Storbritannien – Skottland

Skottlands relation till London är kluven sedan länge. Regionen fick visst självstyre 1999, men Skotska nationalistpartiet (SNP), som styr i Edinburgh sedan 2007, vill ha självständighet. En majoritet av väljarna i Skottland röstade dock nej till fullt oberoende i en folkomröstning 2014. Diskussionen har dock fortsatt och eldats på av att en stor majoritet av skottarna ville förbli kvar i EU, som Storbritannien lämnade 2020.

Det skotska parlamentet, Holyrood, har 129 ledamöter som utses för en mandatperiod på fyra år (mandatperioden kan förlängas för att skotska val inte ska krocka med brittiska val).

Självstyret får bestämma i en rad frågor, som jordbruk, fiske, miljö, utbildning och vård, medan Londonregeringen har kontroll över bland annat författningsfrågor, utrikespolitik, försvar, arbetsmarknad, social välfärd och större delen av de skatter som tas ut. Skottland får också ta del av en större andel av de skatter som tas in där. På områden som miljö, livsmedelssäkerhet och mänskliga rättigheter har Skottland efter utträdet ur EU 2020 ändå valt att följa unionens regler, vilket dock komplicerar självstyret och dess befogenheter (se även Kalendarium).

Rösträtten i skotska val gäller från 16 år, medan 18 års ålder krävs i val till brittiska underhuset.

Självständighet?

Åren 1999–2007 styrdes Skottland av en koalition mellan Labour (som traditionellt har varit starkt i regionen) och Liberaldemokraterna. Men i valet 2007 blev SNP största parti, bildade regering och utlovade då att skottarna skulle få rösta om självständighet.

En uppgörelse 2012 mellan regeringen i London och den i Edinburgh gav grönt ljus för en folkomröstning.

Det fanns flera svåra frågor att lösa inför ett eventuellt ja. En handlade om vem som skulle ha rätt till olje- och gasfyndigheterna i Nordsjön. En annan om vad som skulle händer med de kärnvapenbestyckade ubåtarna på den skotska västkusten. SNP hoppades samtidigt att Skottland skulle förbli medlemmar i Nato och EU. Nej-sidan vann dock med 55 procent av rösterna.

Skottland mot brexit

När en majoritet av britterna 2016 folkomröstade för att lämna EU, röstade skottarna med klar majoritet, 62 procent, för att stanna kvar i samarbetet.

Brexit därför har gett fortsatt ammunition åt argumenten för skotsk självständighet. Å andra sidan gjorde SNP:s dåliga val till det brittiska underhuset i juil 2024, då man förlorade tre fjärdedelar av sina mandat där till förmån för framför allt Labourpartiet, att denna hjärtefråga för SNP tappade i kraft.

SNP:s ledare Nicola Sturgeon lade 2022 fram en plan om att hålla ännu en folkomröstning om självständighet, men den brittiska Högsta domstolen slog fast att en sådan kräver klartecken från det brittiska parlamentet, något som knappast lär ske som läget ser ut i dag.

En kontroversiell skotsk lag, som antogs 2022 och skulle göra det lättare att byta juridiskt kön, blockerades 2023 av den brittiska regeringen. Det var första gången som London stoppade lagstiftning som har antagits av det skotska parlamentet (se Kalendarium).

Frågan om hur hårt självständighetskravet ska drivas har inneburit stora interna slitningar inom SNP. Sturgeon meddelade sin avgång 2023. Hon efterträddes av den tidigare ministern i regionstyret Humza Yousaf. Han blev den första muslim som valts till ledare för ett stort brittiskt parti och till regional regeringschef (se Kalendarium).

Omedelbart efter Yousafs tillträde skakades SNP av en skandal på hög nivå. Sturgeons make Peter Murrell, som tidigare haft en hög post i partiet, är delgiven misstanke om att ha förskingrat 600 000 pund i kampanjbidrag. Även Sturgeon har förhörts i fallet.

Yousaf avgick som partiledare och skotsk regeringschef i april 2024 sedan han avbrutit det regionala regeringssamarbetet med Skotska de gröna. Han efterträddes av partiveteranen John Swinney, som lett SNP en gång tidigare, åren 2000–2004.