Brasilien – Kultur
Brasiliansk folkmusik vilar på ett portugisiskt arv men rymmer också afrikanska rytmer, som i samban och bossa novan. På bildkonstens område har alla befolkningsgrupper lämnat viktiga bidrag.
Det dröjde länge innan brasiliansk kultur frigjorde sig från den portugisiska traditionen. Under kolonialperioden var litteraturen i Brasilien starkt influerad av moderlandet. I början var det mest jesuitpräster som ägnade sig åt författarskap, till exempel padre António Vieira (1608–1697).
Efter självständigheten 1822 dominerade romantiken och naturalismen. José de Alencar (1829–1877) var en romantisk författare som idealiserade ursprungsfolken. Han skrev bland annat romanen O guaraní 1857. Realisten Joaquim Maria Machado de Assis (1809–1908) beskrivs som ”den moderna brasilianska litteraturens fader”.
I samband med hundraårsjubileet av landets självständighet arrangerade São Paulo 1922 en kulturvecka som blev inledningen till den brasilianska modernismen. Poeten Oswald de Andrade var en ledande kraft och bidrog till att tidskriften Antropofagia skapades. I den ingick poeter som Mário de Andrade, föregångare inom latinamerikansk magisk realism och mest berömd för sin roman Macunaíma.
På 1930-talet började författarna i ökad utsträckning söka motiv utanför städerna. Flera författare skildrade det fattiga nordöstra Brasilien, till exempel Graciliano Ramos (1892–1953), vars klassiska roman Förtorkat liv finns på svenska. En annan känd 1900-talsförfattare är João Guimarães Rosa (1908–1967), vars största verk är Livet är farligt, senhor. Internationellt mest känd är Jorge Amado (1912–2001), som också skildrar nordöstra Brasilien.
Andra moderna författare är Antônio Callado, Márcio Souza, Ivan Ângelo, Ignácio de Loyola Brandão och João Ubaldo Ribeiro, den senare översatt till svenska med romanen Brasilien, Brasilien. Bland moderna kvinnliga författare märks Nélida Piñon men framför allt Clarice Lispector (1920–1977) med flera böcker översatta till svenska, bland annat romanen Nära det vilda hjärtat och novellsamlingen Familjeband. Mest känd bland samtida poeter är João Cabral de Melo Neto (1920–1999).
Barnboksförfattaren Lygia Bojunga Nunes tilldelades 2004 det svenska Almapriset till Astrid Lindgrens minne. Hon har också skrivit dramatik och vuxenlitteratur.
På bildkonstens område har alla befolkningsgrupper lämnat viktiga bidrag. Under 1700-talet verkade arkitekten och skulptören Antônio Francisco Lisboa, som kallades Aleijadinho. Hans verk finns i de historiska städerna i den östliga delstaten Minas Gerais, där en byggnadsstil i barock växte fram sedan man funnit guld och diamanter i området.
Under 1800-talet kom måleriet att utvecklas av bland annat Victor Meireles. Modern brasiliansk konst räknas till den främsta i världen med namn som Emiliano Di Cavalcanti och Cândido Portinari. Den senare har till exempel utfört väggmålningar i FN-byggnaden i New York.
Modern arkitektur kan man framför allt se i huvudstaden Brasília, vars stadsplan gjordes av Lúcio Costa. Många av stadens byggnader ritades av Oscar Niemeyer, som är den mest kände av Brasiliens arkitekter. När Niemeyer avled 2012, 104 år gammal, hölls en minneshögtid i presidentpalatset.
Brasiliansk folkmusik vilar på ett portugisiskt arv men rymmer också afrikanska rytmer, som i samban och bossa novan. Chico Buarque är en av företrädarna, liksom Elza Soares. Bland stora namn inom populärmusiken finns Gilberto Gil som var kulturminister 2003–2008 och vann det svenska Polarpriset 2004. Heitor Villa Lobos (1887–1959) är den mest kända kompositören av nyare klassisk brasiliansk musik.
Brasiliansk film hade en storhetstid på 1960-talet men drabbades mer än andra konstarter av militärdiktaturens kontroll från 1964 och framåt. De mest kända filmskaparna är Glauber Rocha och Nelson Pereira dos Santos. Den senare har fortsatt sitt filmskapande efter demokratins återkomst och har bland annat gjort den kritikerrosade Förtorkat liv efter Graciliano Ramos bok (se ovan). Fernando de Meirelles film Guds stad, som bygger på en roman med samma namn av Paulo Lins, och Walter Salles Central do Brasil har uppmärksammats internationellt.
Till nya filmskapare hör Luis Carlos Barreto, som bland annat filmat Jorge Amados roman Dona Flor och hennes två makar. I Brasilien har dock produktionen av TV-serier (telenovelas) delvis tagit över det traditionella filmskapandet.
De årliga karnevalerna är populära uttryck för folkkultur. De äger rum i februari/mars i alla städer i Brasilien men de mest kända hålls i Rio de Janeiro och Salvador da Bahia. Förberedelser pågår året om där grupper, så kallade sambaskolor, lär in danser, skapar dräkter och repeterar sånger för att sedan under karnevalen tävla mot varandra. Karnevalen blev internationellt känd genom filmen Orfeu negro, inspelad 1959 i Rio av den franske regissören Marcel Camus men med brasilianska skådespelare. Filmen vann både Guldpalmen i Cannes och en Oscar. Antônio Carlos Jobim och Luiz Bonfá skrev den välkända musiken till filmen.
Till brasiliansk kultur får väl också räknas fotboll. Det fotbollstokiga Brasilien har med sitt fantasifulla, snabba spel och spelare som den legendariske Pelé länge varit en av världens främsta fotbollsnationer. 2014 anordnade landet för andra gången VM i fotboll.