Azerbajdzjan – Demokrati och rättigheter

Azerbajdzjan är en hårdför diktatur där regimkritiker förföljs och kan dömas till långa fängelsestraff. Korruptionen är utbredd.

Inga av de val som ägt rum i Azerbajdzjan sedan 1990-talet har av internationella valobservatörer godkänts som fria och rättvisa. Samtidigt har regimens systematiska förföljelse av kritiker lett till att oppositionen förblivit svag med små möjligheter att verka. Frihetsberövanden och långa fängelsedomar mot regimkritiker har kritiserats av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), liksom av människorättsorganisationer.

Efter en kritiserad folkomröstning 2016 ändrades konstitutionen så att makten för president Ilham Aliyev (Əliyev) stärktes och hans fru, Mehriban Aliyev, kunde utses till vicepresident. Samtidigt inskränktes friheten att hålla möten och demonstrera. Numera tillåts bara sammankomster som inte ”stör den allmänna ordningen och moralen”. Demonstrationer utan tillstånd från myndigheterna leder oftast till polisinsatser och frihetsberövanden.

Utrymmet för civilsamhällesorganisationer att verka är begränsat. Efter en lagändring 2014 ställs krav på en krånglig registreringsprocedur utan vilken det är omöjligt att öppna bankkonto eller ingå avtal. Givare måste få sina projektförslag godkända och förbinda sig att ”respektera de azerbajdzjanska nationella och moraliska värderingarna.” I praktiken har nästan all utländsk finansiering dragits in och flera ledande civilsamhällesaktörer har lämnat landet. Men inte heller i utlandet är aktivister säkra att verka, det finns rapporter om att familjemedlemmar som är kvar i landet har utsatts för påtryckningar.

Azerbajdzjan var det första muslimska landet som införde rösträtt även för kvinnor, 1919 (före Sverige). Sedan det val som hölls 2020 är 18 procent av ledamöterna i parlamentet kvinnor. Kvinnors mänskliga rättigheter skyddas av lagstiftning, men sociala och kulturella normer krymper handlingsutrymmet, framför allt på landsbygden. En lag från 2010 som ska motverka kvinnomisshandel håller på att uppdateras.

Homosexualitet utgör inget brott men hbtq-personer saknar särskilt skydd i lag och diskrimineras ofta av såväl myndigheter som övriga samhället.

I princip råder religionsfrihet, men religiösa samfund måste vara registrerade hos staten. Lagstiftningen lyfter fram tolerans för andra trosinriktningar samtidigt som samfundens verksamhet noga övervakas. 2016 installerades övervakningskameror i alla moskéer.

President Aliyev har ofta anklagats för att utnyttja sin makt till att bygga upp en stor personlig förmögenhet. Han har utpekats som sannolikt en av de mest korrumperade ledarna i världen, med ägarintressen i de flesta lönsamma azerbajdzjanska företag. Den utbredda korruptionen inom makteliten blottlades 2017 i en stor utredning gjord av ett internationellt nätverk av grävande journalister. Där beskrevs hur miljarder euro lagts på att muta europeiska politiker, lobbyister, journalister och affärsmän. Sedan dess har läget snarast förvärrats, att döma av index hos Transparency International. TI rankar Azerbajdzjan på plats 154 i sin lista över hur korruptionen uppfattas i 180 länder (se index här). Azerbajdzjan delar plats med Ryssland, Honduras och Libanon. Grannländerna Armenien och Georgien ligger mer än nittio placeringar högre upp på listan.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Medborgarna i Azerbajdzjan ska enligt grundlagen ha yttrandefrihet men i praktiken är det inte så. Enligt människorättsorganisationer förekommer övervakning av telefonsamtal och digital kommunikation. Den som kritiserar presidenten eller hans krets riskerar att råka illa ut.

Den senaste tioårsperioden har inställningen till medierna hårdnat. Förtal är förbjudet och kan ge upp till tre års fängelse och dryga böter. Att sprida information som kan skada presidentens heder och värdighet kan ge två års fängelse. Myndigheterna kan stänga medier som döms för förtal och 2017 antogs en lag som även gör det möjligt att även stänga publikationer på nätet, vilket tidigare utgjorde en frizon för regimkritiker.

Förtalsprocesser används av den politiska eliten som ett sätt att straffa enskilda journalister och stoppa regimkritiska medier. Misshagliga journalister har också åtalats för en lång rad andra brott. Enligt Human Rights Watch (HRW) satt minst en handfull journalister och bloggare fängslade våren 2020 och flera framstående journalister hade mördats. Andra var belagda med restriktioner av olika slag. Azerbajdzjans mest kända journalist Khadija Ismajilova (Xədicə İsmayılova) hade reseförbud.

Reportrar utan gränser ger Azerbajdzjan dåligt betyg när det gäller pressfrihet. I organisationens senaste årliga genomgång av pressfriheten i världen hamnade Azerbajdzjan på plats 151 av 180, följt av Afghanistan, se lista här.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendets oberoende har ifrågasatts av tunga internationella aktörer, till exempel Europarådet. Korruptionen inom rättsväsendet anses vara utbredd. Det förekommer regelbundet rapporter om att rättssystemet används av statsmakten för att komma åt regimkritiker. Brottsanklagelserna mot dessa, liksom mot kritiskt granskande journalister, gäller ofta skattebrott eller annan ekonomisk brottslighet, smuggling, olaga vapeninnehav eller narkotikabrott. Tortyr och misshandel av gripna är vanligt förekommande, liksom fabricerade bevis vid rättegångar. Häktningstiderna är långa och en person kan sitta frihetsberövad i månader utan att rättegång inleds.

Fallet med oppositionsledaren Ilgar Mammadov har tilldragit sig stor uppmärksamhet. Han greps 2013 och dömdes till ett sjuårigt fängelsestraff. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fastslog att domen med stor sannolikhet politiskt motiverad. I maj 2019 släpptes Mammadov, men flera andra oppositionspolitiker sitter fortfarande fängslade.

Dödsstraffet avskaffades 1998.

Om våra källor