Sri Lanka: ur askan i elden

Hela Sydasien är en region som länge lidit av underutveckling, fattigdom och politisk och social oro. Men värst drabbat är kanske Sri Lanka, som upplevt en rad kriser, tsunamikatastrof, terror och krig sedan självständigheten från Storbritannien 1948. Nu är det alltså dags igen, med ekonomisk härdsmälta och en regering på fallrepet.

Den största utmaningen var det 25 år långa blodiga och förödande inbördeskriget mellan regeringsarmén och gerillagruppen Tamilska Eelams befrielsetigrar, LTTE. Rörelsen, som ansåg sig företräda den tamilska minoriteten, stred fram till 2009 för ett separat hemland och dödade mängder av politiker och civila. Kriget hotade Sri Lankas suveränitet och territoriella integritet och regeringsarméns svar var också mycket brutalt. Enligt FN-uppskattningar kan omkring 100 000 människor ha dödats i kriget, varav en stor del civilpersoner.

På senare tid har önationen också ställts inför ett allvarligt hot från islamistiska terrorister som på påskdagen 2019 riktade in sig på tre kyrkor och tre lyxhotell i huvudstaden Colombo och dödade 269 personer.

De tamilska tigrarna slogs ner sedan deras högsta ledare och de flesta av gerillans soldater dödats av Sri Lankas armé. Mahinda Rajapaksa var då president och förespråkade överhöghet för majoritetsfolket singaleserna. Han och hans bror Gotabaya, som var försvarsminister, hyllades som hjältar av många för att ha avslutat kriget. Samtidigt beskyllde kritiker dem för krigsbrott.

När Mahinda lanserade sin bror som kandidat att efterträda honom i presidentvalet 2019, som kom i efterdyningarna av påskattentaten, vann Gotabaya med överväldigande stöd. Året därpå vann i sin tur Mahinda parlamentsvalet stort och blev premiärminister.

President Gotabaya Rajapaksa (t h) installerar sin bror, tidigare presidenten Mahinda Rajapaksa, som premiärminister 2020. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT

Pandemin slog hårt

Den nuvarande politiska kampanjen, med krav på att president Gotabaya Rajapaksa och premiärminister Mahinda Rajapaksa ska avsättas, överraskade därför många. Den började oskyldigt som en gatuprotest i mars mot stigande bränslepriser och långvariga strömavbrott i Colombo och andra städer. Men när den blev våldsam, och polisen reagerade med sedvanligt övervåld, blev den på några få dagar en stor politisk rörelse som tvingade fram avgångar bland ministrar och regeringspartiets parlamentariker. Kravet på presidentens avgång har också vuxit.

Den akuta ekonomiska krisen beror på svår brist på utländsk valuta. Regeringen har inte kunnat betala för viktiga importvaror, såsom bränsle, vilket har lett till strömavbrott på upp till 13 timmar. Vanligt folk måste också leva med varubrist och skenande inflation sedan valutan, rupien, kraftigt devalverats inför samtal med Internationella valutafonden om ett låneprogram.

Kritiker anser att krisen, som är den värsta på flera årtionden, har sin grund i flera regeringars ekonomiska misskötsel som skapat och upprätthållit djupa underskott. Krisen påskyndades av stora skattesänkningar som Gotabaya Rajapaksa utlovade i valrörelsen 2019 och som genomfördes strax före covid-19-pandemin. Delar av ekonomin slogs ut och Sri Lanka stängdes ute från internationella kapitalmarknader. Det gjorde i sin tur att landets skuldsaneringsprogram, som var beroende av tillgång till dessa marknader, spårade ur och att valutareserven minskade med nästan 70 procent på två år. I februari hade landet endast motsvarande cirka 20 miljarder kronor kvar i sin reserv men stod inför skuldåterbetalningar på omkring 36 miljarder kronor 2022. Regeringens beslut att förbjuda allt konstgödsel drabbade också jordbruket och ledde till en kraftig minskning av den viktiga risskörden.

Blodsbestänkt kyrka efter terrordåden på påsken 2019 då 269 människor dödades. Foto: AP/TT

Under tiden har regionens stormakter Indien och Kina bistått Sri Lanka. En dieselleverans från Indien, mot ett lån på 4,5 miljarder kronor, har anlänt för att överbrygga den akuta bränslebristen. Därutöver har Sri Lanka lånat 9 miljarder kronor av Indien för att importera nödvändiga varor som mat och mediciner, och har ansökt om lika mycket till. Kina lånar i sin tur ut omkring 45 miljarder kronor till önationen för att hantera den situation som uppstått.

Militanta präster

När Gotabaya Rajapaksa blev president ärvde han redan dåliga statsfinanser. Terrorattackerna och den politiska instabiliteten i Colombo hade slagit hårt mot ekonomin. Tillväxten var den lägsta sedan 2001. Turistbesöken, som är en viktig källa till utländsk valuta, hade minskat med nästan en femtedel efter att ha ökat stadigt under ett årtionde. Även om den nye presidenten snabbt satte igång med att hantera situationen visade sig de åtgärder han vidtog oftast skada ekonomin. Covid-19-pandemin med sin nedstängning av samhället begränsade dessutom resandet till och från landet. Det bidrog till att turistindustrin, som tidigare genererat 40 miljarder kronor årligen, rasade med mer än 70 procent jämfört med 2019.

Även om pandemin och terroristattackerna begränsade turismen och de utländska investeringarna finns ännu djupare strukturella, inneboende svagheter i ekonomin.

Den vackra tropiska ön i Indiska oceanen har genom historien formats av invandrare, handelsmän och religiösa ledare. Buddhismen gjorde sitt intåg från Indien på 200-talet. Arabiska muslimska handelsmän, liksom såväl portugisiska som nederländska och brittiska kolonisatörer, har alla satt sin prägel på ön längs handelsvägen till Indonesien. Britterna gjorde ön till kronkoloni 1798 och kallade den Ceylon. Under britterna utvecklades te-, kaffe- och gummiplantager och skolor och universitet öppnades. Växande krav på självständighet ledde till slut till att kolonialstyret upphörde 1948.

Saker och ting började sedan förändras snabbt från 1956 när Solomon Bandaranaike kom till makten och gjorde singalesiska till officiellt språk i stället för engelska. Det gjordes för att blidka det viktiga buddhistiska prästerskapet, vars militanta inställning ofta har spelat en nyckelroll i öns politik. Även om Sri Lanka är ett mångreligiöst och multietniskt land domineras det av buddhisterna, som utgör mer än 70 procent av befolkningen, följda av 13 procent hinduer, 10 procent muslimer och 7 procent kristna.

Regeringssoldater samlas runt den döde ledaren för de tamilska tigrarna Velupillai Prabhakaran sedan denne stupat 2009. Foto: AP/TT

Tamiler gynnades

Under det brittiska styret hade många av de främst hinduiska tamilerna gynnats eftersom de behärskade engelska bättre än sina singalesiska landsmän och fick viktigare jobb, främst inom förvaltningen. Det skapade förbittring hos de buddhistiska singaleserna, vilket spelade en viktig roll för Bandaranaikes beslut att införa singalesiska som officiellt språk.

Detta ledde till starkt motstånd från tamiler och andra minoriteter på ön och gav upphov till LTTE-gerillan och det långa krig som följde. Efter 25 års strider innebar krigsslutet en lättnad för de flesta människor i Sri Lanka, men regeringsarméns militära kampanj mot de tamilska tigrarna väckte också frågor om krigsförbrytelser när ett stort antal oskyldiga civila dödades framför allt i slutoffensiven 2009.

Närheten till Indien gör att Sri Lanka anses ingå i sin stora grannes inflytelsesfär. Indiska ledare har genom åren noga följt utvecklingen på ön och särskilt intresserat sig för den tamilska minoritetens öde (de flesta etniska tamiler lever i södra Indien).

De senaste åren har denna indiska uppmärksamhet på Sri Lanka fått en extra dimension eftersom Kina också har börjat intressera sig för landet. Detta intresse beror delvis på den alltmer offensiva utrikespolitik som förts under president Xi Jinpings ledning och har väckt oro bland grannarna i regionen.

Rivalitet Kina-Indien

För regeringen i New Delhi har Kinas ökande närvaro i Sydasien, som traditionellt setts som Indiens bakgård, återigen väckt rivalitet och spänningar mellan de båda asiatiska giganterna. Ett två år långt militärt dödläge vid den omtvistade gränsen i Himalaya, och Indiens närmande till USA och den amerikanska strategin för området kring Indiska oceanen och Stilla havet, har nu gjort regionen mer komplex. Även Sri Lanka, med sitt viktiga handelsläge, har därmed fått en viktigare roll i det nya stormaktsspelet.

Kina har gjort stora investeringar i landet de senaste tio åren. Men de stora infrastrukturprojekt som bröderna Rajapaksa lyft fram som både personliga framgångar och som en tumme i ögat på Indien har tagit rejält med stryk under den ekonomiska kris som önationen nu befinner sig i.

Sri Lankas president Gotabaya Rajapaksa (t v) och Kinas utrikesminister Wang Yi vid ett kinesiskfinansierat byggprojekt i Colombos hamn 2022. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT

Sri Lankas regering har också de senare åren delvis återgått till sin tidigare kurs genom att sträcka ut en hand till New Delhi med en "Indien först"-politik och försäkra grannlandets regering om att dess huvudroll på ön inte kommer att ersättas av någon annan främmande makt, och särskilt inte av Kina.

För att ta sig ur den nuvarande ekonomiska och politiska röran måste Rajapaksa-regeringen sannolikt fortsätta att balansera sina förbindelser med både Indien och Kina. Oavsett hur det nuvarande dramat i Sri Lanka slutar kommer nuvarande och efterföljande regeringar i Colombo att fortsätta att behöva Kinas ekonomiska hjälp för sin utveckling. Men ingen ledare i Sri Lanka kommer att vara dum nog att bygga upp alltför nära förbindelser med Kina, och därmed alienera Indien, som kommer att förbli den sydasiatiska regionens främsta säkerhetspolitiska aktör.