Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott

När Förenta nationerna och dess stadga angrips är det i själva verket hela världens säkerhetsordning som vi känt den sedan 1945 som allvarligt hotas. FN-stadgans regler för fredligt mellanstatligt umgänge och FN:s konventioner rörande mänskliga rättigheter utgör utgångspunkten och den sammanhållande länken för de regionala säkerhetsordningar och människorättsöverenskommelser som också tillkommit under efterkrigstiden. (I Europa finns till exempel Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa [Osse] och Europakonventionen för mänskliga rättigheter med flera överenskommelser inom Europarådet.) Det allra första grundläggande människorättsdokumentet som tillkom i FN efter andra världskriget var den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948.

Enligt FN-stadgans första artikel är organisationens främsta syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I stadgans andra artikel finns de främsta reglerna som ska styra det mellanstatliga umgänget. Principen om alla staters suveräna likställdhet kommer först. Den betyder att alla stater i utgångsläget är suveräna, det vill säga att varje stat bestämmer över sig själv och att ingen annan ska lägga sig i dess inre angelägenheter. Att staterna är likställda betyder att alla är formellt lika betydelsefulla: stora stater är inte mer värda och har inte fler rättigheter än små enligt FN-stadgan.

Alla medlemmar i FN, det vill säga alla stater, ska vidare i god tro fullgöra de förpliktelser som de har åtagit sig genom sitt medlemskap. Alla medlemmar ska till exempel lösa sina internationella tvister med fredliga medel. Och – och här kommer den viktigaste regeln i hela FN-stadgan som det nu har brutits mot på det mest flagranta av sätt – alla stater ska i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld oavsett om det är ”riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta nationernas ändamål”. Det är artikel 2 punkt 4 i FN-stadgan. Den utgör kärnan i hela stadgans rättsordning. 

Någon har satt bokstavsljus på gräsmattan framför Internationella domstolen (ICJ) i Haag. Foto: Phil Nijhuis/AP/TT

Osse samlar bevis

Genom att invadera Ukraina har Ryssland uppenbarligen gjort sig skyldigt till brott mot det som brukar kallas våldsförbudet i FN-stadgan. Det gjorde Ryssland redan 2014 genom att annektera Krim och starta krig i östra Ukraina, och omvärlden har reagerat även på detta. Tidigare än så förekom också brott mot våldsförbudet från rysk sida 2008 i Georgien, men på det reagerade det internationella samfundet inte nämnvärt. Från och med den 24 februari 2022 har dock omvärlden definitivt vaknat.

När en väpnad konflikt har brutit ut gäller krigets lagar. De återfinns i Genèvekonventionerna, som liksom FN-stadgan tillkom mot bakgrund av andra världskriget, även om krigets lagar har en längre historia än så. Enligt medierapporter begås nu omfattande brott mot Genèvekonventionerna i Ukraina. Bland annat attackeras sjukvårdsinrättningar och civila. Vidare är utsvältning av civilbefolkningen förbjuden som stridsmetod. Det är inte heller tillåtet att angripa egendom som är nödvändig för befolkningens överlevnad, såsom anläggningar för dricksvatten. Det är också förbjudet att anfalla till exempel kärnkraftverk, även om de skulle utgöra militära mål enligt Genèvekonventionernas definition.

Inom Osse ska nu en expertgrupp undersöka omständigheter rörande brott mot olika åtaganden inom denna organisation, samt mot mänskliga rättigheter och krigets lagar, som kan ha begåtts av ryska trupper. Expertgruppen kommer att sprida sina resultat till olika institutioner, inklusive nationella, regionala och internationella domstolar där Ryssland och ryska individer kan hållas ansvariga.

Det är ett exempel på vad omvärlden kan göra för att ställa Ryssland till svars. Det finns många fler.

Ukrainamanifestation vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC), också den i Haag. Foto: Phil Nijhuis/AP/TT

För att börja med FN-stadgan har varje land som blir utsatt för ett väpnat angrepp rätt till självförsvar. Dessutom har andra länder rätt att hjälpa den angripna staten genom så kallat kollektivt självförsvar om den så önskar. Rätten gäller oberoende av om staterna ingår i en gemensam försvarsorganisation. När det gäller kollektivt självförsvar har Ukraina uttryckt önskemål om sådant bistånd, men omvärlden svarar nej. Här får och kan omvärlden agera men vill inte eftersom det riskerar att leda till ett tredje världskrig.

Stäms vid ICJ

FN:s säkerhetsråd skulle också i teorin kunna besluta om både icke-militära och militära åtgärder mot Ryssland, men kan inte på grund av den ryska vetorätten i rådet. FN:s generalförsamling kan däremot agera men har inga kraftfulla åtgärder i sin arsenal. Församlingen antog en resolution den 2 mars 2022 i vilken den bland annat beklagar i de starkaste av termer Rysslands aggression mot Ukraina i strid med artikel 2 punkt 4 i FN-stadgan. Den beklagar också djupt Belarus inblandning i den olagliga våldsanvändningen mot Ukraina. Generalförsamlingen påtalar också den allvarliga risk för matosäkerhet och energiosäkerhet i stora delar av världen som uppstår i krigets spår.

FN:s generalförsamling skulle också, som man gjorde i fallet Syrien, kunna skapa en mekanism som samlar bevis för brott. En sådan mekanism syftar till att underlätta och påskynda rättegångar mot misstänkta krigsförbrytare i olika domstolar – internationella, regionala eller nationella – framöver.

I Haag finns Internationella domstolen (ICJ), som drivs i FN:s regi. Där skulle Ryssland som stat kunna hållas ansvarigt för brott som begåtts genom kriget i Ukraina. Men för att domstolen ska kunna pröva ett fall mot Ryssland behöver regeringen i Moskva själv gå med på det eftersom lagföring inför ICJ bygger på staternas samtycke. Sannolikheten att Ryssland frivilligt skulle gå med på att låta sig stämmas för brott mot folkrätten vid en internationell domstol är förstås låg.

Myanmars dåvarande regeringschef Aung San Suu Kyi bestred i ICJ 2019 anklagelser mot landets armé för folkmord på rohingyer, men domstolen beslutade att folkgruppen måste skyddas. Foto: Peter Dejong/AP/TT

Det går dock att dra Ryssland inför rätta vid ICJ för brott mot vissa konventioner. Den 26 februari 2022 stämde Ukraina Ryssland vid ICJ för brott mot folkmordskonventionen. Då pågick redan ett annat mål vid ICJ mellan Ukraina och Ryssland. År 2017 stämde Ukraina Ryssland för brott mot konventionerna mot finansiering av terrorism samt mot rasdiskriminering. Målet, som gäller annekteringen av Krim och kriget i Donbas från 2014, är ännu inte avgjort.

ICC:s åklagare utreder

Vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC), även den i Haag, kan individer dömas för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Varken Ryssland eller Ukraina är dock parter till ICC:s stadga, vilket gör det svårt för domstolen att ta upp fall rörande ryska individers agerande i konflikten. Ukraina har dock förklarat sig villigt att acceptera domstolens behörighet att undersöka brott begångna på sitt territorium sedan 2013 och framåt. Faktum är att åklagaren vid ICC påbörjade en utredning av händelserna i Ukraina redan 2014 vilken fortfarande pågår. I och med det senaste ryska angreppet på landet – utvidgningen av konflikten, som ICC:s åklagare säger – kommer utredningen att bedrivas med förnyad kraft och inkludera nya misstänkta brott som begås av de stridande parterna.

I en rapport från 2020 fann åklagaren vid ICC att det fanns rimlig grund att tro att det hade begåtts krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i samband med den ryska ockupationen av Krim 2014, samt att det sedan samma år begåtts krigsförbrytelser i östra Ukraina. Ledande individer i den väpnade konflikten i landet kan alltså i en framtid komma att fällas för brott av ICC.

Vid Europadomstolen i Strasbourg pågår också sedan tidigare fyra mål där Ukraina stämt Ryssland för brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter (Ryssland har dock sagt att man avser lämna Europarådet och därmed även domstolen).

Även nationella domstolar kan döma krigsförbrytare. Manifestation vid Stockholms tingsrätt i samband med rättegången 2021–2022 mot en iranier misstänkt för krigsbrott begångna 1988. Foto: Stefan Jerrevång/TT.

Det är också möjligt att lagföra individer för folkrättsbrott vid nationella domstolar. I Sverige finns till exempel sedan 2014 något som heter lag om straff för vissa internationella brott, som inkluderar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser samt aggressionsbrott. Det enklaste är om misstänkta folkrättsförbrytare kan lagföras i sina hemländer alternativt i det land där krigsbrotten begåtts. Men utredningar om misstänkta folkrättsbrott begångna i Ukraina kan även inledas i andra länder, eftersom domstolars behörighet beträffande sådana brott ofta grundas på så kallad universell jurisdiktion. Det betyder att vissa handlingar kan prövas i en nationell domstol, oavsett var de har begåtts och även om de misstänkta brottslingarna och offren har utländskt medborgarskap. I Sverige tillämpas universell jurisdiktion för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Avslutningsvis, Ryssland utmanar genom sitt anfall på Ukraina, än så länge med Kinas goda minne, stora delar av folkrätten och tillika de mest grundläggande delarna. Den fredliga samlevnaden mellan suveräna stater enligt FN-stadgan är hotad, liksom respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Omvärlden kan göra mycket med fredliga, inklusive juridiska, medel för att försöka få konflikten i Ukraina att upphöra och ställa skyldiga till svars.

Och mycket skulle sannerligen behövas.