonio Guiteras igen och strömmen försvann i hela Kuba för tredje gången på två månader. Enligt myndigheterna har ungefär en femtedel av befolkningen, och viktiga institutioner som sjukhus, tillgång till alternativa energikällor medan resten får klara sig utan el vid avbrotten.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Olja används till fyra femtedelar av Kubas energiförsörjning och gas för en mindre del, enligt energiorganet IEA. Förnybara källor, varav biobränslen är störst, står för en dryg tiondel.

Fossila bränslen har en ännu större andel vad gäller den del av energin som gäller elektricitet, nästan all elektricitet produceras i främst oljedrivna kraftverk. Här står de förnybara källorna för endast 4 procent som genereras av främst förbränning av rester från sockerindustrin samt sol- och vattenkraft. Men Kuba anses ha goda förutsättningar för att satsa på vind, sol, vattenkraft och biomassa.

I stort sett hela befolkningen har tillgång till elektricitet, även om återkommande elavbrott alltså har blivit en del av vardagen (se ovan).

KLIMAT OCH MILJÖ

Kubas utsläpp av växthusgaser totalt sett var relativt konstanta från mitten av 1990-talet fram till 2015, varefter kurvan pekat svagt nedåt. Trenden är ungefär densamma sett till utsläpp per invånare. Jämfört med andra länder Latinamerika och Karibien ligger Kuba i den nedre tredjedelen vad gäller utsläpp per person.

Som part i Parisavtalet har Kuba uppfyllt sitt åtagande genom att lämna in såväl en första som en uppdaterad nationell klimatplan (NDC), dock utan att fastställa något konkret mål i fråga om utsläppsminskningar. Tidigare har det hetat att minst en tredjedel av energin skulle komma från förnybara källor 2030, men den ekonomiska krisen har satt käppar i hjulet. Kuba har inte tagit fram någon långsiktig strategi (LTS) för utsläppsminskningar eller fastställt något mål för nettonollutsläpp och är i de avseendena som ungefär hälften av övriga länder i Latinamerika och Karibien.

Klimatutmaningar

Kubas långa kustlinje gör landet utsatt för klimatförändringar. Orkaner kommer allt oftare och blir allt kraftfullare, och med dem drivs vatten långt upp på land med fara för odlingar och färskvattenreservoarer. Stadigt stigande havsnivåer hotar att lägga kustområden permanent under vatten. Stigande havstemperaturer riskerar vidare att leda till skador på korallrev och andra marina havsmiljöer. Längre och mer intensiva torrperioder väntas också. Sammantaget hotas såväl levnadsmiljöer som fiske, jordbruk och turism.

Kuba ligger i den nedre tredjedelen av länderna i Latinamerika och Karibien i klimatanpassningsindexet ND-Gain (hela listan finns här). Placeringen är något bättre sett till sårbarheten för förändringarna än för beredskapen att hantera dem.

Miljöproblem

Den ensidiga satsningen på sockerrör har i kombination med avverkning orsakat omfattande jordförstöring.I Havanna orsakar utsläpp från omoderna industrianläggningar och gamla bilar svåra luftföroreningar.

Bristerna är stora i fråga om sophantering och återvinning, och det förekommer att osorterat avfall dumpas i havet.

De senaste decennierna har miljömedvetenheten stärkts och ett antal lagar har antagits för att skydda känsliga områden, inte minst orörda kuster och korallrev.

Källor till denna text