Fördjupning: Valsystemet och valdeltagandet i USA

Presidenten, som måste vara född i USA och minst 35 år gammal vid tillträdet, väljs på fyra år och kan väljas om en gång. Valet är indirekt: väljarna röstar formellt på personer, så kallade elektorer, som sedan utser presidenten. Varje delstat plus District of Columbia med huvudstaden Washington utgör en valkrets. Vinnaren i valkretsen tar samtliga elektorsröster (med undantag för Maine och Nebraska som fördelar sina elektorsröster något annorlunda). Sammanlagt finns 538 elektorer som tillsammans bildar elektorskollegiet. Antalet elektorer per delstat varierar från 54 i den mest folkrika, Kalifornien (från och med 2023 efter folkräkningen 2020, se Befolkning och språk), ned till tre i de minsta delstaterna (och i Washington DC). Valsystemets utformning innebär att en kandidat kan vinna valet trots att motståndaren får fler röster. Det skedde tre gånger på 1800-talet samt 2000, då George W Bush segrade, och 2016, då Donald Trump vann. Samtidigt med presidenten väljs en vicepresident, som också är senatens ordförande. Denne har rösträtt vilket har betydelse om det väger jämnt mellan rösterna när en fråga ska avgöras – då har vicepresidenten utslagsröst.

Partierna väljer formellt sina presidentkandidater vid nationella partikonvent. I de flesta delstater hålls primärval för att utse delegater som sedan röstar fram partiets presidentkandidat vid konventen. Delstater som inte har primärval anordnar partimöten eller provval (caucus) för att utse konventsdelegater. Primärvalssäsongen brukar inledas i början av valåret i delstaterna Iowa och New Hampshire. Primärvalen fortsätter fram till juni, men tendensen har varit att delstaterna tidigarelägger sina val för att kunna utöva ett reellt inflytande.

Partikonventen hålls vanligtvis i juli eller augusti. Enligt traditionen ska sedan den formella valrörelsen startas på Labor Day, första helgen i september. I praktiken sätter valkampanjerna igång långt tidigare. De kandidater som gör anspråk på att betraktas som trovärdiga måste nämligen samla in mångmiljonbelopp. 

En stor del av kampanjpengarna går till köp av TV-tid för politiska reklaminslag. Största delen av de flera miljarder dollar som spenderas under valkampanjer kommer från donationer från privatpersoner, företag, fackföreningar och olika intresseorganisationer.

Kongressen

Kongressen består av senaten och representanthuset med sammanlagt 535 röstande ledamöter. De utses i direkta val och de kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Till senaten sänder de 50 delstaterna vardera två representanter som innehar sina mandat i sex år. Val till en tredjedel av platserna i senaten hålls vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs på två år (samt sex icke-röstande ledamöter som företräder Washington DC och fem territorier, se nedan). Fördelningen är proportionell efter delstaternas folkmängd. Kalifornien har följaktligen störst representation (med 52 från och med 2023), följt av Texas, Florida och New York. Sex glest befolkade delstater har bara en ledamot vardera i representanthuset.

Varje delstat skriver sina egna vallagar. Alla val äger rum den första tisdagen efter den första måndagen i november.

Valdeltagandet i USA är lågt vilket uppfattas som bekymmersamt, då de som väljs till politiska ämbeten därmed har uttalat stöd av endast en minoritet av väljarkåren. Sedan millennieskiftet har valdeltagandet i presidentval legat mellan 50 och 57 procent, med undantag för valet 2020 då hela 67 procent deltog. Det var den högsta siffran på 120 år. I mellanårsvalen, som bara gäller kongressen, ligger valdeltagande vanligen runt 36–38 procent. Här utgjorde mellanårsvalet 2018 ett undantag då drygt 49 procent av väljarna deltog – andelen sjönk till cirka 46 procent 2022.

Valdeltagandet

En orsak till det låga valdeltagandet i är att det är krångligare än i flertalet länder att utöva sin rösträtt. Problemet har ökat sedan Högsta domstolen 2013 rivit upp centrala delar av en rösträttslag från 1965 (Voting Rights Act) som utgjort en bärande del av stärkta medborgerliga rättigheter. Därmed öppnades dörren för delstater att på nytt införa lagar som försvårar för medborgare att rösta – vilket i huvudsak drabbar minoriteter, lågavlönade och ungdomar. Tillskyndarna säger sig vilja förebygga valfusk (se även Kalendarium). Enligt en rapport införde 19 delstater sammanlagt 33 nya lagar som inskränkte väljarnas möjligheter att rösta bara under de första nio månaderna 2021. Det skedde efter valåret 2020, då valdeltagandet var det högsta på över 100 år.

Vanligt är också att makthavare försöker rita om valdistrikt för att få en indelning som är maximalt gynnsam för det egna partiet (ett fenomen kallat gerrymandering). Sådan manipulering av valdistrikt görs alltmer aggressivt och har på senare år lett till flera rättsfall. I juni 2019 slog Högsta domstolen fast att det står politiker fritt att göra som de vill med valdistrikten (se Kalendarium).

Pengarnas växande betydelse i valkampanjerna har ifrågasatts och kongressen har lagvägen försökt begränsa de privata bidragen. Men två avgöranden i Högsta domstolen 2010 gjorde det tillåtet för företag och enskilda att ge obegränsade summor till politiska kampanjorganisationer, "super pacs" (Super Political Action Committees), som stöder en kandidat eller driver en fråga. Dessutom blev det möjligt att göra sådana donationer anonymt. Därmed fick företag och välbärgade individer ökad möjlighet att påverka val, utan att synas. Tidigare fanns det begränsningar för hur mycket enskilda givare kunnat ge. Under valrörelsen 2020 spenderades mer pengar än någonsin tidigare på president- och kongressvalen: 14 miljarder dollar. Det var en fördubbling av det föregående rekordet från 2016.