Storbritannien – Aktuell politik

Storbritannien är en monarki där den verkställande makten utövas av regeringen. I regel har Storbritannien majoritetsregeringar på grund av sitt valsystem. Nordirland, Skottland och Wales har även regionala parlament och visst självstyre. Två partier – Labour och Konservativa partiet (”Tories") – dominerar rikspolitiken sedan länge. Efter 14 år av konservativt styre återkom Labour till makten genom sin storseger i valet den 4 juli. Partiledaren Keir Starmer blev därmed premiärminister.

Labours seger beskrivs som en jordbävning. Tories gick från egen majoritet i förra valet 2019 till att krossas 2024 av sina politiska motståndare, och sitt sämsta resultat på nästan 200 år. Labours omsvängning till rekordstor egen majoritet i underhuset var lika uppseendeväckande (se faktaruta härintill). När valresultatet stod klart aviserade den avgående konservative premiärministern Rishi Sunak att han också lämnar posten som partiledare så snart en efterträdare utsetts.

Valsystemet (se Politiskt system) förstärker styrkeförhållandet mellan partierna. Labour ökade bara med någon procentenhet till cirka 35 procent medan Tories tappade cirka 20 procentenheter till omkring 24 procent. Valdeltagandet var bland det lägsta sedan andra världskriget, cirka 60 procent.

Labours framgång anses dock inte i första hand bero på att partiet eller partiledaren Keir Starmer är särskilt populära, men partiet har under Starmer gjort en omsvängning från vänster mot mitten. Denna nya kurs och Starmers försiktighet vad gäller löften om radikala reformer har gjort partiet mer aptitligt för fler väljare efter hans företrädare Jeremy Corbyn, som var tydligt vänsterorienterad.

Någon dramatisk förändring av brittisk politik anses alltså inte att vänta, åtminstone inte på kort sikt.

Keir Starmer segertalar i London efter valet 2024 och utlovar förändring, men vallöftena var försiktiga. Foto: Kin Cheung/AP/TT

Tories fall

Det är mycket som har undergrävt förtroendet för och splittrat Konservativa partiet de senaste åren: Storbritanniens fortfarande kännbara röriga utträde ur EU 2020 som Tories drev igenom, skandalerna kring den yvige premiärministern Boris Johnson under coronapandemin, efterträdaren Liz Truss rekordkorta tid vid makten, hög inflation och höga räntor i Ukrainakrigets spår, samt brister i samhällsservicen, med inte minst vårdköer och missnöje bland vårdpersonal. 

Rishi Sunak led också flera bakslag i valrörelsen. Flera högt uppsatta partiföreträdare misstänks för insiderbrott i samband med att de slog vad om vilket datum som premiärministern skulle välja som valdag. Sunak själv fick utstå stark kritik för att i förtid ha lämnat minnesceremonier för D-dagen för 80 år sedan.

En vinnare i valet var Liberaldemokraterna som blev tredje störst och gick framåt på Konservativa partiets bekostnad. 

Tories pressades också från höger i valet från populisten Nigel Farage, känd från tidigare år som högljudd brexitförespråkare. Hans parti Reform UK gjorde dock inte så bra ifrån sig som förutspått. 

En förlorare var Skotska nationalistpartiet (SNP). Det gick miste om tre fjärdedelar av sina mandat. De flesta gick i stället till Labour som därmed gick om SNP som största parti i Skottland vad gäller mandat i det nationella parlamentet. SNP väntas därför få svårare att få gehör för sin hjärtefråga, självständighet för Skottland.

Kvinnlig finansminister och nej till Rwandaplanen

När Starmer utsåg sin regering gick posten som utrikesminister till David Lammy som direkt åkte på besök till Tyskland och vidare till Ukraina för att visa sitt stöd för landet i dess försvarskrig mot Ryssland. Finansministerposten gick för första gången till en kvinna, Rachel Reeves. Försvarsminister blev John Healey och Yvette Cooper är ny inrikesminister.

Under sin första dag som premiärminister dödförklarade Starmer den konservativa regeringens planer på att skicka migranter till Rwanda för asylprövning där. Tiotusentals människor tar sig varje år olagligt till Storbritannien i båtar över Engelska kanalen och Rishi Sunak satsade stor prestige i Rwandaplanen som ett sätt att stoppa denna trafik. Planerna fick emellertid kraftig kritik av människorättsorganisationer och de första lagförslagen stoppades av Högsta domstolen. Regeringen drev dock frågan vidare och tanken var att de första planen med migranter skulle lyfta mot Rwanda redan i juli. Kritikernas främsta invändningen var att systemet inte ansågs rättssäkert samt att det stred mot asylrätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. En del konservativa politiker kritiserade å sin sida lagen för att inte vara tillräckligt långtgående. 

Labour vill visserligen också stoppa migrantbåtarna, men avfärdar Rwandalösningen för ett dyrt experiment och tänker sig i stället skärpt gränsbevakning och snabbare asylprocesser. 

Brexit och EU 

Labourregeringen ärver den röra som uppstått efter brexit och den relation med EU som det brittiska utträdet har resulterat i. Brist på personal i flera branscher, och fortsatt oklarheter och ineffektivitet vid gränsen när det gäller hanteringen av varor som förs in från EU. 

Även coronapandemin har fortsatt avsätta spår, inte minst långa vårdköer (8 miljoner britter stod 2024 i kö till ickeakuta operationer) och växande sociala klyftor, i ett land där utsatta grupper redan drabbats av många års besparingspolitik.

Stödpaket har lagts fram för att hjälpa hushållen, men åtgärderna har bara till viss del dämpat effekterna av de allt högre priserna. I krisernas spår har strejkerna också blivit fler, då bland annat tåg- och vårdpersonal krävt högre löner och bättre arbetsvillkor.

Efter brexit stod det också snart klart att den lösning man hade enats om för att undvika en hård gräns, som hindrar fri rörlighet för handeln, mellan den brittiska provinsen Nordirland på den irländska ön och EU-medlemmen Irland fortsatte att skapa problem. Frågan löstes inte förrän i början av 2024 (se Nordirland).

Opinionsmätningar visade 2023 att en majoritet av britterna, och Labourväljare mer än Toryväljare, återigen ville vara en del av den europeiska gemensamma marknaden. Keir Starmer, som var emot brexit, har dock sagt att han inte kommer att driva frågan aktivt men vill se ett närmande. 

Nordirland och Skottland 

Provinsvalet i Nordirland i maj 2022 skapade en laddad politisk situation, då Sinn Féin, som längre beskrevs som IRA:s politiska gren, blev största parti i Stormont (se Nordirland) samt Konflikter: Nordirland). Efter många turer som också hade att göra med handelsfrågor efter brexit kunde Michelle O'Neill från Sinn Féin i februari 2024 bli den första Irlandsnationalistiska försteministern i Nordirland. I Skottland har frågan om självständighet på senare tid hamnat på sparlåga. Skotska nationalistpartiet (SNP), som leder det regionala styret och vill ha en ny folkomröstning om självständighet, har drabbats av rotationer på partiledarposten och en skandal på hög nivå om misstänkt förskingring av kampanjpengar (se Skottland). 

Följ den löpande utvecklingen i landet i Kalendarium. 

Om våra källor

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Missnöje och tur banar väg för Labour-comeback (2024-06-27)
Brexit bakom svängdörrar i ”elaka partiet” (2022-11-03)