Suveränt för skatteplanerare
Analys. Skatteparadisen spelar en viktig roll i den neoliberala form av globalisering som vuxit sig allt starkare sedan 1980-talet. Genom extremt låga eller obefintliga skattesatser har de lett till en drastisk ökning av det fria flödet av kapital, till förmån för de multinationella företag och den globala elit av rika privatpersoner som kunnat dra nytta av skatteparadisens unika egenskaper, ofta med hjälp av finurliga advokater och revisorer. Tom Lundberg, forskare på UI, förklarar hur det fungerar.
Publicerad: 2015-01-16
Samtidigt utgör skatteparadisen ett allvarligt hot mot resten av världens stater som förlorar värdefulla skatteintäkter och som därmed får allt svårare att tillgodose sina medborgares behov och intressen. Detta har fått såväl Barack Obama som David Cameron att ryta till och kräva ett slut på den skatteplanering som bedrivs av företag som exempelvis Starbucks, Apple och Amazon.
Trots sin potentiellt katastrofala inverkan på statliga välfärdssystem är skatteparadis fullt förenliga med internationell rätt. Den enkla anledningen är att de utnyttjar den grundprincip som det internationella systemet vilar på: statlig suveränitet och självbestämmanderätt inom tydligt avgränsade territorier. Det är denna princip, vilken även innefattar rätten att fatta beslut om skattevillkor, som många multinationella företag vill komma åt. På så vis kan de utöva skatteplanering på ett sätt som väsentligt skiljer sig från olaglig ”skatteflykt” eftersom det inte rör sig om att bryta mot lagen utan snarare att försöka hitta olika kryphål i lagen. Av den anledningen är skatteparadis också enormt svåra att bekämpa.
Medan den olagliga skatteflykt som förekommer i världen kan bekämpas genom ökat multilateralt samarbete och en påtvingad transparens inom och mellan olika länders finanssektorer, finns det inga naturliga instrument som kan användas för att utrota skatteparadis och den skatteplanering som dessa möjliggör. Så medan OECD och G20 kan föra en relativt framgångsrik kamp mot skatteflykt finns det lite att skryta om i kampen mot skatteparadis. För att kunna hindra de senare skulle det krävas en radikal transformering av den värld av suveräna stater som vi idag tar för given. Det skulle krävas inget mindre än ett slut på det horisontella systemet av stater och skapandet av en mer vertikal, hierarkisk och imperialistisk världsordning i vilken stater förlorar självbestämmanderätten och tvingas fatta vissa beslut.
Häri ligger kärnan i problemet med skatteparadis, som också sätter frågan om det internationella statsystemets begränsningar på sin spets. Genom att utnyttja den grundprincip om statlig suveränitet som systemet vilar på kan skatteparadis omöjligt elimineras inom ramen för den nuvarande världsordningen där statlig suveränitet är den högsta principen. Samtidigt är alternativet – att låta skatteparadisen fortsätta blomstra – föga lockande då det minskar de statliga skatteintäkterna och hotar staters förmåga att tillgodose medborgarnas mest grundläggande behov. Det finns alltså inga enkla lösningar på detta smått absurda fenomen. Att klaga på bristande moral hos multinationella företag lär i alla fall inte räcka särskilt långt. Så länge möjligheten finns att utnyttja skatteparadis kommer den med all sannolikhet att tas.
Den här texten publicerades ursprungligen i UI-bloggen 16 januari 2015 och Internationella studier nr 4 2014.