Svårare att nå fredsavtal

Dayton-avtalet är ett av de mest kända fredsavtalen i modern tid, men långt ifrån det enda. Mellan 1989 och 2013 slöts 194 fredsavtal i 55 väpnade konflikter enligt konfliktdataprogrammet vid Uppsalauniversitet, Uppsala Conflict Data Program (UCDP). Men många har visat sig bräckliga. Det är inte ovanligt att förhandlingslösningar bryter samman och parterna återgår till slagfältet. Eller att någon ny väpnad grupp formerar sig, bryter sig ur fredsprocessen och tar upp kampen på nytt. Daytonavtalet har, framför allt genom osedvanligt hög internationell närvaro, fredsbevarande styrkor och internationellt utsedd civil förvaltning, lyckats undvika en återgång till det massiva etniskt färgade våldet.

Engagerad värld
Efter kalla krigets slut ökade antalet inbördeskrig kraftigt. De väpnade konflikterna som följde med det forna Jugoslaviens sammanfall i början på 1990-talet var en del av trenden. Men det ökade antalet konflikter möttes också med ett påtagligt större internationellt engagemang. Under kalla kriget var fredsavtal i inbördeskrig ovanliga. Det internationella samfundets ansträngningar att nå förhandlingslösningar ökade efter att låsningarna hade släppt. Fler fredsavtal har nåtts sedan dess än under hela kalla kriget.

Dayton-avtalet var del av en era med många fredsprocesser. Perioden karaktäriserades av ett internationellt samfund som under amerikansk dominans var villigt att engagera sig för att få slut på dödandet. De förhandlingslösningar som uppstod byggde på säkerhetsgarantier genom tredje part – fredsbevarande trupp med starka mandat– men också på inflytande for olika etniska grupper genom politisk och territoriell maktdelning. Förhandlingslösningarna betonade ofta demokratiska val och marknadsekonomisk anpassning.

Dagens värld ar mer osäker. Mycket tyder på att den ordning som tycktes gynnsam för förhandlingslösningar på inbördeskrig nu är stadd i förändring. Konflikten i Syrien är ett exempel. Låsningar mellan globala och regionala stormakter hindrar en gemensam hållning gentemot de stridande parterna. Samtidigt saknas viljan att gå in med fredsbevarande trupp. Radikaliseringen av oppositionen, som tydliggjorts genom IS hänsynslösa framryckningar, minskar också utrymmet för förhandlingar och fredsavtal. Den förändrade ordningen i världen speglas i statistiken: sedan mitten av 1990-talet har antalet fredsavtal sjunkit. Även om, glädjande nog, antalet ökade något förra året tycks fredsavtal svarare att nå i dagens värld med dess konflikter.

Dayton-avtalet var i mångt och mycket ett avtal som påtvingades parterna utifrån med hjälp av amerikanska muskler. Medlingen, ledd av USA:s Richard Hoolbroke, baserade sig på militär makt, ekonomiska sanktioner och politiska hot. Medlarna kan knappast beskrivas som opartiska. Det var inte en framresonerad lösning mellan parterna, förankrad hos befolkningen. Men den fick slut på en av de allvarligaste konflikterna i Europa sedan andra världskriget. Och den freden, om än bräcklig och med mycket fortsatt stöd utifrån, står sig än i dag.

Den här texten publicerades ursprungligen i UI:s tidskrift Internationella Studier nr 3 2015.