Mexiko – Utbildning

Barnen i Mexiko förväntas gå tre år i obligatorisk förskola innan de börjar grundskolan vid sex års ålder. Skolplikten i den ordinarie skolan omfattar tolv år. Trots stora satsningar på utbildning sedan 1990-talet är kvaliteten på undervisningen ofta dålig.

Framgångarna har varit stora med att få fler barn att gå i skolan men studieresultaten är ofta svaga. Kritik har riktats mot att en alltför stor del av resurserna går till lärarlöner och inte till lokaler och material.

De allra flesta elever går i statliga skolor som är avgiftsfria. Skolorna fungerar ofta i skift, barnen går antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen. Frånvaron är hög, många går om klasser eller hoppar av helt.

En majoritet av mexikanska barn går åtminstone något år i förskola, nästan alla går de första sex skolåren och flertalet också de tre år som motsvarar högstadiet. Men nästan hälften av ungdomarna fullföljer aldrig det treåriga gymnasiet, som är uppdelat i yrkes- och högskoleförberedande klasser. Undantagen hittas inte minst bland ursprungsfolk och andra marginaliserade grupper. För att öka skolgången för dessa grupper har regeringen infört program med stipendier, skolskjutsar och bidrag till skolmaterial.

Under coronapandemin som bröt ut 2020 stängde merparten av skolorna i Mexiko. För många barn, särskilt i fattiga familjer, innebar det begränsad tillgång till undervisning under närmare två års tid. Oron är stor att många barn kommer att få svårt att hämta igen förlorad skoltid.

Det finns ett stort antal universitet och andra högre läroanstalter i Mexiko men andelen i ålderskategorin 25–34 år som har slutfört högskolestudier är den lägsta i OECD: en dryg fjärdedel. Universidad Nacional Autónoma de México i Mexico City som grundades 1910 har i dag cirka 375 000 studenter och är det största universitetet i Latinamerika. Det räknas också som ett av de mest ansedda universiteten.

Utbildningsväsendet präglas av ojämlikhet och ineffektivitet, och har varit i fokus för politiska reformer allt sedan Enrique Peña Nieto valdes till president 2012. Han ville modernisera skolan och rensa ut korruption särskilt inom det inflytelserika nationella lärarfacket SNTE, som är det största fackförbundet i Latinamerika. SNTE stod tidigare nära det länge statsbärande partiet PRI (se Inrikespolitik och författning) och betraktas som djupt korrumperat och odemokratiskt. SNTE, som styrde över anställningar inom skolan, hamnade snart på kollisionskurs med Peña Nietos regering.

Många lärare hade tidigare köpt eller ärvt sina jobb, och det var inte ovanligt att de själva saknade utbildning. Obligatoriska tester infördes för alla lärare med oberoende utvärderingar och löften om lönelyft och karriär beroende på resultat. En ”lärarfolkräkning” – den första någonsin – visade att tiotusentals lärarlöner betalades ut illegalt till bland annat administratörer och till och med ”spöklärare” – personer som var döda, pensionerade eller av andra skäl aldrig fanns i klassrummen.

Satsningarna väckte motstånd från både SNTE och det mindre utbrytarfacket CNTE, som är mer radikalt, och sammandrabbningar sommaren 2016 urartade i dödligt våld i södra Mexiko. Flera fackliga ledare greps misstänkta för penningtvätt och andra brott. Protesterna ledde till att skolor på sina håll höll stängt under långa perioder. Dessutom stod det klart att reformerna inte gjort något åt de stora kvalitetsskillnaderna inom skolan, där fattiga får betydligt sämre utbildning än rika.

Andrés Manuel López Obrador som efterträdde Peña Nieto 2018 hade som ett av sina huvudsakliga kampanjlöften att riva upp utbildningsreformen, som han hävdade hade gjort utbildning till en affärsverksamhet. López Obradors regering slopade de resultatbaserade inslagen för lärarna och införde avgiftsfri högre utbildning till barn från de fattigaste familjerna. Enligt kritiker skedde satsningarna på bekostnad av ökad finansiering av grundläggande utbildning, och dessutom varnade de för risk för att korruptionen inom utbildningsväsendet ökar på nytt.

Om våra källor