Varning för hungerkatastrof i Ukrainakrigets spår

Omkring hälften av all världens solrosolja och cirka 30 procent av allt vete exporteras normalt sett från Ryssland och Ukraina. Flera av de stora importländerna återfinns i Afrika. Kriget får därför konsekvenser som sträcker sig långt utanför Europa och hotar matsäkerheten för många miljoner människor. En dryg månad efter den ryska invasionen har mat- och drivmedelspriser skjutit i höjden, liksom priset på konstgödsel, samtidigt som kostnaden för många importerade varor når rekordhöjder.

– De fattigaste drabbas hårdast och det utgör en grogrund för politisk instabilitet och oro över hela världen, sade FN:s generalsekreterare António Guterres i ett tal i mitten av mars. Han tillade att flera av världens minst utvecklade länder brukar importera mer än hälften av sitt vete från Ryssland.

– Vi måste göra allt i vår makt för att undvika att det globala livsmedelssystemet kollapsar och att vi får en hungerkatastrof som sveper över världen, sade Guterres.

Medan kriget rasar i Ukraina och miljoner flyr sina hem, fortsätter några av världens mer bortglömda konflikter att skörda nya dödsoffer och driva människor på flykt. Kongo-Kinshasa, Somalia, Etiopien och Sudan hör till de länder som är i störst behov av nödhjälp, men även i nationer utanför Afrika, som Jemen och Afghanistan, är bristen på livsmedel akut. Internationella hjälporganisationer står nu inför utmaningen att försöka få resurserna räcka till.

Larm om Östafrika

Larmrapporterna avlöser varandra. Nyligen varnade hjälporganisationen Oxfam för att 28 miljoner människor i Östafrika riskerar att drabbas av extrem hunger om regnen uteblir, och att de stigande matpriserna kommer – med eller utan regn – att förvärra situationen för de över 20 miljoner människor i regionen som redan i dag lever i olika stadier av hunger på grund av konflikt, svår torka eller översvämningar.

Matkris kan spä på konflikter. I Sudan demonstreras alltmer mot den styrande  militärjuntan. Foto: Marwan Ali/AP/TT

Med världens blickar riktade mot krisen i Ukraina finns det en risk att det internationella samfundet inte kommer att reagera på den växande hungersnöden i Östafrika förrän det är för sent, påpekar Oxfam.

– Ukrainakonfliktens efterverkningar på det globala livsmedelssystemet kommer att kännas över hela världen, men det är de fattigaste och de mest utsatta som kommer att drabbas värst. Höjda matpriser är ett hårt slag mot miljoner människor som redan är utsatta för åtskilliga andra kriser och bristen på internationellt bistånd är potentiellt livsfarlig, sade Gabriela Bucher, verkställande direktör på Oxfam.

Även Rädda barnen uttrycker oro för hur kriget kommer att påverka kriser på andra håll i världen.

– Det är fantastiskt att se den solidaritet som européerna visar andra européer. Men vi är oroliga för att det kommer att dra väldigt mycket resurser ur det globala humanitära systemet, sade David Wright, global verksamhetschef för Rädda barnen till nyhetsbyrån AFP nyligen.

FN:s livsmedelsprogram WFP beräknar att organisationens kostnader kommer att stiga med motsvarande omkring 270 miljoner kronor i månaden som ett resultat av kriget i Ukraina. WFP, som redan före kriget förutspådde att 2022 skulle bli ett svårt år, har tvingats att dra ner på matransonerna till flyktingar i bland annat Östafrika. Ukraina är en stor leverantör av vete till WFP, som nu måste hitta länder som kan ersätta bortfallet – troligtvis till högre kostnad.

Afrikanska vinnare

Det finns, precis som generalsekreterare Guterres varnade för, en risk för att stigande matpriser leder till social oro och protester mot den rådande samhällsordningen. I Sudan har gatudemonstrationerna som pågått sedan kuppen i oktober 2021 intensifierats. Juntan som styr landet har tydligt visat sitt stöd för Ryssland, och strax före invasionen träffade en sudanesisk delegation bland annat den ryske utrikesministern Sergej Lavrov i ett försök att locka till sig investeringar från ryska oligarker. Enligt tidskriften Africa Confidential finns det misstankar om att det egentliga målet var att säkra rysk veteexport, i utbyte mot guld, för att på så sätt stävja den ekonomiska krisen.

Nigerias president Muhammadu Buhari (i vitt) invigde nyligen Afrikas största konstgödselfabrik, som kan vinna på sanktionerna mot Ryssland. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

Misstankarna grundar sig delvis på de internationella rapporter som hävdar att Ryssland under en tid har smugglat guld från Sudan med hjälp av den ökända ryska väpnade styrkan Wagnergruppen. Militärjuntan i Sudan förnekar att ryska legosoldater skulle befinna sig på sudanesisk mark.

Men det finns också afrikanska länder och företag som ser ekonomiska möjligheter som en följd av den ryska invasionen. Nigeria invigde nyligen en ny konstgödselfabrik, den största i Afrika, och hoppas kunna bli en global spelare på området. Ryssland var en betydande nickelexportör och när nu priset på metallen stiger har ett av de stora gruvbolagen i Sydafrika meddelat att man tänker återuppta verksamheten vid en tidigare olönsam gruva.

Även andra råvarustarka länder ser möjligheter att kunna ersätta ryska metaller, olja och gas. Algeriet har två fungerande gasledningar till Europa, varav den ena går till Italien. Bara några dagar efter det ryska anfallet mot Ukraina inleddes diskussioner om möjligheterna att öka gasexporten.

– Europa måste snabbt hitta ersättning för den ryska oljan och gasen, och Afrika är ett av de bästa alternativen. För olje- och gasproducerande afrikanska nationer är detta ett ypperligt tillfälle att snabbt skriva nya avtal, kommenterade Africa Confidentials Patrick Smith för BBC.

Sydafrika förvånar

Men för att gasproducerande länder söder om Sahara ska kunna fylla tomrummet efter Ryssland krävs först stora investeringar i infrastruktur och förbättrad säkerhet. Bygget av en gasanläggning i norra Moçambique har exempelvis stött på väldiga problem på grund av militanta islamisters härjningar i området.

Afrikas reaktion på den ryska invasionen i Ukraina har varit delad. Splittringen visade sig tydligt när FN:s medlemsländer i början av mars röstade om den resolution som krävde omedelbart tillbakadragande av de ryska trupperna. Resolutionen fick stöd av 28 afrikanska länder medan 17 nationer lade ner sina röster och 8 avstod från att rösta över huvud taget. Eritrea röstade emot resolutionen.

Sydafrikas president Cyril Ramaphosa lade ner sin röst om den FN-resolution som fördömde Rysslands angrepp. Foto: Johanna Geron/AP/TT

Bland de länder som lade ner sina röster styrs de flesta av auktoritära regimer av olika grad, alternativt är de krigförande, bland annat Burundi, Ekvatorialguinea, Mali, Moçambique, Sudan och Zimbabwe. Men även fungerande demokratier som Namibia och Sydafrika valde att lägga ner sina röster. Sydafrikas agerande förvånade många. President Cyril Ramaphosa förklarade beslutet med att resolutionen inte tillräckligt tydligt underströk vikten av dialog och fredssamtal. Ett annat argument sades vara att Sydafrika vill vidmakthålla sin alliansfrihet.

Pandemin sänkte förtroendet för väst

Flera afrikanska länder, inklusive Sydafrika, har även gamla lojalitetsband till Ryssland som formades då Sovjetunionen gav sitt stöd åt kontinentens frihetsrörelser. Ryssland har under senare år även flyttat fram sina positioner i Afrika, inte minst på det militära planet. Landet är en betydande vapenexportör och har skrivit militära samarbetsavtal med en rad afrikanska länder, bland annat Centralafrikanska republiken där pro-ryska demonstrationer har hållits i huvudstaden Bangui.

Omröstningen i FN bör därför inte ses som en röst för eller emot kränkningen av Ukrainas suveränitet, utan måste betraktas i ett bredare perspektiv. Att rösta för resolutionen sågs av en del afrikanska nationer som ett stöd för västblocket. Beslutet att lägga ner sin röst blev ett sätt att visa att de inte tänkte låta sig dikteras av väst.

Fregatten Amiral Grigorovitj lade nyligen till vid staden Port Sudan. Ryssland och Sudan uppges ha enats om en flottbas där. Foto: AP/TT.

Känslan av att Europa och USA endast ser om sina egna intressen har stärkts de senaste två åren i kölvattnet av coronapandemin. Den ojämlika fördelningen av vaccin har till viss del underminerat förtroendet för västvärlden. Anklagelser om dubbelmoral och inkonsekvens var andra argument som fördes fram efter omröstningen.

Professor Stephen Friedman vid centret för demokratistudier på sydafrikanska Rhodes University tyckte att regeringen gjort rätt i att lägga ner sin röst, och ställde sig samtidigt den fråga som många andra gjort:

– Att bomba Ukraina är helt oacceptabelt, men det är även den 70-åriga ockupationen av Palestina, bombningarna av Irak, Saudiarabiens bombningar i Jemen och det faktum att Gazaremsan har lagts i spillror. Vilka regler är det som avgör vilka bombningar som sanktioneras och vilka som fördöms?