Armenien – Demokrati och rättigheter

Armenien befinner sig en omvälvande period. En ny regim har haft ambitionen att göra upp med korruption och sviktande rättssystem, men en svidande förlust i ännu ett krig om det armeniskbefolkade Nagorno-Karabach ledde till nyval.

Förutsättningarna för mänskliga rättigheter finns i Armeniens lagstiftning. Men i praktiken har rättigheterna inte respekterats fullt ut. Efter valet 2018, som underkändes av internationella valobservatörer, utbröt omfattande demonstrationer som resulterade i att Armenien fick en ny regim. Den premiärminister som tillträdde, Nikol Pashinyan, uttalade ambitioner att genomföra reformer i syfte att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Pashinyans regering blev sedan själv ifrågasatt efter att ha förlorat krig mot Azerbajdzjan 2020 om området Nagorno-Karabach.

Grundlagen garanterar mötes- och organisationsfrihet. Civilsamhället kan i stort att arbeta fritt. Demonstrationer är tillåtna men särkilt under den tidigare regimen har det hänt att polisen använt oproportionerligt mycket våld för att skingra demonstranter.

Enligt lag är män och kvinnor lika inför lagen men könsdiskriminering förekommer. Våld i hemmet bedöms vara ett utbrett problem, även om få fall anmäls. 2017 antogs, efter en långdragen process, en lag som särskilt riktar in sig mot våld i hemmet. I det sittande parlamentet som valdes 2021 är närmare en fjärdedel kvinnor, 32 ledamöter, vilket innebär en liten ökning.

Diskriminering på grund av ras, etnicitet eller religion är förbjuden. Men toleransen mot religiösa minoriteter är begränsad. Den armeniska apostoliska kyrkan har officiell status som nationell kyrka och tillmäts i konstitutionen en särställning i samhället. Kyrkan har bland annat starkt inflytande över skolor och lokala myndigheter. Trakasserier, våld och hot mot hbtq-personer förekommer frekvent men utreds sällan av polisen. 2019 bjöds för första gången en transperson in till parlamentet för att vittna om situationen, men fick efter talet ta emot flera dödshot.

Korruptionen är utbredd på de flesta nivåer i samhället. Politiska och ekonomiska intressen har ofta flätats samman. Innehavare av offentliga ämbeten, inklusive parlamentariker, har inte sällan personliga kopplingar till privata företag. Pashinyans regim har haft höga ambitioner kring att få bukt med korruptionen, men den allmänna meningen verkar vara att det inte har blivit bättre: organisationen Transparency International placerar landet på plats 63 i sitt senaste index över korruptionen i 180 stater, se lista här.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Yttrandefriheten respekteras i regel och privatpersoner såväl som journalister kan öppet kritisera makthavare utan att riskera repressalier. Landets traditionella medier tenderar dock att spegla ägarens åsikter, men på nätet finns en mer oberoende press som spelade en viktig roll i den så kallade sammetsrevolutionen 2018.

Armenien har i det här avseendet en särställning i regionen. I sitt senaste index över pressfriheten i 180 av världens länder placerar Reportrar utan gränser Armenien på plats 43, strax efter Slovenien och långt före länder grannländerna Georgien, Turkiet och Azerbajdzjan (se lista här).  

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendet har flera gånger fått kritik för att underordna sig höga politikers önskemål. Personer med stort ekonomiskt eller politiskt inflytande i samhället har kunnat undgå åtal eller på annat sätt få en mildare behandling. Straffrihet för poliser och militärer är ett utbrett problem. Det finns också rapporter om misshandel under polisförhör och att bekännelser som tvingats fram under våld har använts som bevis i rättegångar. Standarden i landets fängelser är i allmänhet lång. Dödsstraffet avskaffades 2003.

Pashinyans regim har utlovat reformer av rättsväsendet. 2019 uppmanade Pashinyan samtliga domare vars domar underkänts av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna att avgå.

Om våra källor