Australien – Ekonomisk översikt

Under nästan tre decennier uppvisade Australien en oavbruten ekonomisk tillväxt, trots såväl finanskris som sjunkande priser på råvaror. Men under andra halvan av 2020 gick ekonomin in i en lågkonjunktur till följd av coronakrisen och svåra skogsbränder. I dag strävar regeringen efter att minska beroendet av gruvnäringen och bredda ekonomin. Australien hör till världens största exportörer av järnmalm.

Australien är ett rikt land med enorma naturtillgångar. Det räknas som ett höginkomstland enligt Världsbankens indelning av världens länder i fyra inkomstkategorier (se alla länder här).

Jordbruket dominerade helt ekonomin fram till andra världskriget, men därefter inleddes en snabb utbyggnad av såväl tillverknings- som gruvindustri. Jordbruket moderniserades, tjänstesektorn expanderade och turismens betydelse för ekonomin ökade. De asiatiska länderna tog över västvärldens roll som Australiens viktigaste handelspartner. Numera är tjänstesektorn den överlägset största mätt i andel av bruttonationalprodukten (BNP).

Grunden till en god ekonomi lades av den Laborregering som tillträdde 1983. Höga tullar sänktes och andra handelshinder avskaffades, finansmarknaden avreglerades och den australiska dollarn fick flyta fritt. År 1990 inleddes ett privatiseringsprogram, bland annat såldes telekommunikationer, flyg och banker ut. En viktig ekonomisk drivkraft har sedan slutet av 1990-talet varit en stark privatkonsumtion som möjliggjort en hög BNP-tillväxt trots kriser i omvärlden.

Australien hade i början av 2000-talet en låg inflation, den lägsta arbetslösheten på många år och ett överskott i statsbudgeten. God hushållning med statliga medel i kombination med växande inkomster från utrikeshandeln bäddade för att Australien kunde möta den internationella finanskrisen från 2008 med omfattande stimulansåtgärder. Pengarna gick till hus- och vägbyggen, skolor samt direktstöd till främst låg- och medelinkomsttagare.

Att gruvnäringen blomstrade till följd av ökad efterfrågan och investeringar från Kina, som behövde järnmalm och kol till sin växande ekonomi, gav ytterligare hjälp att hantera krisen. Men arbetslösheten ökade och tillväxttakten i ekonomin var lägre än tidigare.

När den ekonomiska tillväxttakten i Kina saktade av några år in på 2010-talet minskade den kinesiska importen av järnmalm och andra gruvprodukter från Australien samtidigt som de globala råvarupriserna sjönk. Men även om tillväxten minskade i bland annat Queensland och Västaustralien och investeringarna i gruvindustrin sjönk klarade Australien de ekonomiska förändringarna relativt väl, bland annat beroende på en fortsatt hög export av råvaror.

Förutom gruvsektorn har även finansbranschen och byggindustrin varit betydelsefulla näringar under det senaste decenniet.

Beroendet av Kina är fortsatt starkt: exporten dit, i dag bland annat jordbruksprodukter, står ännu för en betydande del av den totala exporten, och inkomsterna från de många kinesiska studenter som utbildar sig vid australiska universitet och från rika turistande kineser spelar en viktig roll för ekonomin. Dessutom har Australien också tillhört de länder i världen som kinesiska investerare varit särskilt intresserade av. I början av 2020-talet införde dock Kina tullar och importbegränsningar vilket drabbade det betydelsefulla ekonomiska utbytet negativt (se Utrikespolitik och försvar).

Regeringen har under 2010-talet strävat efter att ta sig ur beroendet av gruvindustrin genom satsningar på andra näringar. För att stimulera tillväxt i andra sektorer och hjälpa ekonomin att klara omställningen har centralbanken hållit fast vid låga räntenivåer. De låga räntorna har emellertid underblåst höga bostadspriser och medfört att australiska hushåll har dragit på sig stora skulder. Statsbudgeten har uppvisat ett underskott och statsskulden har legat på en förhållandevis låg nivå jämfört med många andra rika länder.

Under senare år har klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare ökat, särskilt urbefolkningen ligger långt efter den rikaste gruppen i landet.

Den långvariga blomstrande tillväxten förbyttes 2020 i en ekonomisk nedgång. De svåra skogsbränder som härjade i landet i slutet av 2019 fick negativa följder för ekonomin. Samtidigt började det nya coronaviruset spridas i landet, vilket ledde till att kraftiga restriktioner infördes. Det drabbade ekonomin hårt och ledde till att BNP krympte.

För att stoppa nedgången och stimulera ekonomin pumpade regeringen in stora mängder pengar (över 200 miljarder australiska dollar).

Utrikeshandel

Traditionellt har Australiens export utgjorts av jordbruksvaror, men idag har också handeln med metaller och mineraler en stor betydelse.

Fram till 1960-talet var Storbritannien och USA Australiens främsta handelspartner. Men tyngdpunkten i Australiens utrikeshandel har alltmer förskjutits från Europa och USA till Öst- och Sydöstasien. Australien har samtidigt blivit mer exportinriktat genom en omstrukturering av näringslivet och genom en mer frihandelsvänlig politik. Australien har verkat internationellt för ökad frihandel, särskilt på jordbruksområdet, och tullarna på sådant som textilier, skor och kläder har sänkts.

Japan var länge den största handelspartnern och dit exporteras bland annat kött, ull, vete, stenkol, järnmalm, nickel och aluminium, men förstaplatsen har numera övertagits av Kina. Redan 2007 gick Kina om USA som det land Australien importerar mest ifrån. Efter långa förhandlingar ingick Kina och Australien ett frihandelsavtal år 2015. Samma år slöts även ett avtal med Japan. Stadigt växande marknader är också Sydkorea och Taiwan som bland annat köper järnmalm och kol. Även med Aseanländer som Singapore, Indonesien och Malaysia har handeln ökat kraftigt. Hösten 2008 enades Australien och Nya Zeeland om ett gemensamt frihandelsavtal med Asean. Våren 2019 undertecknade Indonesien och Australien ett bilateralt handelsavtal. Ett frihandelsavtal trädde i kraft 2005 med USA.

Australien har under 2010-talet också varit involverat i förhandlingarna om två jättelika regionala frihandelssamarbeten, Trans-Pacific Partnership (TPP) och Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP). TPP undertecknades 2016 av USA och elva länder kring Stilla havet – däribland Japan, Australien och Kanada, men inte Kina. I sin ursprungliga form skulle TPP ha omfattat 40 procent av världsekonomin, men det havererade innan det trätt i kraft då USA drog sig ur efter Donald Trumps tillträde på presidentposten. De kvarvarande elva länderna, som gemensamt står för cirka 14 procent av världsekonomin, beslutade dock att hålla fast vid avtalet. Efter vissa justeringar skrev de 2018 under TPP-11, eller CPTPP (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Parthership). Avtalet innebär att tullar sänks mellan länderna och ska enligt förhoppningarna bidra till ökad tillväxt.

RCEP omfattar de tio Aseanländerna samt flera av Australiens främsta handelspartner: Nya Zeeland, Japan, Kina och Sydkorea. Även Indien deltog länge i förhandlingarna som inleddes 2012, men valde att dra sig ur 2019 av oro för konsekvenserna för inhemsk produktion. USA står utanför RCEP, som har setts som ett kinesiskt svar på det amerikanska TPP-initiativet. RCEP trädde i kraft år 2022 och omfattar nästan en tredjedel av världens befolkning och står för en lika stor andel av världens samlade BNP. 

Om våra källor