Venezuela – Jordbruk och industri

Jordbruket i Venezuela är dåligt utvecklat och mindre viktigt för ekonomin än i de flesta andra länder i Latinamerika. Den ensidiga satsningen på oljeindustrin har länge hämmat sektorn På liknande sätt har tillverkningsindustrin hållits tillbaka då oljeutvinning och raffinering av olja dominerat.

Jorden ägs till stor del av ett fåtal storgodsägare med svagt intresse för produktionen. Enligt en lag från 2001 får staten konfiskera privatägd mark som inte utnyttjas. En förhoppning var att lagen skulle bidra till minskat beroende av matimport och till utveckling av landsbygden. Den allmänna ekonomiska krisen i landet har dock satt käppar i hjulet.

Fram till 2012 hade staten enligt officiella uppgifter tagit över 7,7 miljoner hektar mark varav 1,1 miljon hektar delats ut till lantarbetare inom ramen för statliga projekt. Under samma period minskade emellertid produktionen och behovet av livsmedelsimport ökade. En bidragande orsak var ökad konsumtion – genom sociala satsningar och subventioner fick många venezuelaner tillgång till mer mat (se Sociala förhållanden). Men det var också svårt för producenter att få lönsamhet på grund av priskontroll och inflation (se Ekonomisk översikt), och konkurrens av billig mat från främst USA, Brasilien och Colombia. Regeringen har förstatligat företag och reglerat produktion, distribution och försäljning av livsmedel vilket skapat osäkerhet och skrämt bort investerare. En stor del av livsmedlen importeras från utlandet.

Marken är dåligt utnyttjad. Stora landägare håller stora delar av sina marker i träda, delvis på grund av oro för att ingångna avtal och äganderätt inte respekteras.

De viktigaste jordbruksprodukterna är majs, sockerrör, ris, bananer, kaffe, kakao, kött, mjölk och ägg. Till de största exportgrödorna hör ris, tobak, kaffe och kakao. Mjölk, vete, potatis och socker är viktiga importvaror.

Fiskerinäringen var länge underutvecklad trots den långa kusten och de många floderna och insjöarna. Under de senaste åren har fångsterna ökat, särskilt av tonfisk. Regeringen försöker utveckla fiskerinäringen och skydda fiskbeståndet. Industriellt fiske är inte tillåtet nära kusten.

Hälften av fastlandet är täckt av skog. Trots värdefulla träslag är skogsbruket inte särskilt utvecklat. Guld- och diamantutvinning i södra Venezuela har skadat regnskogen.

Industri

Eftersom inkomsterna från oljeexporten under flera årtionden gjorde det möjligt att importera en stor del av de varor landet behövde, dröjde det ganska länge innan Venezuela på allvar satsade på att bygga upp en inhemsk tillverkningsindustri.

Först under 1970- och 1980-talen började regeringarna använda oljeinkomsterna för att stödja annan industri än den som var knuten till oljeutvinningen. Särskilt försökte landet uppmuntra de industriföretag som utnyttjade landets egna råvaror.

Under de politiskt oroliga åren i början av 2000-talet gick industriproduktionen tillbaka. Flera tusen företag lades ned och omkring 200 000 arbetstillfällen gick förlorade. De senaste årens politiska och ekonomiska kris har ytterligare förvärrat situationen.

Staten har sedan millennieskiftet tagit över en lång rad oljeföretag, cementfabriker, elbolag, telekomföretag och livsmedelsfabriker.

Gummi- och plastprodukter, metallprodukter, textilier, transportutrustning, livsmedel och tobak är viktiga varor i tillverkningsindustrin.

Om våra källor