Samoa – Kultur och seder

I Samoa är den polynesiska kulturen väl bevarad. De flesta samoaner är starkt knutna till bylivets traditioner och kulturella sedvänjor, som styrs av storfamiljen med dess överhuvud (matai). Den traditionsbundna livsstilen (fa’a Samoa) präglas av strikta sociala hierarkier. Ju längre bort från huvudstaden Apia man kommer desto strängare håller byarna på fa'a Samoa.

Mataierna ska bland annat föra vidare den uråldriga traditionen av släkttavlor, folkliga och religiösa legender och sånger till nya generationer. Lydnad och respekt för överordnade och äldre är viktiga inslag i fa'a Samoa.

Det västerländska inflytandet har ökat bland yngre samoaner, vilket skapar generationsmotsättningar och gör att många ungdomar väljer att flytta utomlands eller till Apia.

Musik, sång och dans är viktiga inslag i den samoanska kulturen. Siva, fa’ataupati och sa sa är några traditionella danser. Nästan alla samoaner låter tatuera sig rikligt. Det sker ofta vid övergången till tonåren. Tatueringarna är inte bara yttre prydnader utan har även andlig innebörd.

Samoanen Albert Wendt (1939–) är en av de mest kända författarna i Oceanien. I sina verk skildrar Wendt ofta fa’a Samoa, inte minst livsstilens baksidor i form av social kontroll och maktkamp. Två av hans mest berömda romaner är Leaves of the Banyan Tree (1979) och Pouliuli (1977).

År 2011 valde Nya Zeeland filmen Berättaren (The Orator) som sitt Oscarsbidrag för bästa utländska film. Berättaren är regisserad av den samoanskfödde Tusi Tamasese, som numera bor i Nya Zeeland. Filmen utspelar sig i Samoa och skådespelarna talar samoanska. I centrum för handlingen står en man som kämpar för att skydda sin mark och sin familj.

Vett och etikett

Kristna påbud ska följas. Söndagen helgas fortfarande som vilodag. En besökare bör inte arbeta på söndagar eller exempelvis ta en simtur alltför nära en by.

I många byar råder cirka 20 minuters "utegångsförbud" på kvällen. Denna stund är ämnad för bön. Om man som besökare anländer till en by mitt under bönestunden bör man vänta utanför byn tills den är över.

I en hel del byar är det inte accepterat att män och kvinnor lever ihop utan att vara gifta. Om två samboende besökare därför presenteras som man och hustru ska de inte tillrättavisa personen.

Offentliga ömhetsbetygelser bör undvikas. Vänner och familjemedlemmar hälsar på varandra genom kramar och kindkyssar. Andra hälsar med ett handslag och ett leende, eller genom att höja på ögonbrynen och le. Mataier och personer utanför familjen, särskilt äldre främlingar, ska tilltalas med titel. Mataier kan tilltalas med titeln lau susuga.

När man besöker ett hem ska man vänta med att gå in tills mattor har lagts fram. Därefter tar man av sig skorna och sätter sig på mattan med benen i kors. Samtalet börjar först när alla sitter på mattan. Att samtala stående hemma hos någon uppfattas som ohyfsat. En konversation inleds ofta med susu mai ellerafio mai (välkommen). Värden inleder med ett kort välkomsttal och gästen svarar med ett litet svarstal.

Det anses stötande att sitta med benen rakt ut så att fötterna pekar mot dem man umgås med. Man bör i stället sitta på knä eller i skräddarställning. Att peka med pekfingret är oartigt, samoaner pekar med hakan. Att lyfta ögonbrynen betyder "ja", att dra ihop dem betyder "nej".

Klädsel och matvanor

Sättet att klä sig är vanligtvis ledigt men propert. Traditionella kläder används i byarna. Män bär skjorta och ett höftskynke kallat lavalava. Kvinnornas traditionella klädsel kallas puletasi och utgörs av en kort kjol ovanpå en långklänning. På fötterna bärs oftast plasttofflor eller sandaler.

Besökande kvinnor bör inte bära bikini eller shorts utanför strandområdena och män ska ha skjortan på utanför stranden även om det är varmt. Nudistbad och att sola topless är inte accepterat. Om man bjuds in till en by som gäst bör man fråga sin värd hur man bör klä sig, eftersom det kan variera från by till by. Den bybo vars gäst är oanständigt klädd riskerar att tvingas betala böter till byrådet.

Samoansk mat är vanligtvis kokt och milt kryddad. Råvarorna kan kännas ovanliga för många västerlänningar: brödfrukt, taro (ett slags rotfrukt), taroblad och gröna bananer. På matsedeln står ofta rå fisk, marinerad i citronsaft, kokosmjölk, salt och lök.

Umu är ett traditionellt sätt att tillaga maten på: en eld görs upp och täcks därefter med stenar. När stenarna är lagom varma läggs maten på stenarna och täcks därefter med bananblad. Den kanske mest kända samoanska rätten är lu’au som tillreds av blad från taroplantan, kokosmjölk och lök. Detta kokas därefter inneslutet i ett taroblad på en umu.

Frukosten består oftast av soppa (supoesi) gjord på papaya och kokosmjölk. En populär efterrätt är fausi som görs på pumpa eller taro i kombination med en karamelliserad kokosmjölksås. De vanligaste köttslagen är kyckling, nöt och gris. Samoaner äter också i hög grad importerad mat, bland annat mycket konserver.

Högtider och helgdagar

Samoas nationaldag infaller den 1 juni. Då uppmärksammas landets självständighet från Nya Zeeland 1962. Samtliga kristna högtider och helgdagar firas. Alla större högtider, samt ceremonier som bröllop och begravningar, förknippas med mängder av mat, bland annat helstekt gris.

Om våra källor