Diktatorsfamiljen Marcos mot comeback i Filippinerna
Analys. Ferdinand Marcos Jr, son till exdiktatorn med samma namn, vann en promenadseger i presidentvalet i Filippinerna den 9 maj.
Denna artikel, skriven och publicerad före valet, ger en bakgrund till hur det kunde gå till.
Valsegern är resultatet av en lång process, där familjen Marcos har försökt att sudda ut minnet av det som hände under diktaturen på 1970- och 1980-talen, skriver Lena Karlsson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet.
Publicerad: 2022-04-23
Ferdinand Marcos Jr, också kallad ”Bongbong,” har haft god draghjälp inför valet av sin parhäst: Sara Duterte-Carpio, ”Inday Sara”, som kandiderar för att bli vicepresident. Hon är dotter till den ökänt auktoritäre sittande presidenten Rodrigo Duterte och sedan 2016 borgmästare i Davao på ön Mindanao i södra Filippinerna. Fadern får inte kandidera till en ny mandatperiod.
Länge var det många som trodde att Sara Duterte-Carpio skulle ställa upp i presidentvalet. Sommaren 2021, innan några kandidater ens var klara, var hon den solklara favoriten att ta över presidentposten efter fadern. Det spekulerades om att Rodrigo Duterte i så fall skulle undgå hotet om att utlämnas till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som i höstas inledde en formell brottsutredning mot honom för övergrepp som har begåtts under hans ”krig mot narkotikan”. Ett ”krig” som enligt ICC:s åklagare har krävt mellan 12 000 och 30 000 liv sedan Duterte kom till makten 2016.
Senare såg det ut som om Sara Duterte-Carpio ville hålla sig utanför den nationella politiken för att i stället försöka bli omvald som borgmästare. Kanske var det faderns hattande som bidrog till det – ett tag tänkte han ställa upp i vicepresidentvalet, för att senare sikta på att bli senator innan han beslöt sig för att inte delta alls.
Enligt Nobelpristagaren Maria Ressas ansedda nättidning Rappler sägs det vara Gloria Macapagal-Arroyo, en annan före detta president och presidentdotter, som lyckades sy ihop samarbetet mellan Bongbong Marcos och Sara Duterte.
Politiska dynastier
Det blir en tydlig illustration av hur filippinsk politik fungerar, där ett litet antal politiska ”dynastier” ofta roterar vid makten. Rodrigo Dutertes företrädare, Benigno ”Noynoy” Aquino III, var barn till en före detta president (Corazon Aquino). Familjen Duterte är dock relativa nykomlingar i det här sammanhanget och hade, åtminstone inte inledningsvis, samma försänkningar inom makteliten i Manila som många av de övriga dynastierna.
Valaffisch med vicepresidentkandidat Sara Duterte och hennes far, avgående presidenten Rodrigo Duterte. Foto: Aaron Favila/AP/TT
De här familjerna dominerar politiken på alla nivåer i samhället och har ökat sitt inflytande på senare år. Efter mellanårsvalet 2019 hade dynastierna, enligt Rappler, 80 procent av guvernörsposterna, jämfört med 57 procent 2004, och 67 procent av platserna i kongressens bägge kamrar mot 48 procent 15 år tidigare. Det är därför symptomatiskt att det blev Sebastian ”Baste” Duterte, Sara Duterte-Carpios bror, som tog över som borgmästarkandidat i Davao.
Det finns dock en alternativ väg till toppolitiken, för dem som har stjärnstatus inom film, TV eller sport. I årets presidentval representeras den här kategorin av den före detta filmskådespelaren Isko Moreno, som sedan 2019 är Manilas borgmästare, och den tidigare proffsboxaren och senatorn Manny Pacquiao, som bägge kommer från fattiga förhållanden.
Men det största hotet mot Marcos Jr:s valseger kommer från den enda kvinnan bland de tio presidentkandidaterna: den nuvarande vicepresidenten Leni Robredo. Hon gav sig in i politiken sedan hennes make, en tidigare minister, omkommit i en flygkrasch 2012.
Eftersom presidenten och vicepresidenten utses i separata val besattes de högsta politiska posterna av två personer som tillhörde olika läger. Inledningsvis försökte Robredo, som är jurist, att samarbeta med Duterte. Hon sade sig dela hans önskan om att hjälpa fattiga filippinare till ett bättre liv, men snart nog skar sig samarbetet och hon riktade öppen kritik mot presidenten, inte minst för hans brott mot de mänskliga rättigheterna.
Familjen Marcos
Bongbong Marcos stöds huvudsakligen av unga väljare som inte har några egna minnen av diktaturen under hans far. Över 3 200 oppositionella dödades, 70 000 fängslades och 34 000 utsattes för tortyr under det undantagstillstånd som rådde 1972–1981. Efter omfattande protester som samlade stora delar av det filippinska civilsamhället tvingades Ferdinand Marcos Sr och hans familj 1986 att ge upp makten och lämna landet. Med sig tog de stora penningsummor, guld, smycken och andra värdesaker. Stora tillgångar hade sedan tidigare placerats på bankkonton i Schweiz.
Familjen Marcos odlar myten kring sig själva. Änkan Imelda Marcos lät sig fotograferas 2006 när hon kysste den nedkylda glaskista där maken och exdiktatorn Ferdinand Marcos kvarlevor förvarades fram till hjältebegravningen 2016. Foto: Aaron Favila/AP/TT
Kvar i presidentpalatset Malacañang fanns de 3 000 par skor som Bongbongs mor Imelda hade lämnat efter sig. Skosamlingen blev en symbol för hur den dåvarande presidentfamiljen hade berikat sig under sin tid vid makten. Själv hävdar Imelda Marcos att det bara rörde sig om 1 060 par skor.
Sedan Marcos Sr avlidit på Hawaii 1989 kunde familjen återvända till Filippinerna 1991 efter att ha benådats av den dåvarande presidenten Corazon Aquino. Bara ett år senare valdes Marcos Jr in i representanthuset. Senare blev han guvernör och senator och 2016 förlorade han med knapp marginal vicepresidentvalet mot Robredo. Även Imelda skaffade sig en ny politisk plattform och satt i representanthuset i sammanlagt tolv år.
I Filippinerna hävdar Marcos anhängare att en son inte ska behöva ta på sig skulden för sin fars synder. Men Bongbong var 28 år när fadern störtades och hade då varit både viceguvernör och guvernör.
Desinformation – en del av valet
Det finns ingen enkel förklaring till varför Marcos Jr har så stor ledning inför årets val. Enligt filippinska politiska bedömare har han hittills inte gjort några större avtryck inom politiken. Mycket talar för att det är samarbetet med Sara Duterte-Carpio som har lyft hans opinionssiffror.
President Duterte misstänks av ICC:s åklagare för brott mot mänskligheten för sitt "krig mot narkotikan" som dödat tusentals. Foto: Bullit Marquez/AP/TT
Kanske är det Dutertes auktoritära styre som har gjort det möjligt för väljare att bortse från de övergrepp som begicks under Marcosdiktaturen. Dutertes rykte är skamfilat i väst men han är fortfarande populär på hemmaplan, till stor del för att fattiga filippinare tycker att han förstår hur de har det. I slutet av 2021 sade sig 75 procent av de tillfrågade vara nöjda med sin president, efter en svacka tidigare samma höst, då stödet för Duterte var nere på 52 procent.
Bongbong Marcos säger sig vilja skapa ”enighet” i Filippinerna, vilket han anser behövs för att få ekonomin på fötter efter coronapandemin. Han har också lovat att fortsätta Dutertes krig mot drogerna, men med mindre brutala metoder.
Hans anhängare säger sig uppskatta att han inte offentligt talar illa om sina politiska konkurrenter. Vilken roll han spelar i de många smutskastningskampanjer som pågår i sociala medier är oklart. Mest utsatt för dem är Robredo som tillskrivs uttalanden hon inte har gjort. Det påstås också att kommunistgerillan NPA betalar människor för att delta i hennes valmöten.
Marcos kampanjorganisation förnekar all inblandning i denna smutskastning, men presidentkandidatens syster Imee Marcos, även hon politiker, har publicerat filmer som hon själv medverkar i, där Robredo sägs vara besatt av djävulen.
De desinformationskampanjer som handlar om Marcos Jr framställer honom i hög grad i positiv dager och beskriver Marcos den äldres tid vid makten som en gyllene era, med ett presidentpar som var visionära filantroper.
Det här är inget nytt. Ända sedan familjen Marcos återvände till Filippinerna har den kämpat för att förbättra sitt rykte, men genomslaget blir betydligt större nu med sociala medier. Det betyder inte att familjens påståenden får stå oemotsagda, men den politiska oppositionen – och katolska kyrkan – är inte lika skickliga i att få ut sina budskap.
Dessutom har president Duterte spelat Marcos Jr i händerna genom att 2016 tillåta att den förre diktatorns kvarlevor flyttades till Hjältarnas kyrkogård i Manila, trots stora protester. Men än så länge har han inte öppet visat något stöd för Bongbong.
Leni Robredo är den främsta utmanaren till Marcos Jr i presidentvalet men ligger långt efter. Foto: Aaron Favila/AP/TT
Klar ledning
Marcos Jr har i dag en så klar ledning att ingen av de andra kandidaterna lär kunna hota honom. I en opinionsundersökning i februari låg stödet för honom på 60 procent, sedan dess har han backat till 56 procent (i början av april). Leni Robredo har under samma period klättrat från 18 till 24 procent. Ingen annan presidentkandidat fick mer än 8 procent.
Det kan vara bra att hålla i minnet att Duterte vann presidentvalet 2016 med 39 procent av rösterna.
Det finns ännu några hinder som Bongbong Marcos måste övervinna innan han kan bli president. Valmyndigheten Comelec har fått ta emot flera petitioner om att hans kandidatur bör underkännas, då han på grund av en dom för skattebrott från 1990-talet inte anses vara lämplig att inneha ett offentligt ämbete. Familjen Marcos är också skyldig statskassan motsvarande uppemot 40 miljarder kronor i utebliven fastighetsskatt. Comelec, vars medlemmar har utsetts av Duterte, har avfärdat petitionerna. Flera av dessa har dock överklagats.