Världens största projekt

Ett par gula schaktmaskiner, några lastbilar och ett halvt dussin arbetare som blandar cement och placerar ut gatsten på en upplogad jordväg i skogen en bit från Brito på stilla­havskusten i södra Nicaragua. Det är, än så länge, de enda synliga tecknen på det som har beskrivits som världshistoriens största infrastrukturprojekt. Kanalen är tänkt att binda samman Atlanten med Stilla havet. Som det är i dag måste stora fartyg runda Kap Horn.

När Nicaraguas president Daniel Ortega för två år sedan offentliggjorde att en kinesisk affärsman, Wang Jing, fått koncession att bygga en kanal genom Nicaragua var det för många nicaraguaner som om en hundraårig dröm äntligen skulle gå i uppfyllelse. Samtidigt är projektet så stort, så omvälvande och så oklart att många börjat tvivla på vad det egentligen handlar om. 

Flaggviftning och stora ord
Invigningen av vägbygget vid Brito den 22 december, och därmed hela kanalbygget, var nationell helgdag i Nicaragua och skolbarnen skickades ut på gatorna för att vifta med nicaraguanska och kinesiska pappersflaggor.

Men själva ceremonin påminde mest om ett internt möte mellan Ortega och Wang Jing, ägaren av HKND – Hong Kong Nicaragua Canal Development Investment Company – som fått koncession på 50 år, förlängbart till 100 år, för att bygga och driva kanalen. Tolkarnas sjungande entusiasm kontrasterade mot Ortegas och Wang Jings formella, på gränsen till uttråkade röster. Men så har också de flesta ceremonierna kring kanalprojektet varit lite förvirrande – som ritualer som böljar mellan pompösa utfästelser och konspirativt hemlighetsmakeri.  

Delar av invigningsceremonin sändes i de tv-kanaler som kontrolleras av familjen Ortega. Men den oberoende pressen fick inte delta, vare sig den nationella eller internationella. Och de journalister som ändå kom dit och försökte observera det hela på avstånd mellan träd och buskar kördes resolut bort av soldater.

Det ofta obegripliga hemlighetsmakeri som omger kanalprojektet har gett upphov till en rad spekulationer inom oppositionsmedier, bland kritiska forskare och folk i allmänhet; att det i själva verket rör sig om ett monumentalt bedrägeri för att lura småsparare; att det är en manöver för att komma åt den bördiga jorden i södra Nicaragua för att försörja den kinesiska befolkningen; att bakom hela projektet finns mäktiga grupper av knarkhandlare och vapensmugglare. Men den vanligaste misstanken är att kanalprojektet i själva verket är en geopolitisk trevare från Folk­republiken Kinas sida och att Wang Jing bara är en galjonsfigur. Och det trots att Nicaragua har diplomatiska relationer med Taiwan och inte med Folkrepubliken.

I ljuset av de misstankarna är många förvånade över att USA:s enda reaktion hittills är ett önskemål från dess ambassad i Managua om lite mer konkret information.

Geopolitiska orsaker
Många, bland annat Nicaraguas vetenskapsakademi, tror att kanalen inte kommer att vara kommersiellt lönsam även om den lyckas nå sitt mål att serva 5 procent av världshandeln. De ekonomiska spridningseffekterna kommer inte heller att vara särskilt omfattande. De första löftena om att kanalbygget skulle skapa en miljon jobb har redan reducerats till 50 000, varav bara hälften, 25 000, kommer att tillfalla nicaraguaner. Men, å andra sidan, så var det i Panama också – kanalen där blev lönsam först efter  100 år – att den byggdes motiverades av USA:s geopolitiska intressen, inte av att kanalen var en bra affär. Många anser att samma logik gäller för kanalprojektet i ­Nicaragua.

– Det enda rationella skälet till att bygga kanalen i dag är att Kina vill etablera ett logistiskt centrum här för att understödja sin ekonomiska expansion i Latinamerika, säger den nicaraguanske ekonomen ­Alfredo Acevedo. Han har tidigare varit rådgivare åt regeringen och samordnare i dess ekonomiska råd. Acevedo är också lärare och forskare vid det centralamerikanska universitetet UCA och FN-stödda Flasco, Facultad Latinoamericana de Ciencias Sociales.

Att de stora kinesiska statliga bankerna sedan en tid tillbaka har rätt att etablera sig utomlands, att de jättelika kinesiska statsföretagen fungerar med relativt stor autonomi och att många av dem, framför allt de som sysslar med infrastruktur, har en enorm outnyttjad produktionskapacitet, skulle kunna bidra till att förklara Kinas intresse.

– Kinas expansion i Afrika förbereddes också av en okänd, äventyrslysten affärsman med stort ego av samma slag som Wang Jing, påpekar Alfredo Acevedo.

Vidlyftiga planer
När kanalprojektet först presenterades av Daniel Ortega och Wang Jing innehöll det, förutom själva kanalen – 278 kilometer lång, var­av 105 kilometer genom Nicaraguasjön där en 30 meter djup och halv kilometer bred kanal måste muddras – två djuphavshamnar, en oljeledning, en järnväg och två internationella flygplatser. I senare presentationer har oljeledningen, järnvägen och en av flygplatserna försvunnit och ersatts av ett antal frizoner för handel, industri och finans, plus några turistanläggningar, golfbanor och annat som fortfarande är lite oklart. Att koncessionen samtidigt innebär att inte bara kanalzonen, utan alla de projekt som HKND initierar står utan­för nicaraguansk lag och skatte­lagstiftning, gör att projektet i hög grad liknar ett skatteparadis.

– Jag tror, säger Alfredo Acevedo, att den bakomliggande ambitionen är att etablera ett slags Hongkong här. Och är det så, spelar det ingen roll om kanalen går ihop ekonomiskt eller inte.

När det gäller ambitionen att kanalen ska vara klar inom fem år ser Alfredo Acevedo inga problem.

– Om de stora kinesiska företagen på rekordtid kunnat bygga jätte­lika nya städer och snabb­gående tåglinjer genom hela Kina, så kan de nog också bygga en kanal genom Nicaragua på de fem år som planerats. Men det är möjligt att de inte kommer att lägga särskilt stor vikt vid hur miljö och människor kommer att påverkas, tillägger han.

Oklar miljöpåverkan
Både Daniel Ortega och Wang Jing har lovat att kanalen inte ska börja byggas förrän studierna om dess effekt på miljö och människor är klara.

HKND har kontrakterat välkända internationella företag för att utföra studierna. Ursprungligen skulle resultaten ha presenterats förra året, men de har gång på gång skjutits upp. Det senaste budet är att de ska offentliggöras i april. Att kanalbyggandet trots det redan invigts, om än bara i form av en vägstump i närheten av Brito som ska leda till en hamn som fortfarande bara finns i fantasin, innan miljöstudierna är klara, har upprört många. Men medlemmarna i den nationella kanalkommissionen, talesmannen Telemaco Talavera och miljöaktivisten Kamilo Lara, menar att reaktionerna är överdrivna.

Enligt Lara arbetar närmare 2 000 forskare, både nicaraguaner och utlänningar, dag och natt med olika mätningar just för att man ska kunna ta hänsyn till alla tänkbara aspekter.

– I själva verket är kanalen räddningen på den miljökris som Nicaragua redan befinner sig i, säger Lara.

– Vi har fått löfte om att en procent av projektets budget ska gå till miljöbevarande åtgärder. Med de pengarna kan vi rädda både den flora och fauna som nu är hotad och Nicaraguasjön som redan är på väg att dö.

Telemaco Talavera medger att projektet naturligtvis kommer att påverka miljön, men att det slutliga saldot ändå kommer att vara positivt.

– Vi kommer att plantera tusenfalt fler träd än dem vi måste avverka och vi kommer att bidra till att återställa den ekologiska balans som okontrollerad nyodling, avverkning och utnyttjande av kemiska bekämpningsmedel har rubbat.

Lara och Talavera påpekar att 38 floder i de östra delarna av landet har torkat ut de senaste 30 åren och att över 60 procent av all skog har huggits ner.

– Kanalprojektet ger oss en unik möjlighet att vända den utvecklingen. Utan kanalen kommer förstörelsen att fortsätta, säger Kamilo Lara.

Men andra nicaraguanska vetenskapsmän, som Jaime Incer Barquero, som utsetts till miljörådgivare av Daniel Ortega, men aldrig konsulterats av honom, och Vetenskapsakademins ordförande Manuel Ortega Hegg, är skeptiska.

De anser att kanalprojektet är ett hot mot den unika artrikedomen i området, men framför allt att kvaliteten på Nicaraguasjöns vatten kan försämras till den grad att sjön inte längre kan fylla sin roll som hela Centralamerikas dricksvattenreserv.

– Muddringarna hotar att sabotera fotosyntesen och bryta livskedjan i sjön och ta död på såväl enkla alger som stora fiskar, säger Jaime Incer Barquero som brukar beskrivas som den nicaraguanska naturvetenskapens Grand Old Man.

Vare sig Manuel Ortega Hegg eller Jaime Incer Barquero har några principiella invändningar mot kanalen. Men hemlighetsmakeriet, regeringens och HKND:s vägran att diskutera och, framför allt, avsaknaden av seriösa studier har gjort dem skeptiska.

– De delrapporter från miljöstudien som har publicerats är så undermåliga att jag misstänker att slutrapporten som ska komma i april inte heller kommer att klargöra någonting, säger  Manuel Ortega Hegg.

En stat i staten
Men det är inte bara miljöaspekterna som skapat opinion mot kanalprojektet. Advokaten Monica López Baltodano anser att hela koncessionen bryter mot Nicaraguas författning, framför allt därför att befolkningen inte konsulterades innan den röstades igenom av den sandinistiska majoriteten i parlamentet och därpå, i en kuppartad manöver, skrevs in som en del av författningen.

– Hela den processen var författningsvidrig, säger Monica López Baltodano.

Men ännu allvarligare, tycker hon, är att koncessionen innebär att Nicaragua avsäger sig sin rätt till självbestämmande eftersom nicaraguanska lagar och skattenormer inte gäller inom kanalzonen eller över huvud taget för de verksamheter som drivs av HKND.

– I själva verket, säger Monica López Baltodano, ger koncessionen Wang Jing rätt att initiera vilken verksamhet han vill, var han vill i hela landet, utan någon som helst insyn.

– En stat i staten, konstaterar hon.

Men Telemaco Talavera håller inte med. Han hävdar att det är den nationella kanalkommissionen som har det sista ordet i alla avseenden. Han anser också att oron för hur kanalbygget ska finansieras är överdrivet.

– Det är många som har visat intresse att delta, hävdar han. Inte bara i Kina utan även i Europa och USA.

Kanal till börsen
På senare tid har det förekommit rykten om att Wang Jing tänker introducera kanalprojektet på börser runt om i världen och den vägen mobilisera nödvändigt kapital. Något som kritiker tagit till intäkt för att han egentligen befinner sig i finansiell knipa.

– Att introducera ett företag som vare sig kan visa upp någon produktion eller någon historia över huvud taget på börsen är omöjligt, säger Alfredo Acevedo.

Men trots det är han inte särskilt orolig för finansieringen. Han tror att det till slut blir de stora kinesiska bankerna som kommer att ställa upp med kapital.

– Och om de klart och tydligt går ut med det löftet, så är det inte alls omöjligt att också europeiska och amerikanska banker kommer att ställa upp, säger han.

Men kanalprojektets kanske största hinder är motståndet från de småbönder vilkas ägor kommer att exproprieras. Uppgifterna om hur många som kommer att drabbas varierar mellan 7 000 och 40 000. I koncessionen står det att de ska ersättas utifrån varje egendoms taxeringsvärde. Efter ett femtontal protestdemonstrationer, då det också förekommit våldsam repression, har regeringen lovat att ersättningen ska motsvara marknadsvärdet, som ligger betydligt över taxeringsvärdet, och att alla ska få jord på andra håll som ersättning och bostäder med vatten, elektricitet och närhet till skolor – en service som de flesta nu saknar.

Hittills har löftena inte haft någon större effekt. Hemlighets­makeriet som omger projektet präglar också sättet som kanal­bolaget genomför den inventering av egendomar som ska exproprieras. Ofta har grupper av kinesiska tjänstemän, beskyddade av nicaraguanska soldater, bara klivit in på gårdar och börjat mäta och räkna. När folk började protestera ändrades taktiken och i stället skickade kanalbolaget ut nicaraguanska tjänste­män förklädda till läkare på vad som beskrevs som hälsomissioner. Men dessa tafatta försök att kamouflera inventeringsarbetet, som blivit omskrivna inte minst i oppositionspressen, har inte bara ökat misstänksamheten, det har också fått främlingsfientliga stämningar att spira. ”Kineserna vill göra oss till deras slavar”, är ett påstående som ofta hörs i de södra delarna av Nicaragua där kanalen ska dras. Ett obehagligt resultat av en politik som präglats av toppstyrning och total brist på insyn. Kanalprojektet som skulle ha kunnat vara en enande faktor i Nicaragua om det presenterats på ett öppet och demokratiskt sätt har i stället blivit orsak till misstroende och polarisering.

Den här texten publicerades ursprungligen i UI:s tidskrift Internationella Studier nr 1 2015.