Indiens utrymme för tolerans krymper

Indien har länge setts som ett föredöme vad avser fredlig samexistens mellan religioner. Men på senare år har allt fler rapporter kommit om religiöst färgat våld, framför allt riktat mot landets två största religiösa minoriteter, muslimer (cirka 15 procent) och kristna (2,3 procent).

Förutom en lång rad lokala incidenter har två massiva pogromer svärtat Indiens rykte. I delstaten Gujarat i nordväst mördades i en våldsvåg 2002 mellan 790 och 2 500 muslimer (de officiella siffrorna är betydligt lägre än andra rapportörers) och 250 hinduer. Barn brändes levande, kvinnor våldtogs och torterades innan de dödades. 150 000 fördrevs från sina hem.

I delstaten Odisha (Orissa) i öster 2007–2008 utsattes på samma sätt kristna för en utdragen våldsvåg. Mellan 40 och 100 dog, 18 000 skadades och 50 000 fördrevs. 252 kyrkor brändes. Också hindutempel brändes och hinduer dödades.

Gamla sår är inte läkta
Vad har hänt med det toleranta Indien? Vad är bakgrunden till det ökande religiösa våldet?

Religiöst färgat våld är ingenting nytt i Indien. Det stora traumat i modern tid är landets delning i samband med självständigheten 1947. Inte ens mahatma Gandhis starka betoning av ickevåld och enorma moraliska auktoritet räckte för att stoppa den fasansfulla våldsspiralen där hinduer mördade muslimer och muslimer hinduer. En miljon människor blev flyktingar. Såren är inte läkta.

Både den koloniala historien, som innefattade aggressiv kristen mission och förakt för hinduers tro och seder, och det upplevda hotet från Pakistan och från islamistisk terrorism har betydelse för förståelsen av de religiösa spänningarna i dagens Indien. Men bakgrunden är framför allt de senaste 25 årens dramatiska förändring av det indiska politiska landskapet.

Flirt med etnoreligiösa krafter
Den nationalism som präglade självständighetsrörelsen, ledd av Kongresspartiet under Mahatma Gandhi och Jawaharlal Nehru, Indiens förste premiärminister, byggde på universella värden: en stat för alla medborgare, demokrati, social rättvisa. Men redan Indira Gandhi, Nehrus dotter, började på 1980-talet, när partiet började få svårigheter, en flirt med etnoreligiösa krafter. Att dess ledare satt på sina händer medan hundratals oskyldiga sikher dödades efter mordet på Indira 1984 urholkade kraftigt partiets antisekteristiska trovärdighet.

Kongresspartiets politiska och moraliska kollaps i början av 1990-talet öppnade på allvar dammluckorna för den chauvinistiska hindunationalism som Nehru hållit kort. Det var då som Bharatiya Janata Party (BJP), som idag styr Indien i spetsen för en koalition av småpartier, fick sina första parlamentariska framgångar.

BJP inspireras av Hindutva, en etnoreligiös högerpolitisk ideologi vars kärna är idén om Indien som ett hinduiskt ”moderland”. Den indiske statsvetaren Jyotirmaya Sharma ser fyra huvuddrag:

1) en stel, uniform version av hinduism

2) hinduism som en aggressiv, maskulin, våldsam religion

3) hinduismen som den äldsta och mest perfekta av alla religioner

4) en känsla av utsatthet och hot mot hinduismen, som ses som den indiska nationens själ.

En nyckelfråga i indisk politik
En nyckelfråga i indisk politik idag är i vilken utsträckning BJP fjärrstyrs av Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), en paramilitär rörelse grundad 1925 (BJP:s ledare och Indiens nuvarande premiärminister Narendra Modi har en bakgrund i RSS). Att starka kopplingar finns vet alla. Det är RSS och organisationer med anknytning till den som agiterar på gräsrotsplanet och är ansvariga för det klimat av fruktan och osäkerhet som spritt sig bland kristna och muslimer, av hindunationalister sedda som ”främmande element” i den indiska samhällskroppen. Konversion är höggradigt kontroversiellt och förbjudet i flera indiska delstater.

Det religiösa våldet i Indien är politiserat. ”Alla incidenter är manipulerade”, säger Rudolf Heredia, sociolog och jesuitpater. Våldet handlar till stor del om äganderätten till det offentliga rummet. Ursprunget till massakern i Gujarat var konflikten om en 1500-talsmoské, som enligt hindunationalisterna byggts på guden Ramas födelseplats. I Odisha var istället den tändande gnistan en portal som kristna rest (med polistillstånd) över en väg på julafton.

BJP:s politiska mål
Politiska vinster kan göras på etnoreligiositet. Hinduerna utgör 80 procent av Indiens befolkning. Ett parti som kan få dem att rösta som block är garanterat ett evigt maktinnehav i en demokrati som bygger på en person, en röst. Att ersätta Kongresspartiet som statsbärare är helt klart BJP:s politiska mål.

Lyckas det? Idag kämpar många småpartier om makten i Indien. Allianser måste byggas för att vinna val. BJP ses som ett parti för rika, högkastiga hinduer och för en växande medelklass. Men fortfarande lever 35 procent av indierna under fattigdomsstrecket. Allt fler daliter (kastlösa) och hinduer av låg kast röstar, medan allt färre i den urbaniserade medelklassen gör det.

Många hoppas att BJP:s valförlust i delstaten Bihar 2015 är ett tecken på att väljarna tröttnat. Årets delstatsval i Västbengalen, Kerala och Tamil Nadu motses med förväntan.

Men oron finns att BJP – som en gång Indira Gandhi – kan vilja styra Indien bort från rörig parlamentarism mot centralism och presidentstyre. I två delstater, Arunachal Pradesh och Uttarkhand, har presidentmakt införts i år efter politiska ”kriser”. Och ju mindre utrymme för politisk pluralism, dess mindre också för den religiösa.