Filippinerna – Naturtillgångar, energi och miljö

Gruvdriften i Filippinerna är mycket begränsad trots att det finns gott om värdefulla metaller och mineral i jorden. Elektricitet alstras främst i kolkraftverk. De filippinska öarna är sårbara för klimatförändringar och har på senare år drabbats hårt av tropiska stormar.

Filippinerna har stora tillgångar av guld, silver, koppar och nickel. Det finns även fyndigheter av järn, krom, zink, kobolt och mangan. Brytningen av nickel har ökat sedan millennieskiftet, men i övrigt är gruvdriften blygsam och stora tillgångar är outnyttjade. Gruvnäringen står för mindre än 1 procent av BNP. Korruption, höga skatter, brister i regelverken, dålig infrastruktur och hot från terrorgrupper hämmar utbyggnaden av gruvindustrin.

2004 upphävde Högsta domstolen ett förbud för helt utländska bolag att ägna sig åt storskalig gruvdrift. Åren därefter ökade investeringarna i näringen, främst på grund av ökad efterfrågan från Kina. En global nedgång i ekonomin 2008 innebar att en del projekt lades på is och 2012 stoppades alla nya projekt för att en översyn av gruvbranschens skattevillkor skulle genomföras. Stoppet hävdes först 2021.

Landet har också gott om kol. Olja har hittats i havet utanför ön Pala­wan, men fyndigheterna är svåra att utvinna. Fossilgas (naturgas) produceras sedan 2001 i Malampayafältet i samma område, men gastillgångarna kommer inom kort att ha uttömts.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Den energi som förbrukas i Filippinerna kommer mestadels från olja och kol, men en hel del framställs också ur förnybara energikällor som biomassa, vindkraft och solenergi, enligt energiorganet IEA. Lite hämtas också från vattenkraft och fossilgas. Ungefär en tredjedel av energin utvinns ur förnybara energikällor. Kolets andel av energiförsörjningen har ökat över tid, medan biomassa och olja har minskat något i betydelse.

Mer än hälften av elektriciteten produceras i koleldade kraftverk. Trots de egna tillgångarna köps en stor del av kolet från Australien och Indonesien. Resten av elen utvinns ur fossilgas, geotermisk energi och vattenkraft. En mycket begränsad andel av elen alstras ur importerad olja, i kraftverk som drivs med jordbruksavfall samt ur vindkraft och solenergi. Ungefär en femtedel av elektriciteten kommer från förnybara energikällor. Över tid har den andelen minskat. 1990 utvanns nästan hälften av den el som förbrukades från förnybara källor.

Numera har nästan alla filippinier tillgång till elektricitet. Det är en klar förbättring jämfört med bara ett årtionde tidigare. Så sent som 2005 hade fyra av fem invånare tillgång till el. Återkommande elavbrott är dock fortfarande ett stort problem på många håll.

KLIMAT OCH MILJÖ

Filippinerna hör till de länder som är mest utsatta för de negativa effekterna av klimatförändringarna, samtidigt som landet bara står för 0,5 procent av alla utsläpp av växthusgaser i världen. Ändå finns Filippinerna bland de 34 värsta utsläpparna av växthusgaser totalt sett bland världens länder. Om man däremot räknar per invånare ligger Filippinerna betydligt bättre till. Då hamnar landet långt ner bland utsläpparna.

I en regional jämförelse ligger Filippinerna bättre till. Bland de tio medlemmarna i den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen Asean hamnar Filippinerna på femte plats när det gäller utsläpp av växthusgaser totalt sett, medan landet släpper ut allra minst av Aseanländerna om man tar hänsyn till invånarantalet och räknar per invånare.

Filippinernas utsläpp av klimatskadliga växthusgaser ökade mer eller mindre konstant från 1990 till 2019, då en nedgång kunde registreras.

Filippinerna har lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) för hur målen i Parisavtalet ska uppnås, men landet har inte lämnat in en långsiktig strategi (LTS) och har inte heller angett ett mål för nettonollutsläpp. Däremot har landet satt som mål att minska utsläppen av växthusgaser med 75 procent till 2030, med utgångspunkt från 2020 års utsläppsnivå.

Klimatutmaningar

Filippinerna har under senare år drabbats av allt fler kraftiga stormar än tidigare, med vindar och skyfall som utlöser jordskred som spolar bort hela byar. Filippinerna riskerar också att drabbas av längre perioder av torka och värmeböljor än tidigare. Regeringarna har fått kritik för bristande räddningsinsatser vid naturkatastrofer och för att inte ha byggt tillräckligt med bostäder som klarar av att stå emot ovädren.

Filippinerna rankas lågt i klimatanpassningsindexet ND-Gain, även om ett 70-tal länder hamnar ännu längre ner (se hela listan här). Landet placeras särskilt lågt när det gäller hur förberett det är för att möta de klimatutmaningar som väntar. Bland de tio Aseanländerna bedöms Filippinerna vara fjärde sämst anpassat, bara Laos, Kambodja och Myanmar ligger sämre till inför framtiden.

Övriga miljöproblem

Omfattande skogsavverkning och stort nyttjande av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket leder till svår miljöförstöring. I takt med att skogen försvinner blir jordskred vanligare i samband med tyfoner och andra stormar. Avverkningsförbud som införs efterlevs inte. Brister i stadsplane­ringen, liksom igenkorkade avloppssystem, försvårar problemen vid översvämningar.

Gruvbolagens bristande respekt för miljön har på många håll lett till protester från lokalbefolkningen. Många jordbruksgrödor förstörs av föroreningar från gruvdriften. 2005 fick en gruva i Rapu Rapu tillfälligt stänga sedan gruvbolaget släppt ut cyanid i ett vattendrag. På flera håll finns ett motstånd mot att låta utländska bolag starta nya storskaliga projekt. Motståndet kommer från såväl katolska kyrkan och miljögrupper som kommunistgerillan NPA (se Vänsteruppror).

Lagstiftningen garanterar urbefolkningens rättigheter vid exploatering av deras marker men lagen respekteras oftast inte. Det förekommer att militären tvingar människor att lämna sina jordbruks- och jaktmarker. Landets miljörörelse har delvis vuxit fram ur urfolkens kamp för rätten till sina traditionella marker. 2012 förbjöd regeringen all gruvdrift i 78 särskilt känsliga områden. 2017 förbjöds all mineralutvinning i dagbrott.

Om våra källor