"Stalinkulten är tillbaka – efter 60 år"

Rysslands annektering av Krim i mars 2014 kom som en chock för professor Andrej Zubov i Moskva. President Vladimir Putins militära ingripande till förmån för Syriens president Assad fick samma chockverkan på honom. Medan andra forna kommunistiska länder har genomgått en förvandling på djupet har Ryssland aldrig gjort upp med kommunismen på riktigt. Istället genomgår Ryssland en återgång till ett totalitärt styre, argumenterar Zubov, när Utrikesmagasinet möter honom under ett Stockholmsbesök.

– I andra post-kommunistiska länder har statyerna över kommunismens hjältar försvunnit. Skolböckerna har ändrats. I andra postkommunistiska länder förlorade också kommunisterna sin chans att komma tillbaka till makten. Men i Ryssland sitter den gamla eliten kvar, nu som innehavare av gigantiska förmögenheter, frukten av det som tidigare var allmän egendom, säger Zubov en kylig morgon i Stockholm, efter det att han och DN:s Moskvakorrespondent Anna-Lena Laurén talat inför ett fullsatt auditorium på Utrikespolitiska institutet.

Professor Zubov beskriver hur den gamla kommunistiska eliten har berikat sig genom att lägga beslag på det som tidigare var allmän egendom. De tänker inte lämna tillbaka en enda rubel till staten, låter han förstå. Enda säkra sättet för denna nygamla ryska nomenklatura att behålla de rikedomar den har tillskansat sig är genom att upprätta en auktoritär stat, hävdar han. Det är mot den bakgrunden han ser hur Stalin åter börjar framställas som en hjälte i Ryssland, 60 år efter det att Nikita Chrusjtjov gjorde upp med personkulten.

– Trots att Stalin begick lika många illdåd mot ryska medborgare som Hitler gjorde mot judarna reses nya statyer av Stalin i ryska städer. En sovjetisk attityd håller på att återinföras. Den fascistiska staten återupprättas, med en korporativism och en nära relation mellan staten och den rysk-ortodoxa kyrkan.

I Zubovs beskrivning av hur Vladimir Putin blickar tillbaka på gamla stormaktstider, värnar om goda relationer till den rysk-ortodoxa kyrkan och intar en nyckfull ledarstil låter det nästan som om han talade om Turkiets president Erdoğan – med den skillnaden att Ankaras starke man kastar sina blickar tillbaka på Osmanska rikets storhetstid och är lierad med ett sunnitiskt etablissemang istället för kyrkan.

– Men varken Ryssland eller Turkiet kommer att kunna återupprätta de gamla imperierna, kommenterar Zubov.

Tidigare var personkemin mellan Putin och Erdoğan utmärkt. Trots motsättningarna i Syrien hade de nära handelsrelationer. Men allt ändrades över en natt efter Turkiets nedskjutning av ett ryskt stridsflygplan i november förra året. När Zubov besöker Stockholm spekuleras det i internationell press om huruvida Turkiet tänker skicka in turkisk marktrupp i norra Syrien för att förhindra att kurdiska PYD får ett sammanhängande territorium i norra Syrien, alltmedan Ryssland stöder kurderna där.

– Det här visar att Erdoğan blivit en duktig lärjunge i Putins skola. Putin skickade in ryska soldater i östra Ukraina, där en del av befolkningen är (etniska) ryssar. På samma sätt vill Erdoğan sända turkiska soldater in i norra Syrien där det finns en blandad befolkning med både kurder och turkmener.

– Hundratals turkiska frivilliga soldater har redan gått över gränsen – precis som frivilliga från Ryssland sattes in i Donetsk. Det är samma sorts hybridkrig, argumenterar professorn från Moskva.

En ny axel sträcker sig mellan Iran och Ryssland via Bagdad, Damaskus och kurdiska PYD i norra Syrien. Men Rysslands stöd till kurderna i norra Syrien är ett riskföretag, eftersom det även i nordvästra Iran finns kurder som kräver autonomi, påpekar Zubov.

Han anser att EU och Nato borde ta tydlig ställning för kurdernas mänskliga och kulturella rättigheter. President Erdoğan måste förstå att hans ställningstagande inte bara kolliderar med Rysslands intressen utan även med västvärldens och de moderna civilisationernas syn på minoriteternas rättigheter, menar Zubov.

Han betonar att det bara finns en rimlig väg framåt för Ryssland – och den går via Europa. Den tesen borde i lika hög grad gälla för Turkiet, enas vi om.

– Turkiet som Natomedlem måste lösa kurdfråga. Turkiets aggressiva politik mot kurderna kan ju leda till krig med Ryssland, så en lösning av kurdfrågan nödvändig är för Nato. Precis som kurderna i Irak har fått autonomi, borde de få det i Turkiet, säger historieprofessorn från Moskva.

Andrej Zubov menar att västmakternas sanktioner mot Rysslands aggression i Ukraina har fått effekt.

– Det handlar om politisk isolering, ekonomiska sanktioner samt om en konsolidering av de nationer som är emot Rysslands aggressioner. Detta biter. Inte minst de sanktioner som riktas mot högt uppsatta personer i statsapparaten är kännbara. De kan inte resa till väst, inte komma åt sina placeringar där. De har också problem med att låta sina barn studera i väst och kan inte resa till länder som USA, Tyskland eller Sverige för att söka avancerad vård. Somliga européer tycker att det är inhumant och omoraliskt. Men det stämmer inte. Denna ryska elit styr landet utifrån sina egna intressen, inte utifrån vanliga människors behov. Det faktum att vården i Ryssland har försämrats, att många ryska läkare har utvandrat, bär de själva ansvar för.

Trots sin systemkritik bor Zubov kvar i Moskva. Han framhåller att ryska intellektuella över lag inte böjt sig för makten, trots mordet på oppositionspolitikern Boris Nemtsov och trots att många ryska dissidenter har drabbats av ond, bråd död de senaste åren.

– Visst har dessa händelser skakat ryska intellektuella. Men de flesta säger ändå sin mening offentligt. Fruktan finns där för all del. Men vi har också kommit fram till att rädsla framkallar hårdare attityder från staten, sammanfattar professorn som fortsätter att ge privata föreläsningar i historia sedan han sparkades från ryska UD:s diplomatakademi.