Nordkorea – Inrikespolitik och författning

Nordkorea är en republik och enpartistat, som sedan årtionden leds av en politisk dynasti. Den nuvarande ledaren Kim Jong-Un styr landet med järnhand sedan 2012 och har god hjälp av det kommunistiska Arbetarpartiet som kontrollerar statsapparaten.

Kimdynastin har kunnat behålla sitt starka grepp om makten alltsedan staten Nordkorea utropades 1948, med hjälp av rigorös övervakning av medborgarna, en djupt rotad angivarkultur och brutala straff även för mindre förseelser. Samtidigt har lojala medarbetare belönats med affärskontrakt, eftertraktade jobb och bättre levnadsförhållanden. Redan som barn matas nordkoreanerna med regimens propaganda och en sällsam personkult har byggts upp kring Kim Jong-Un, fadern Kim Jong-Il samt farfadern och landets första ledare Kim Il-Sung. 1997 införde Nordkorea ny tideräkning, som utgick från Kim Il-Sungs födelseår 1912.  

Kim Jong-Un har stärkt sin makt sedan han tog över ledartronen 2012, efter att fadern Kim Jong-Il hastigt avlidit (se Modern historia). 

Liksom landets tidigare ledare innehar Kim Jong-Un de tyngsta posterna inom staten och partiet. Han är såväl överbefälhavare som ordförande i partiets centrala militärkommission.  

Farfadern Kim Il-Sung – som kallas ”den store ledaren” – hade titeln president, men den avskaffades efter hans död 1994 och han fick postumt titeln ”evig president”. Hans son Kim Jong-Il – ”den käre ledaren” –  var även generalsekreterare i partiet och ordförande i Nationella försvarskommissionen och blev efter sin död 2011 förklarad som ”evig generalsekreterare” och ”evig ordförande”. 

Kim Jong-Un har möblerat om i samhällets ledarskikt och återgett det styrande Arbetarpartiet inflytande över politiken på militärens bekostnad. Han har genomfört hundratals utrensningar på hög nivå, både inom militären och på politiska poster, och ersatt dem med personer som han själv litar på. 

Samhället är militariserat, slutet och genomsyrat av ideologisk propaganda. Förtrycket har hårdnat med fler offentliga avrättningar och skärpt övervakning från polis och säkerhetstjänst. En av de mest inflytelserika som förlorade livet var Kim Jong-Uns egen ingifte farbror Jang Song-Thaek, den förmodade andremannen i ledningen, som i slutet av 2013 fråntogs alla sina poster i parti- och militärledningen och avrättades. Han anklagades för förräderi och ska ha erkänt att han planerat ett maktövertagande. Ännu ett bevis för hur långt Kim Jong-Un är villig att gå för att säkra sitt grepp om makten var mordet på halvbrodern Kim Jong-Nam i Malaysia 2017. Enligt malaysisk polis låg nordkoreanska agenter bakom mordet som utfördes med nervgas. 

Kim Jong-Un har strävat efter att ge partiet starkare inflytande över staten, landets ekonomi och säkerhetspolitiken. Enligt författningen ska landets styras av partiet. Men dess ställning underminerades när principen ”militären först” infördes under Kim Jong-Ils styre, och militära utgifter och militärens intressen fick stå i främsta rummet. I dag har militärens dominans minskat medan partiorganens ställning har stärkts. Att landets mäktigaste styrande organ Nationella försvarskommissionen 2016 ersattes med Kommissionen för statliga affärer, var ett led i denna förändring (se nedan) och ett tydligt avstamp för ”Kim Jong-Un-eran”. Ledamöterna i den nya kommissionen hade inte längre en utpräglad militär koppling och Kim Jong-Un var själv ordförande. Samma år fick Kim Jong-Un även titeln som ordförande för Arbetarpartiet. Fram till dess hade han lett partiet, men kallats förste sekreterare.   

Bland Kim Jong-Uns förtrogna i regimens högsta ledning finns i dag även hans yngre syster Kim Yo-Jong. Förtroendet för henne har blivit allt starkare och hon har fått flera viktiga poster inom partiet och är enligt en del källor de facto Nordkoreas vice ledare. Hon har även haft en viktig roll i kontakterna med Sydkorea under senare tid (se Utrikespolitik och försvar). En del bedömare menar att hon är den person som i dag skulle sättas in som Kims efterträdare om det skulle behövas. 

Kim Jong-Un har dock på senare tid allt oftare synts tillsammans med sin dotter Kim Ju-Ae i vid stora tillställningar som militärparader och viktiga robotprovskjutningar. Att dottern – som bedöms vara omkring elva, tolv år gammal – visas upp i dessa betydelsefulla officiella sammanhang uppfattas av den sydkoreanska underrättelsetjänsten som ett tecken på att hon en dag sannolikt kommer att få efterträda sin far som landets ledare.  

Kärnvapnen och relationerna med omvärlden

Kim Jong-Un stod tidigt för en hårdare linje gentemot omvärlden än fadern och han har drivit på utvecklingen av kärnvapen och robotvapen (se Utrikespolitik och försvar). Under Kim Jong-Uns styre har landet genomfört sex kärnvapentester och otaliga provskjutningar av olika typer av robotar. 

Den sjätte kärnvapensprängningen i september 2017 var enligt bedömare i omvärlden en vätebomb, och samma år testades en ny form av interkontinental robot (Hwasong 15) som enligt experterna kan nå var som helst i USA. Efter bägge provskjutningarna införde FN nya hårda sanktioner (se Kalendarium och Utrikespolitik och försvar.) 

Någon överenskommelse har ännu inte nåtts när det gäller Nordkoreas kärnvapenprogram och sanktionerna kvarstår. Detta trots försöken till ett närmande 2018–2019, då ledarna för Nord- och Sydkorea möttes tre gånger och historiska möten ägde rum mellan Kim Jong-Un och USA:s president Donald Trump i Singapore och senare i Vietnam (se Utrikespolitik och försvar).  

Under 2020-talet har Nordkorea trappat upp antalet provskjutningar och genomfört tester av allt mer avancerade robotar. Relationerna med såväl USA som Sydkorea är bottenfrusna och Kim Jong-Un har skrotat planerna på återförening med den sydkoreanska grannstaten och rivit ett monument i Pyongyang som symboliserade drömmen om återförening mellan de två länderna. I stället har samarbetet med Ryssland ökat, vilket inte minst är en följd av det ryska anfallskriget i Ukraina från 2022 som har fört Pyongyang och Moskva närmare varandra. Nordkorea har uttryckt sitt stöd för kriget och har exporterat vapen till Ryssland (se Utrikespolitik och försvar).  

Ekonomin

Djup och utbredd korruption, svår fattigdom, undermålig infrastruktur och återkommande perioder av torka och översvämningar är några av de många problem som hindrar Nordkoreas utveckling. Att säkra tillgången till mat är en av de största utmaningarna. 

Ekonomin har drabbats hårt av de sanktioner som omvärlden infört efter de nordkoreanska kärnvapen- och robottesterna (se Ekonomisk översikt) och i Nordkorea har sanktionerna lyfts fram som det största hindret för ekonomisk utveckling. För att bygga upp ekonomin och få fart på tillväxten krävs handel, investeringar och annat utbyte med omvärlden – något som sanktionerna hindrar.  

Efter några år under 2010-talet då vissa privata initiativ tilläts bland annat försäljning på marknader, har Kim i dag tvärvänt. Hans mål är nu att åter befästa statens kontroll över ekonomin.  

Coronapandemin förvärrade det svåra ekonomiska läget i Nordkorea. Efter rapporterna om ökande virusspridning i Kina stängde Pyongyang Nordkoreas gränser i början av 2020, något som kom att förstärka isoleringen mot omvärlden. Kim Jong-Un hävdade länge att landet inte hade haft några fall av covid-19, något som omvärlden hade svårt att tro på. Men i maj 2022 offentliggjordes för första gången några fall av  sjukdomen. Därefter infördes undantagstillstånd och hårda restriktioner. Bedömare menade att pandemin användes av regimen som ett sätt att ytterligare stärka kontrollen över invånarna.  

Tidigare hade Pyongyang sagt nej till coronavaccin från omvärlden, men nu köptes det in från Kina och vaccinering inleddes. I augusti samma år meddelade Kim att pandemin besegrats, men det förekom uppgifter om att smittspridningen fortsatte. 

Följ den löpande händelseutvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Författningen stadgar att Nordkorea är en oberoende socialistisk stat. Den nuvarande författningen från 1972 har ändrats ett flertal gånger under årens lopp. Genom en författningsändring 2016 avskaffades Nationella försvarskommissionen och ersattes av ett nytt styrande organ, Kommissionen för statliga affärer. Landets parlament, Högsta folkförsamlingen, röstade enhälligt för att tillsätta Kim Jong-Un som ordförande för den nya kommissionen. Därmed kunde Kim besätta den högsta posten i landet. Tre år senare infördes ett tillägg där kommissionsordföranden beskrevs som den som ”representerar staten”. Men fortfarande fungerar ordföranden i Högsta folkförsamlingen formellt som statschef.  

Högsta folkförsamlingens uppgift är att stifta lagar. De 687 ledamöterna som utses på fem år i allmänna val tillhör alla Demokratiska fronten för fosterlandets återförening. Fronten domineras helt av det Koreanska arbetarpartiet (KWP), men där ingår också två små stödpartier samt massorganisationer för ungdomar, kvinnor och yrkesgrupper. I varje valkrets finns bara en kandidat, det är obligatoriskt att rösta – ja eller nej – och valdeltagandet brukar anges vara 100 procent. Högsta folkförsamlingen utser även en premiärminister och regeringen. 

En särskilt viktig roll spelar partiets centralkommitté, som granskar regeringens ställningstaganden i olika frågor.  

Om våra källor