Brasilien – Ekonomisk översikt

Brasilien med sin stora befolkning, sina rika naturresurser och sin breda industrisektor skulle kunna vara en av världens starkaste ekonomier. Men ekonomisk vanskötsel, utbredd korruption och brist på utbildad arbetskraft har hämmat utvecklingen och skapat djupa klyftor i samhället. Sjunkande råvarupriser bidrog till att Brasilien från 2014 hamnade i den värsta lågkonjunkturen på ett sekel. Kurvan hade vänt uppåt igen när coronakrisen kom 2020.

Länge växte den brasilianska ekonomin stadigt tack vare höga råvarupriser i världen och stark efterfrågan inte minst i Kina. Upptäckten av enorma oljereserver bidrog till en tillväxt på i snitt 4,5 procent om året 2002–2011. Under 2011 var Brasilien världens sjätte största ekonomi, efter att ha passerat Storbritannien. Inkomsten räknat per invånare var bara en tredjedel av Storbritanniens – men tillväxten var hyfsad till skillnad från i de stagnerade västekonomierna. Allting tycktes gå Brasiliens väg.

Sedan vände det: 2012 upplevde även Brasilien en inbromsning. Tillväxten för året blev beskedlig och därefter fortsatte ekonomin rakt ned i en djup kris, med ökande arbetslöshet och kraftigt fallande valuta. Ekonomin krympte med runt 3,5 procent både 2015 och 2016. Realen hade förlorat i värde mer än någon annan större valuta, vilket gjorde att importen blivit allt dyrare. Allting tycktes nu gå fel och prognoser fick ständigt justeras nedåt. Tillväxten var den sämsta sedan början av 1900-talet. Först 2017 vände trenden och tillväxten hamnade åter över nollstrecket. Återhämtningen gick dock trögt och statsskulden fortsatte att växa – även innan coronakrisen på nytt utsatte ekonomin för svåra påfrestningar.

Världsbanken klassificerar Brasilien som ett övre medelinkomstland, samma kategori som drygt hälften av länderna i Latinamerika och Karibien (se alla länder här).

Ny lågkonjunktur under pandemin

Pandemin ledde till att ekonomin pressades ned i en ny lågkonjunktur. Statistikmyndigheten konstaterade i början av september att BNP var tillbaka på samma nivå som 2009 under kulmen av den dåvarande finanskrisen. Ändå var minussiffran mindre än vad som hade befarats, och mindre än i flera andra hårt drabbade länder. Regeringens stimulanspaket var en bidragande orsak, med bland annat kontantbidrag som betalades ut till närmare en tredjedel av befolkningen. Bidraget låg på motsvarande 110 dollar i månaden från april till augusti, men halverades sedan och slopades helt vid årsskiftet 2020/2021, på grund av oro för höga budgetunderskott och växande statsskuld. Kostnaden för programmet beräknas motsvara 7,3 procent av BNP 2020.

Brasilien satte 2020 punkt för vad som kommit att kallas ännu ett "förlorat årtionde", med en negativ tillväxt på dryg 3 procent. Tillväxten för perioden 2011–2020 hamnade på blygsamma 0,3 procent. Tidigare har det talats om det förlorade årtiondet 1981–1990 då tillväxten i snitt låg på 1,67 procent – alltså något bättre än 2010-talet.

I slutet av 2016 antogs en författningsändring som innebär att statens utgifter inte får växa mer än motsvarande inflationen de närmaste 20 åren. Det innebar i praktiken en 20 år lång åtstramningsperiod då budgeten låg stilla trots att ekonomin och befolkningen växer. Syftet var att komma åt det stora budgetunderskottet och statsskulden. Åtgärden fick stöd av Världsbanken och IMF, men kritiker befarade att nedskärningarna skulle slå hårt mot all offentlig verksamhet och också skada tillväxten. Ett år efter coronapandemins utbrott antog kongressen ett nytt författningstillägg om krisstöd, som till en del satte den tidigare ändringen ur spel.

Bakgrunden till den svåra recession som Brasilien just kämpat sig ur när pandemin kom var att världsmarknadspriserna på olja, järnmalm och soja rasat, och tillväxten i Kina som tidigare var stor råvaruköpare hejdats betänkligt. Det politiska beslutsfattandet var till stor del lamslaget då makthavarna hade fullt upp med att hantera den värsta korruptionsskandalen i landets historia, en svår miljökatastrof inom järnmalmsindustrin och oppositionens försök att avsätta presidenten genom en riksrättsprocess (se Modern historia).

Sinande kassakor

Tre storbolag som varit statens största inkomstkällor drabbades hårt av kriserna. Det gällde inte minst Petrobras, det statliga oljebolaget som stod i centrum av den stora korruptionsskandalen. Odebrecht (senare omdöpt till Novonor), den största byggkoncernen i Latinamerika, var också indraget i skandalen och avstängt från statliga kontrakt. Gruvjätten Vale stod inför enorma skadeståndskrav efter en dammolycka som har beskrivits som den värsta miljökatastrofen i Brasiliens historia. Vale och en brittisk-australisk gruvpartner ålades i oktober 2024 att betala närmare 30 miljarder dollar (se även Naturtillgångar, energi och miljö).

Sammantaget var utsikterna tämligen dystra för Brasilien, som är ett av de fem så kallade Brics-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika).

Tills nyligen lockade regionen kring storstäderna São Paulo och Rio de Janeiro till sig stora investeringar. Brasilisens välmående regioner sjöd av byggverksamhet och snabb utveckling inom branscher som IT och telekom. Tjänstesektorn växte kraftigt. Brasilien tog emot större av direktinvesteringar från Kina än något annat land 2021.

Brasiliansk ekonomi var länge en blandning mellan kapitalism och statlig kontroll. Utländska företag lockades tidigt att exploatera de rika råvarutillgångarna inom jordbruk och gruvnäring men på 1960- och 1970-talen förstatligade militärregimen gruvor, infrastruktur och industrier. Ekonomin växte kraftigt och den snabba utbyggnaden av industrin betecknades som ”det brasilianska undret”.

”Undret” betalades dock till stor del med lån. På 1980-talet minskade tillväxten, inflationen steg och utlandsskulden var skyhög. För att få lån från IMF var Brasilien tvunget att uppfylla vissa krav. Bland annat skrevs värdet på landets valuta ned i början av 1990-talet, vilket gynnade exporten men gjorde all import dyrare. Regeringen höll nere priser och löner. Handelshinder togs bort, energimarknaden avreglerades och många industrier privatiserades. 1993 började ekonomin vända uppåt.

Ökad tillväxt

År 1994 infördes en ny valuta, real, vars värde var kopplat till den amerikanska dollarn. Statsbudgeten stramades åt, privatiseringar påskyndades och utländska investeringar uppmuntrades. Inflationen sjönk, tillväxten sköt fart och utländskt kapital strömmade till. Utförsäljningen av landets energibolag, gruvnäring, hamnar, järnvägar, oljeindustri och telenät gav stora investeringsmöjligheter. Konsumtionen på hemmamarknaden expanderade kraftigt när medelinkomsttagarnas köpkraft ökade. Läget för de fattigaste förbättrades dock inte nämnvärt.

Efter den ekonomiska krisen i Asien 1997 och Rysslands finanskris 1998 gick den brasilianska ekonomin tillbaka. 1999 tvingades regeringen låta värdet på valutan flyta fritt. Realen förlorade stort i värde, och kapitalflykt följde. Ekonomin hämtade sig dock snabbt, med en drygt fyraprocentig ökning av BNP 2000. Året därpå påverkades Brasilien negativt av skuldkrisen i Argentina, dit en stor del av landets export går. Samtidigt drabbades Brasilien av en energikris med nedgång i industrin som följd.

Sydamerikansk finanskris och brasiliansk vänsterseger i valet 2002 skapade valutaoro och osäkerhet inom näringslivet. Men vänsterregeringen höll fast vid en stram budgetpolitik. Presidenten bad sina väljare om ursäkt för att kampen mot fattigdomen drabbades av försöken att skapa överskott i statsbudgeten och minska statens upplåning.

Efter några år med låg tillväxt ökade emellertid BNP med i genomsnitt nästan 5 procent 2004–2007, inte minst genom ökad privat konsumtion efter fattigdomsbekämpande åtgärder som Brasil sem miséria (Brasilien utan misär) och familjestödprogrammet Bolsa família (se också Sociala förhållanden).

Genom tillväxtprogrammet PAC 2007–2010 satsade regeringen motsvarande flera miljarder kronor i infrastruktur, bostäder, hälsa och utbildning och programmet fortsatte i en andra fas, PAC-2, 2011–2014. 

Lågkonjunkturen från 2014

Den globala finanskrisen ledde dock till lågkonjunktur även i Brasilien. BNP föll i slutet av 2008, men ekonomin vände under 2009 snabbare än på många andra håll. I början av 2014 hade dock den ekonomiska krisen i omvärlden kommit att påverka Brasilien negativt, då landet fick sämre avsättning och mindre betalt för sina jordbruksprodukter och mineral. Flera stora händer under året antogs också hämma ekonomin: karnevalen som låg ovanligt sent, sommarens fotbolls-VM och höstens president- och parlamentsval, vilka alla antogs bidra till att brasilianerna arbetade mindre. Arbetslösheten låg dock på låga 5,5 procent.

Kritik riktades också mot välfärdsprogrammen som Bolsa família, eftersom de kostar staten mycket och hämmar företagarandan. Höjningar av minimilönen hade kritiserats för att elda på inflationen, och högre minimilöner tillsammans med höjda pensioner ökade trycket på statsbudgeten. Budgetunderskottet skenade och nådde 2015 en toppnivå på strax över 10 procent av BNP, innan kurvan vände nedåt igen. Utgiftstaket som infördes 2016 (se ovan) kommer att bidra till fortsatt minskning av underskottet, men också till en urholkning av alla de sociala satsningar som gjorts åren innan och som lyfte många brasilianer ur fattigdom.

Om våra källor