Iranattack sätter broderskapet USA-Israel på prov

Efter anfallet in på israeliskt territorium, med 300 drönare och robotar, är intrycket att mullorna i Teheran ville avlossa varningsskott. Hade de velat åsamka Israel allvarliga skador skulle de ha kunnat göra det – men de var inte beredda att ta risken att bli inblandade i ett storkrig.

Maningar om återhållsamhet har hörts från de flesta håll. Det som rent faktiskt talar mot en upptrappning är att Israel har mycket på sitt bord redan, kriget mot Hamas, frigivning av gisslan, ödet för de 60 000 som evakuerats i norra Israel och den övergripande frågan om Gazas och palestiniernas framtid. För Irans del är ekonomin usel, folkligt missnöje pyser under ytan och en motgång mot det militärt starka Israel, med USA vid sin sida, vore förödande för regimen. Okänt utåt är dock hur långt Iran kommit i jakten på en atombomb.

USA:s president Joe Biden, som är gammal trogen Israelvän, försäkrade sitt helhjärtade stöd omedelbart efter den 7 oktober i fjol. Men, vilket Bidens kritiker glömmer, han manade premiärminister Benjamin Netanyahu redan från början att inte överreagera som USA gjorde efter terrorattentaten 2001.

Kanske är det banalt, men det är frestande att jämföra relationerna mellan USA och Israel med syskon, och då en i slutänden beskyddande storebror och en lillebror som behöver hjälp i en farlig omgivning. Israel är USA:s närmaste allierade i Mellanöstern, som den enda demokratin, som handelspartner, som partner i underrättelseinsamling och som kontaktyta mellan de två största judiska befolkningarna i världen.

Vill inte kriga mot Iran

Men precis som bröder emellan har det inte alltid varit friktionsfritt, särskilt inte under åren med Netanyahu i ledningen. Hela fem amerikanska presidenter, från Bill Clinton till Joe Biden, har tampats med Netanyahu. Barack Obama var den som tydligast visade sin irritation, både om de judiska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark och motståndet mot hans närmande till Iran i det omfattande kärnavtalet som skulle förhindra att regimen i Teheran skaffade kärnvapen.

Israels försvarssystem "Iron Dome" i aktion under den iranska attacken. Foto: Tomer Neuberg/AP/TT

Nu har det varit Bidens tur. Man vet att han är retlig med ett hett temperament och det har bränt till flera gånger i samtalen under det gångna halvåret. Netanyahu har inte lyssnat på råd, eller snarare inlindade order, om att gå försiktigare fram, värna om civilbefolkningen och helst godta en vapenvila.

En anonym rådgivare i Vita huset återgav vad Biden sade den här gången, efter den iranska attacken:
– Du vann. Ta det som den seger det är.

Biden lät också förstå att USA inte tänker delta i ett eventuellt krig mot Iran. Nämnde rådgivare meddelade att Netanyahu nickat att han förstod det. En uppsträckning kom också om att Israel i fortsättningen måste informera USA i förväg om sina planer, något som uppenbarligen inte skedde under de gångna månaderna.

Rent inrikespolitiskt har Biden ställts på svåra prov. Omfattningen av de propalestinska manifestationerna i vinter är oväntat stor i USA där solidaritet med Israel hört till i bägge partierna. Det demokratiska partiet är splittrat och Biden får höra av en del av sina egna att han med blod på händerna deltar i ett "folkmord", medan oppositionen hånat honom för att svika Israel i cyniska försök att hålla kvar unga väljare i presidentvalet i november.

Avtal med arabländer

Personen som hovrar över den amerikanska politiken – den sannolike republikanske presidentkandidaten Donald Trump – fällde några mycket kontroversiella repliker dagarna efter 7 oktober-massakern. Han sade att Netanyahu-regeringen borde ”vässa” sin taktik och att den Hamasallierade terrorstämplade libanesiska organisationen Hizbollah var ”mycket smart”.

Vita husets så kallade situation room under Iranattacken. Foto: Vita huset via AP/TT

Som president månade Trump om förhållandet med Netanyahu, med vissa amerikanska judiska skikt och de väckelsekristna i sin bas. Han fattade det symboliska beslutet att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem, utan hänsyn till att staden är tänkt att delas mellan israeler och palestinier. Han satte snabbt stopp för kärnavtalet med Iran som fördömts av republikanska hökar. Hans administration gav grönt ljus till bosättningar på Västbanken och ett planerat område på de omstridda Golanhöjderna döptes till Trumphöjderna.

Men Trump var också gudfader till de så kallade Abraham-avtalen om diplomatiska förbindelser mellan Israel, Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan – med en dröm om ett liknande genombrott mellan Israel och Saudiarabien.

Några förslag till lösningar har inte kommit från hans håll under det halvår som gått. På sitt senaste valmöte sade han att Hamasattacken inte skulle ha ägt rum om han var president. Exakt samma sak säger han om Rysslands angrepp på Ukraina. I själva verket kan skuld läggas på Trump, som helt negligerade palestinska intressen under samtalen om Abraham-avtalen. Han var den som beordrade mordet på den iranske generalen Qasem Soleimani, chef för elitstyrkan Revolutionsgardet, under ett besök i Bagdad 2020. Iran hämnades omgående med en attack på en amerikansk bas och inget tyder på att man har glömt dådet.

Förödelsen efter attacken vid det iranska konsulatet i Damaskus den 1 april 2024. Foto: Omar Sanadiki/AP/TT

Ukraina och Israel

I en av de få intervjuer där Trump pressats på svar om konkreta konflikter kom svaret att Israel ”förlorar pr-kriget” genom att publicera videor av hus som rasar ihop och att ”de måste få det gjort, få det gjort och det fort”. Han fortsatte sedan att ”hela världen håller på att explodera med den här idioten till president vi har”.

Ett paket med nytt bistånd till Ukraina och Israel, om totalt 95 miljarder dollar, klubbades i senaten i februari. Men den republikanske talmannen Mike Johnson har vägrat att låta det gå till omröstning i representanthuset för att inte stöta sig med den ettriga högerflanken. En ledamot, Marjorie Taylor Greene, hotar att avsätta honom för att han enligt henne har vikit sig för Demokraterna i allt för många frågor, särskilt invandringen och budgeten.

På sistone har Mike Johnson antytt att han övervägt att trots allt ta upp paketet. Efter det iranska anfallet uppgav han att han tittar på möjligheten att bryta loss medlen till Israel (9 miljarder dollar). Oavsett om enskilda ledamöter i bägge partierna i princip är för snabbehandling av ett sådant förslag vet de att Ukraina då skulle hamna i bakvattnet på obestämd framtid.

Palestinier försöker återvända hem från centrala till norra Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT

Protesterna i många länder mot de höga dödssiffrorna i Gaza parallellt med kraven på eldupphör har gjort att vapenleveranser till Israel diskuteras i bitande ordalag. Även om de mest avancerade vapensystemen kommer från USA och Tyskland säljer många andra europeiska länder till Israel. Tidningen The New York Times redogjorde – före det iranska anfallet – för anklagelser om folkmord och ifrågasättande av exporten i FN och i flera huvudstäder.

Iran har en mycket stor stående armé och förmodas ha flera tusen missiler och drönare, utöver marinfartyg och ubåtar. I en omfattande analys från nyhetsbyrån AP efter tre månaders krig i Gaza drogs slutsatsen att merparten av Hamas vapen kommer från Iran, Ryssland och Kina. Hamstringen av vapen har pågått ända sedan Hamas maktövertag 2005 och många tycks förhållandevis nytillverkade, däribland gevär för prickskytte och drönare med laddningar som exploderar när de träffar målet.

Kraftmätningen Israel-Iran överskuggar i alla fall tillfälligtvis kriget i Gaza. Farhågorna tilltar om att en stor andel av de gisslantagna, som suttit fängslade i mer än ett halvår, inte längre är i livet. Av det som sipprar ut från de tröga förhandlingarna om en vapenvila dras slutsatser om att Hamas inte har tillräckligt många personer som kan ingå i en utväxling mot fängslade palestinier i Israel.