Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin

Civilt ickevåldsmotstånd omfattar oppositionella aktioner där deltagarna verkar utanför institutionella ramverk men utan att använda våld, såsom demonstrationer, strejker, bojkotter och blockader. Att civilt motstånd skulle kunna stoppa Putin i Ukraina kan framstå som naivt. Den ryske ledaren förfogar trots allt över en av världens starkaste arméer och största kärnvapenarsenaler, och har tydligt visat att han inte skyr våldsanvändning för att uppnå sina politiska mål. Men civilt motstånd är inte synonymt med passivitet eller pacifism, utan utgör en rad olika sätt att utöva ickemilitär makt för att påverka motståndaren. Under vissa förutsättningar kan civilt motstånd utgöra ett effektivt maktmedel som kan påverka såväl auktoritära regimer som ockupationsmakter och väpnade grupper.

Vi håller det för osannolikt att civilt motstånd på egen hand skulle kunna stoppa Putins krig i Ukraina. Däremot kan både militära och ickemilitära faktorer påverka utvecklingen. Världens demokratier har hittills visat stor enighet. Den 2 mars röstade 141 av 193 länder i FN:s generalförsamling för ett brett fördömande av Ryssland. Därtill har världens demokratier som bekant infört massiva riktade sanktioner mot Ryssland, bidragit med humanitärt och politiskt stöd till Ukraina, och stött en omfattande politisk, ekonomisk, och sportslig isolering av Ryssland. Vi tror att ickevåld kan komplettera och förstärka ovan nämnda maktmedel på tre olika sätt.

Ryska protester kan underminera Putin inifrån

För det första skulle ett omfattande ickevåldsuppror i Ryssland kunna sätta press på Putin att avsluta invasionen av Ukraina och dra tillbaka ryska trupper. Folkliga ickevåldsuppror fungerar när en stor andel av befolkningen (forskare talar om cirka 3,5 procent) vägrar att samarbeta med regimen och därmed undergräver dess politiska, militära och ekonomiska makt. Det civila motståndet undergräver Putinregimens legitimitet. Putin utkämpar för närvarande ett tvåfrontskrig, ett mot Ukraina och ett mot oliktänkare inom den egna befolkningen. Forskare med lång erfarenhet av opinionsundersökningar i Ryssland anser att stödet för ryska militäroperationer utomlands och i Ukraina är väldigt lågt.

Protester i Ryssland kan öka trycket på Putin. Här grips en demonstrant i Moskva den 26 februari 2022. Foto: Denis Kaminev/AP/TT

Under invasionens första tio dagar ägde återkommande fredsprotester rum runt om i Ryssland och drygt 13 000 personer greps. Protesterna är ännu långt ifrån att bilda en kritisk massa. Situationen kan dock snabbt förändras om ryska styrkor lider större förluster och en stor del av den ryska befolkningen drabbas ekonomiskt av sanktionerna. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj uppmuntrar aktivt till en sådan utveckling, och har eggat ryska medborgare att motsätta sig den ryska regimen. Kreml går en svår balansgång vad gäller de inhemska protesterna. Å ena sidan vill Putin inte riskera att de växer snabbt och hotar regimen, och använder sig därför av massgripanden och våld för att kväsa missnöjet. Å andra sidan kan det vara riskabelt att nedkämpa demonstranterna med våld, då våld mot civila kan få regimen att framstå som illegitim och därmed provocera fram ännu större protester.

Omvärldsprotester kan framtvinga hårdare sanktioner

För det andra skulle stora protester i västvärlden kunna framtvinga mer långtgående sanktioner mot den ryska eliten. Västerländska ekonomiska intressen utgör fortfarande ett hinder mot införandet av ännu kraftfullare sanktioner. Beslutsfattare i EU tvekar till exempel fortfarande vad gäller sanktioner mot den ryska olja- och gasexporten samt mot ryska fastighets- och banktillgångar i Storbritannien, Schweiz och USA, främst för att dessa sanktioner även skulle ha stor påverkan på de egna länderna. Stora protester mot den ryska aggressionen har redan ägt rum över hela världen och samlat hundratusentals deltagare. En europeisk allians mellan miljö- och demokratiorganisationer förenas nu i kravet på att bryta beroendet från den ryska fossilgasen.

Om protesterna i omvärlden i större utsträckning riktar sig mot de västerländska regeringar som möjliggjort de ryska oligarkernas penningtvätt och korruption är det möjligt att politikerna byter kurs. Civilt motstånd i form av demonstrationer och bojkotter i omvärlden utgjorde till exempel en viktig metod för att motarbeta den sydafrikanska apartheidregimens rasförtryck, och bidrog till hårda sanktioner mot landet. Sådana protester skulle sätta press på västerländska regeringar att agera än mer kraftfullt, och samtidigt signalera att befolkningen är beredd att acceptera de kostnader som ännu hårdare sanktioner kan medföra. Demonstrationer anses till exempel ha bidragit till den schweiziska regeringens historiska beslut att frysa ryska tillgångar i schweiziska banker och till att driva på för ekonomiska och andra sanktioner mot Ryssland av aldrig tidigare skådad omfattning.

Även utländska regeringar kan pressas till handling genom ickevåld. Demonstration i Istanbul den 7 mars 2022. Foto: Francisco Seco/AP/TT

Ickevåldsmotstånd i Ukraina

För det tredje skulle civilt motstånd i Ukraina kunna göra det än mer kostsamt för Putin att ta kontroll över landet och installera en marionettregering. Huruvida den ryska invasionen kommer att lyckas underkuva Ukrainas militär är ännu ovisst. Men om de ryska styrkorna skulle besegra Ukraina skulle civilt motstånd mot ockupationsmakten kunna göra stor skada. Alla ockupationsmakter behöver någon form av folkligt stöd för att på sikt hålla och kontrollera territorium. Även om det militära motståndet faller kan alltså den civila befolkningen fortsätta att motsätta sig de ryska försöken att ta kontrollen över Ukrainas territorium.

Det finns en rad exempel på hur civilt ickevåldsmotstånd undergrävt kolonialt förtryck och utländska ockupationsmakter, från lärarprotester mot nazistisk indoktrinering i norska skolor under andra världskriget, till palestiniernas vägran att samarbeta med den israeliska ockupationen av Västbanken. Dessutom har flera sådana ickevåldsaktioner genomförts mot Rysslands föregångare Sovjetunionen, till exempel i form av en två miljoner personer lång mänsklig kedja i Baltikum 1989 och det tjeckoslovakiska motståndet mot Sovjetunionens invasion 1968.

Vår egen forskning visar att civila kan mobilisera ickevåldsmotstånd även mot särskilt brutala väpnade grupper. Demonstrationer och strejker mot såväl rebeller som regeringsarmén var ett vanligt förekommande fenomen under inbördeskriget i Elfenbenskusten. Till och med under extremt brutala jihadistiska grupper som Islamiska staten (IS) och al-Nusrafronten i Irak och Syrien uppfann civilbefolkningen metoder för att göra motstånd, både i form av massiva demonstrationer och genom daglig samarbetsvägran som kastade grus i deras visioner om ett nytt kalifat.

Ickevåldsmotstånd mot de ryska invasionsstyrkorna förekommer redan i liten skala. Till exempel har internationella medier rapporterat att ukrainska civila framgångsrikt har format mänskliga kedjor för att stoppa ryska stridsvagnar. Civila har ändrat ukrainska vägskyltar i syfte att förvirra de ryska ockupanterna – i några fall med kreativa kombinationer av det numera bevingade uttrycket Go fuck yourselves! Ukrainare har konfronterat ryska soldater med protester och andra uttryck för folklig ilska. Sådana ickevåldsaktioner under pågående strider och mot stridande enheter medför naturligtvis enorma risker, men kan bidra till att skapa förutsättningar för förhandlingar och tjänar ett viktigt symbolvärde.

Miljö- och fredsrörelse i förening. Fridays for Future demonstrerar mot kriget. Berlin 3 mars 2022. Foto: Hannibal Hanschke/DPA via AP/TT

Det civila motståndet kommer att bli ännu viktigare om eller när Ryssland tar militär kontroll över ett område. Stora protester i den ockuperade storstaden Cherson visar på vad som kan komma: försök att göra de ockuperade områdena okontrollerbara för ockupationsmakten. Ukrainare vägrar att underkasta sig ockupationen. Ryssland verkar ha räknat med civilt ukrainskt stöd för sitt maktövertagande, så när en stor andel civila nu vägrar att samarbeta med ockupationen försvåras allt från logistik till administration och informationsinsamling. Sådana aktioner bidrar också till att höja motståndsviljan och binda upp mer styrkor till ockuperade områden, och kan på sikt och i större skala även påverka militära operationer och underminera en rysk ockupationsmakt.

USA:s erfarenheter i Irak, Afghanistan och Vietnam visar tydligt att ockupation av ett land är ett långt mycket dyrare projekt än att vinna ett krig mot en militärt svagare motpart. En stor anledning till USA:s misslyckanden var naturligtvis väpnade uppror, något som ofta lyfts fram som ett hot även mot en rysk ockupation av Ukraina. Samtidigt ska det inte förglömmas att ickevåldsuppror kan mobilisera långt många flera deltagare än våldsuppror, att de oftare lyckas uppnå sina politiska mål och dessutom kan utgöra en andra front vid sidan av ett väpnat motstånd.

Historiska erfarenheter från utländska ockupationer visar att folkligt ickevåldsmotstånd mot den ryska aggressionen i Ukraina inte ensamt kommer att kunna återställa landets suveränitet, men att det kan spela en viktig roll i att undergräva ockupationsmaktens ambitioner att effektivt kontrollera ett territorium och dess befolkning. Det civila samhället i Ryssland och Ukraina står inför enorma risker. Ukraina och den demokratiska världen behöver alla maktmedel i sin arsenal för att bekämpa Putins aggression. I tider av militär upprustning är det viktigt att komma ihåg att även civilt ickevåldsmotstånd är ett av dessa maktmedel.