Forskare: Sverige måste våga tro på fred i Syrien

Kriget i Syrien är inne på sitt sjätte år. Närmare 400 000 ska ha dödats i stridigheter och konflikten är mer komplex än tidigare. Det internationella samfundet gör vad det förmår i ljuset av de blockeringar som föreligger i säkerhetsrådet. Men hur ska vi förstå kriget i Syrien? Här analyseras konflikten genom några möjliga angreppsätt.

1. Det syriska krigets utmaningar kan identifieras utifrån olika perspektiv. Här vill jag visa på fyra angreppsätt. Syftet är att ta ett steg tillbaka från de dagsaktuella händelserna och försöka ringa in konfliktens struktur. 

Fyra nivåer
För det första är det tydligt att Syrienkonflikten utspelar sig på fyra nivåer: lokalt, regionalt inom Syrien, regionalt i Mellanöstern och Nordafrika, samt i en global maktdynamik. Medan konflikten i sin linda var förhållandevis lokal, kompliceras den idag av interaktion mellan dessa olika nivåer. Denna dynamik utgör även det enskilt största hindret för en lösning av konflikten. Lägg därtill att konfliktdynamiken är i konstant förändring, samt med återkommande politiska och militära maktbalanser och agendor mellan de stridande parterna. Ett förhållningssätt till konflikten är att upprätthålla ett systemtänkande där samtliga dessa nivåer beaktas inom ramen för en sammanhållen konfliktanalys.

Ännu ej krigströtta parter
För det andra är det fortfarande tydligt att de huvudsakliga parterna i konflikten ännu ej uppnått ett tillstånd av krigströtthet. Medan tidigare erfarenheter från mellanstatliga konflikter och inbördeskrig är att dessa tenderar att pågå till dess att endera eller båda parterna uppnått en viss grad av avmattning, och därmed blir mera förändringsbenägna, kännetecknats kriget i Syrien av en bestående tillförsel av materiel och stridande. Vidare befinner sig majoriteten av de stridande parterna i en rad upplevda säkerhetsdilemman, det vill säga där säkerhet för den ena gruppen, upplevs ske på bekostnad av en annan grupps säkerhet. I avsaknad av neutrala eller särskiljande parter på marken består dessa dilemman och konflikten fördjupas därmed. 

En arena för proxykrig
Syrien fortsätter att vara arena för externa staters proxykrig samt för ickestatliga aktörers intressen. De inhemska parterna har därmed mycket liten möjlighet att själva styra den politiska eller militära utvecklingen i landet. Konfliktdynamiken eskaleras och avmattas genom externa aktörers inblandning. I detta perspektiv spelar centrala aktörer som USA, västkoalitionen, Ryssland, Turkiet, Iran, Saudiarabien, Qatar (med flera Gulfländer) en central roll för konfliktlösningen. Israel skulle kunna spela en central roll, som regional stormakt, men väljer av strategiska skäl att stå utanför med en tydlig containment-politik. Inhemsk- och extern maktpolitik förhindrar sammantaget en syrisk fred.

Komplex konfliktstruktur
Avslutningsvis är antalet konfliktaktörer i Syrien är idag fortsatt oöverskådliga. Även raden av oförenligheter som präglar konflikten är komplex. Emellanåt binds parter samman för att uppnå militära och strategiska mål. Dessa band kan dock snabbt klippas. Den syriska konflikten utmärks av både ideologiska, etniska och religiösa meningsskiljaktigheter, i flera fall kombinationer av dessa. Flera av konfliktfrågorna bottnar i strukturella orsaker, både med grund i äldre historiska eller i samtidshistoriska förlopp. En huvudfråga som är nog så svår är hur dessa olika aktörer, grupper och intressen ska kunna bli företrädda i ett framtida Syrien vid ett eventuellt konfliktslut.

1. Vad kan krävas för fred i Syrien?

Freden i Syrien behöver uppnås på flera plan. En framgångsfaktor torde vara att separera de olika konfliktklustren och konfliktnivåerna åt. Nedan presenteras två övergripande varianter.

En första variant är fred genom en så kallad grand bargain bland de internationella och regionala stormakterna, främst USA och Ryssland. Endast genom en stormaktspolitisk samsyn kan ramarna för en långsiktigt och kvalitetssäkrad lösning av Syrienkonflikten uppnås.

En stormaktsförhandling bör även kompletteras med en avsiktsdeklaration om icke-inblandning från Syriens grannstater. En sådan lösning bör inkludera stater som Turkiet, Iran, Saudiarabien och Qatar. Vidare skulle en sådan deklaration behöva någon form av verifieringsmekanism.

Behov av stöd för lokala vapenvilor
En andra variant bör främst gälla en fokusering på den politiska konflikten som rör Assadregimen och den syriska oppositionens nationella koalition av revolutions- och motståndsstyrkor. Idag arbetar FN utifrån detta förhandlingsspår, men processen grusas främst på grund av olika perspektiv bland de internationella och regionala stormakterna om vilka parter som ska anses legitima politiska aktörer i den syriska inrikespolitiken. Denna strategi kompletteras med en rad lokala stabiliserande initiativ. Framförallt behöver stöd ges till lokala parter att ingå verifierbara vapenvilor och stöd till humanitära insatser. Syftet med lokala initiativ är att bygga freden underifrån. Genom att få lokala avtal på plats stärks sannolikt en åtagandekultur bland de stridande, något som är viktigt både konkret på marken men även i ett vidare signaleringsperspektiv. Detta kan i förlängningen leda till fred.

Konfliktdämpande åtgärder
Oavsett vilket förhållningssätt det internationella samfundet väljer finns en rad ytterligare konfliktdämpande åtgärder som kan bidra till fred, exempelvis upprättandet av ett vapenembargo. En annan åtgärd, om än komplex, bygger på att slå sönder den alltmer rotade krigsekonomin, exempelvis genom att försvåra för de krigsherrar som lever på den pågående humanitära misären. Andra åtgärder skulle här kunna inkludera regionala inspektionsregimer som påverkar smuggling till och från landet; övervakning av finansiella strömmar till krigsherrar, insamling och dokumentation av krigsbrott.

2. Förändring genom förändrat angreppsätt

Det finns fler faktorer som skulle kunna leda till förändring. Nedan kläs dessa i termer av mjuka och hårda omständigheter. 

Mjuka maktmedel
Med mjuka omständigheter avses här faktorer som leder till ett förändrat narrativ om krigets Syrien. Med en förändrad syn på Syrien kan omvärlden komma att omvärdera sina intressen i landet. USA kan genom ett förändrat strategiskt narrativ välja att beskriva den syriska konflikten utifrån den nya realpolitiska situationen i området. Syrien är idag inte lika strategiskt viktigt som det tidigare varit. Det militärstrategiska värdet att bibehålla, eller ligga i allians med, ett land som i det närmaste är sönderslaget blir allt mindre. Ett sönderslaget land är på lång sikt strategiskt betydelselöst, och den militärstrategiska relevans som landet tidigare haft finns inte längre kvar. Stormakter kan därmed välja att omprioritera sitt stöd. Med mjuka omständigheter sker avgörande förändringar på sikt.

Hårda maktmedel
Konflikten i Syrien kan även avgöras med hårda maktmedel. Därmed avses faktorer som kan innebära att den politiska och militära maktbalansen i landet och/eller regionen förändras. Här finns flera möjliga exempel: avgörande strider så som den kring Aleppo under sensommaren 2016, förändrad sammansättning av aktörer (det vill säga nya allianser), förändrade stormaktsintressen (exempelvis genom att Turkiet och Ryssland närmar sig), förändrad militär dynamik eller förändrade militärstrategiska villkor (exempelvis genom införsel av vapen till den Fria syriska armén).

Avgörande slag skulle här kunna vara att vissa strategiska städer ”faller” och därmed leder till så pass hårda förluster att den övergripande maktbalansen på slagfältet tippar över ända (se situationen i Aleppo, Raqqa, Damaskus eller Mosul i Irak).

Med förändrad aktörsammansättning menas att den ena eller den andra parten i konflikten slår ut centrala militära och politiska ledare (som IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi eller Syriens president Bashar al-Assad), eller att nya aktörer eller allianser uppstår eller försvinner – som att Turkiet intervenerar, eller att Jabhat Fateh al-Sham (Fronten för erövringen av Syrien, tidigare kallad Nusrafronten) närmar sig tidigare rebellrivaler och bilder nya allianser.

Med förändrade stormaktsintressen avses exempelvis markant ökade inslag av ryska militära insatser, exempelvis genom markförband, alternativt ett större amerikanskt militärt engagemang.

Med förändrad militär dynamik avses sådana förändringar att det politiska förhandlingsutrymmet för konfliktens huvudparter förändras i grunden. Exempel här skulle kunna vara att Daesh, eller andra extremistiska grupper, vinner terräng gentemot Assadregimen, att den Fria syriska armén eller den syriska försvarsmakten utarmas och inte kan återta förlorade territorier.

Avslutningsvis kan förändrade militärstrategiska villkor på marken innebära att forna fiender finner nya gemensamma intressen och därmed intar nya samarbetsformer (jmfr. den militära dynamiken i dagens Libyen).

3. Vad kan styra utvecklingen på sikt?
Sex år in i det syriska kriget är det allt tydligare att Syrienkonflikten inte har någon quick-fix-lösning. Sannolikt kommer utvecklingen på sikt att fortsätta påverkas av stormakternas intresse och de moderata krafternas inverkan på konfliktdynamiken.

Stormakternas intresse och förmåga
Idag styr stormaktsintressen det syriska konfliktförloppet. Respektive inhemsk part har upprepade gånger visat hur beroende de är av externt stöd. Utvecklingen i Syrien har från stormakternas sida återkommande påvisat värdet av att stödja lokala styrkor på marken. Från USA:s och koalitionens sida innebär det en allt större vikt vid träning, utbildning och luftunderstöd i kampen mot Daesh i Syrien. Detta är sannolikt den enskilt viktigaste förändringsfaktorn för den syriska konflikten på sikt. På den andra sidan finns en rysk eskaleringskontroll. Konfliktdynamiken styrs idag från Moskva. Assads öde ligger i Moskvas hand och därmed även möjligheten till fred.

Nöta ned anti-demokratiska krafter
Alternativet är därmed en strategi där väst arbetar militärt med en allomfattande strategi för att långsamt nöta ned Syriens anti-demokratiska krafter till förmån för mera moderata krafter. En framgångsfaktor är att i kampen mot Daesh vinna över stöd och militär förmåga från lokala grupper, i detta skede främst kurdiska styrkor och moderata sunnimuslimska grupper. Denna strategi är även den enda nuvarande strategin för att påverka den syriska regimen. Strategin är emellertid delikat då den måste balanseras mot regionala krafter så som Turkiet, Saudiarabien och Qatar som delvis har andra nationella intressen. Genom militärt stöd i enskilda offensiver kan en mera moderat kraft på sikt vinna framsteg i Syrien. Denna militära faktor måste dock ske i tandem med ett diplomatiskt tryck på regionens samtliga parter. 

Den syriska freden
Europa och Sverige kommer under närmsta år att fortsätta påverkas av kriget i Syrien. Det är en tidsfråga innan utökade humanitära insatser kommer att efterfrågas. Inför ett större internationellt engagemang behöver Sverige bidra till olika former av stabiliseringsinsatser. Men innan freden kan komma på plats behövs olika strategier för att skapa grundläggande stabilitet.

Insatsmässig utgör Sverige en del av den internationella koalitionen mot Daesh, OIR (Operation Inherent Resolve), som inte känner några territoriella gränser. Sverige bidrar med väpnade förband syftande till träning och utbildning av den irakiska armén. Sverige behöver också förbereda sig på att agera även i Syrien. Att våga tro på en syrisk fred börjar med att våga bidra. 

Specialförband, fältsjukhus, underrättelseförmåga samt att bidra med evakuering, militärt skydd av FN-ledda humanitära insatser är tänkbara alternativ.