Mexiko – Jordbruk och industri

Jordbruket är viktigt för sysselsättningen i Mexiko men bidrar numera endast med några procent av BNP. Industrin är desto viktigare och omfattar många olika grenar. Fordonstillverkningen är särskilt omfattande.

Mexiko består till stor del av bergiga landskap och halvöknar vilket gör att endast en begränsad del av ytan lämpar sig för odling. Trots det är ungefär var tionde mexikan sysselsatt inom jordbruket. Småbönder särskilt i söder odlar mest till husbehov, med ålderdomliga metoder.

De viktigaste matgrödorna är majs, bönor och squash. De odlas ofta tillsammans och kallas då tres hermanas (tre systrar): majs utgör spaljé för bönan som stabiliserar majsplantan och förser odlingen med näring, medan squash har blad som hindrar ogräs samt håller marken fuktig.

Utöver majs, bönor och squash är också durra, vete, ris, havre och potatis viktiga grödor för hemmamarknaden. Agavekaktus odlas för framställning av alkoholhaltiga drycker som tequila och mezcal. För export odlas sockerrör, kaffe, bomull, frukt och grönsaker. Mexiko är världens största exportör av både avokado och tomater. Avokadon har liksom kakaon har sitt ursprung i regionen.

Ungefär hälften av den odlade marken tillhör ejidos, statsägda kooperativ där enskilda bönder har rätt att bruka jorden. Dessa ejidos skapades av gamla haciendor genom jordreformen under 1900-talets första hälft (se Äldre historia). Samtidigt styckades en del haciendor upp i små brukningsenheter för privata bönder. Vid sidan av det småskaliga och ofta ineffektiva jordbruket finns kapitalintensiva och högteknologiska storgårdar som odlar för export. I norr finns stora boskapsrancher.

Vattnen utanför Mexikos kuster är rika på fisk och skaldjur. Satsningar har på senare år gjorts inte minst på fiskodling och både fångsterna och exporten till främst USA har ökat. Mexikanerna själva äter inte särskilt mycket fisk men staten försöker uppmuntra ökad konsumtion.

Industri

Industrisektorn i Mexiko fick ett uppsving under 1990-talet genom avregleringar och frihandelsavtalet Nafta med USA och Kanada (senare USMCA, se Ekonomisk översikt).

I dag återfinns en fjärdedel av arbetskraften i industrin som bidrar med en tredjedel av BNP och svarar för uppemot 90 procent av landets export.

Fordonstillverkning har förekommit i årtionden i Mexiko och landet är världens sjunde största biltillverkare. Det finns tiotals företag som sätter ihop bilar och hundratals som tillverkar bildelar. Närmare en miljon människor arbetar inom fordonsindustrin som står för en stor del av exporten. Merparten av fordonen säljs till USA.

Livsmedel, drycker och tobak utgör en betydande andel av den industri som mer är riktad mot hemmamarknaden. Men även den sektorn säljer till utlandet: Mexiko är bland annat världens största exportör av öl.

Ett tredje större område omfattar kemitekniska varor samt gummi- och plastartiklar. Den traditionellt viktiga klädes- och skoindustrin har tappat andelar, men är arbetsintensiv och sysselsätter fortfarande förhållandevis många människor. Branschen gick tillbaka under en rad år på grund av ökad konkurrens inte minst från Kina. Detsamma gäller tillverkningen av datorer, telekomutrustning och annan elektronik. Trenden har emellertid vänt. Många företag som vänder sig till USA-marknaden föredrar nu Mexiko före Kina, där kostnaderna har ökat. Den rent geografiska närheten till USA är också en konkurrensfördel.

En stor del av de utländska investeringarna har satsats i maquilas (eller maquiladoras), utlandsägda fabriker som sedan 1960-talet finns i särskilda frihandelszoner. Ägarna undantas från skatter och tullar och drar nytta av de låga lönerna i Mexiko. Det finns över 3 000 maquilas som ger arbete åt över en miljon mexikaner, även om arbetsvillkoren ofta är hårda. Fabrikerna skapar också ofta svåra miljöproblem på grund av oreglerade utsläpp.

Om våra källor