Styrd forskning i Kina hotar akademisk frihet globalt

Samtidigt väcks säkerhetspolitiska aspekter på högre utbildning eftersom vissa kinesiska studenter och forskare visat sig ha militär bakgrund eller anklagats för spioneri.

Det har till exempel dokumenterats att Folkets befrielsearmé under årens lopp skickat omkring 2 500 forskare och ingenjörer till utländska lärosäten, ofta utan att värduniversitet varit medvetna om deras bakgrund. Forskarna har sedan kunnat återvända till Kina där deras kunskap stärkt militären.

Pandemin och övergången till undervisning online har ökat möjligheterna för digital övervakning och påverkan. Detta har ytterligare belyst riskerna för studenter och lärare som studerar, undervisar eller forskar om känsliga ämnen för den kinesiska regeringen, till exempel minoritetspolitik i regionen Xinjiang och den politiska utvecklingen i Hongkong.

I Kina är militären närvarande även i den akademiska sfären. Alla studenter på universitetsnivå erbjuds militär utbildning. Bilden visar universitetsstudenter efter ett avslutat träningspass. Foto: AP/TT

Frågan om akademisk frihet i internationella sammanhang är inte enbart koncentrerad till Kina. I många länder riskerar studenter och forskare sin frihet och sina liv då de bedriver studier som politiska makthavare ogillar eller finner utmanande. Detta har organisationen Scholars at Risk dokumenterat i sin senaste rapport som listar forskare som fängslats eller utsatts för våld. Ett aktuellt exempel är svensk-iranske Ahmadreza Djalali vid Karolinska institutet som dömts till döden anklagad för spioneri i Iran. Kritik av till exempel genus- och klimatforskning visar också på att akademisk frihet inte är självklar ens i demokratiska länder.

Internationaliseringen av den högre utbildningen och forskningen innebär att akademisk frihet inte enbart är en nationell angelägenhet. Mobilitet och utbyten kan innebära risker, och länder kan inskränka den akademiska friheten även utanför de egna gränserna. Samtidigt är det uppenbart att oberoende och kritisk forskning om viktiga samhällsfrågor kräver internationella samarbeten.

De senaste åren har akademisk frihet alltmer kommit upp på den internationella dagordningen. 2020 antog EU:s forskningsministrar en deklaration om den vetenskapliga forskningens frihet, och under hösten presenterade FN:s särskilda rapportör för yttrandefrihet för första gången en rapport om akademisk frihet.

Frågan om skydd av akademisk frihet i internationella samarbeten har också väckts av forskare och organisationer. En grupp brittiska forskare har till exempel nyligen förespråkat en speciell code of conduct (uppförandekod) enligt vilken akademisk frihet måste beaktas vid alla internationella samarbeten. Human Rights Watch och Scholars at Risk har formulerat liknande uppförandekoder.

Kinesiska forskare har aldrig haft någon fullständig akademisk frihet men under president Xi Jinping har vi sett en allvarlig försämring och politisering av högre utbildning och forskning. Försämringen har bland annat dokumenterats av ett nytt akademiskt frihetsindex som lanserades i våras. Medan det tidigare var möjligt att bedriva forskning och undervisa om rättsreformer, civilsamhället och vissa aspekter av mänskliga rättigheter har vissa ämnen och begrepp blivit tabu. Däremot uppmuntras forskning som ligger i Kommunistpartiets intresse och följer de nya ideologiska ramverk som Xi Jinping utformat.

Under president Xi Jinping har det akademiska klimatet hårdnat. Lojalitet med Kommunistpartiet uppmuntras och kritiska lärare tystas. Här tar studenter del av Xis invigningstal vid den senaste partikongressen. Foto: AP/TT

Lärare som utrycker kritiska åsikter eller tar upp förbjudna ämnen kan anges av studenter och straffas med disciplinära åtgärder eller förlora jobbet. Men trots dessa risker fortsätter många akademiker att göra sina röster hörda, kritiserar den politiska utvecklingen och fortsätter med sin forskning. Samtidigt begränsas dock studenters och forskares möjligheter att ta del av nyheter och forskning från utlandet genom att internationella internetsajter blockeras och utgivningen av akademiska arbeten kontrolleras och censureras.

Dessa begränsningar märks främst inom humaniora och samhällsvetenskap medan den kinesiska regeringen stödjer utbildning och forskning inom naturvetenskap och teknologi där Kina har gjort stora framsteg.

Sammanfattningsvis begränsas utbildning och forskning i Kina genom:

• självcensur som studenter och forskare praktiserar i självbevarelsedrift
• ideologisk och politisk styrning av utbildning och forskning, inklusive speciella klasser i politik för studenter
• angiveri och straff

Denna politiska styrning och kontroll har drabbat minoritetsgrupper som uigurer speciellt hårt. I Xinjiang har till exempel uiguriska forskare och lärare satts i arbetsläger eller fängelse, anklagade för bland annat terrorism, endast för att de varit aktiva i studiet av den egna kulturen och historien. Det är troligen också fallet med den kända etnografen Rahile Dawut som är professor vid Xinjiang-universitetet.

Inte bara Kina. Den svensk-iranske forskaren Ahmedreza Djalali har dömts till döden i Iran anklagad för spioneri. Foto: Privat/TT

Inskränkningen av den akademiska friheten i Kina begränsar också möjligheterna för utländska forskare att bedriva forskning i landet och hindrar dem från samarbeten med kinesiska kollegor inom vissa ämnen. Även om informationen är bristfällig finns det också exempel på att utländska forskare blivit nekade visum och i vissa fall även häktats. Riskerna är dock större för kinesiska forskare verksamma utomlands. Detta innebär i sin tur att vi får sämre kunskap om det kinesiska samhället och dess utmaningar i en tid då vi alla har att vinna på mer kunskap och utbyten.

Även i Hongkong har den akademiska friheten urholkats. Den nya nationella säkerhetslag som antogs i somras är ytterligare ett steg i negativ riktning. Den innebär inte bara begränsningar av diskussioner och forskning i Hongkong utan att personer utanför regionen kan anklagas för brott mot säkerhetslagen på grund av sin undervisning eller forskning.

Med Kinas växande betydelse kan landet påverka förlag, universitet och forskning utomlands. 2018 uppdagades det att den kända brittiska akademiska tidskriften China Quarterly hade plockat bort artiklar i känsliga ämnen för läsare i Kina. Även andra förlag har gett vika för liknande påtryckningar.

En annan orosfaktor är att undervisning om Kina utomlands påverkas då det förekommit att lärare utsatts för kritik och att kinesiska studenter känt sig övervakade eller tvingade att rapportera. Det har till exempel uppstått en del hetsiga diskussioner mellan studentgrupper rörande Tibet och Hongkong. Detta innebär ett hot mot det öppna och toleranta debattklimatet vid universiteten, och risk för inskränkningar i den akademiska friheten även utanför landets gränser då lärare och studenter kan komma att ägna sig åt självcensur.

Under pandemin har denna oro vuxit sig starkare då undervisning online innebär större möjligheter för digital övervakning och skapar nya risker för både lärare och studenter, inklusive kinesiska studenter.

Det handlar om de digitala plattformarnas säkerhet och huruvida kinesiska myndigheter kan blockera eller komma åt deras innehåll. Lärare eller studenter som diskuterar vad Kina anser vara känsliga frågor, till exempel Hongkong eller Xinjiang, skulle då kunna riskera att ställas till svars. Det finns därmed en risk att de ägnar sig åt självcensur vilket skulle hämma den fria akademiska debatten. Kritik har också riktats mot företag som Zoom som stängde konton i samband med evenemang om massakern vid Himmelska fridens torg i Peking 1989. 

Studenter i Hongkong rengör statyn Skammens pelare som hedrar minnet av dem som dödades vid Himmelska fridens torg i Peking 1989. Sådana manifestationer ses inte med blida ögon av Kinas regering. Foto: Kin Cheung/AP/TT

I det rådande klimatet, och med en växande oro över Kinas globala ambitioner, är det viktigt att myndigheter och universitet inte drar felaktiga slutsatser eller tar till åtgärder som i sig själva skulle bidra till att försvåra akademiska utbyten och hota den akademiska friheten. Det är till exempel viktigt att inte misstänkliggöra kinesiska studenter och forskare på grund av deras etnicitet och medborgarskap som bland annat har skett i USA.

Det är inte heller universitetens uppgift att agera säkerhetspolis. Ett universitet måste värna om både öppenhet och den akademiska friheten. Däremot måste universiteten stå upp för den akademiska friheten i alla samarbeten med Kina och andra auktoritära och repressiva stater. Det innebär att man måste ta upp fall med fängslade forskare och diskutera innehållet i sina samarbeten. Det innebär också att universiteten är skyldiga att erbjuda en säker miljö för alla studenter, inklusive kinesiska studenter, så att kritiska diskussioner och forskning kan äga rum till gagn för alla.