En mormor som ÖB – Clinton talar för tuffa tag

USA har haft tre kvinnliga utrikesministrar, två kvinnliga säkerhetsrådgivare och fyra kvinnliga FN-ambassadörer. Lite sifferexercis blir nödvändig – det rör sig inte om nio olika kvinnor, utan om sex, eftersom tre av dem suttit på två av stolarna.

Men USA har aldrig haft en kvinna som överbefälhavare eller en kvinna som försvarsminister. De må vara osagt om kvinnor som nämnts i samband med vakanser i Pentagon avstått på grund av machostämning i militären men på en konservativ sajt varnar en före detta elitsoldat för myteri: ”Om Hillary blir ÖB kommer halva militären att avgå”. Till detta kan fogas att de två senaste demokratiska presidenterna inte stått så högt i kurs i officersleden, på grund av att de rivit upp förbud mot homosexualitet och tillåtit kvinnor i stridande förband.

Profilerar sig som hök

Hillary Clinton vårdar ryktet om att hon är en större hök och villigare att ingripa i konflikter än den försiktige generalen Barack Obama. Som bakgrund finns en rad händelser:

1995: USA:s första dam Hillary Clinton tar ton vid kvinnokonferensen i Peking med mantrat ”Kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter, mänskliga rättigheter är kvinnliga rättigheter”.

Oktober 2002: New York-senatorn Hillary Clinton röstar för George W Bushs krigsresolution. Det tolkades redan då som ett politiskt motiverat taktiskt drag. Detta ”ja” bidrog till förlusten i primärvalrörelsen 2008 och är en ännu större plump i dagens mer radikala demokratiska parti.

2009: Utrikesministern Hillary Clinton motsätter sig bestämt någon typ av eftergifter för Ryssland som en goodwill-gest till president Vladimir Putin. Senare uttalar hon sig för en större truppstyrka i Afghanistan än Obama och tycker att USA bör markera mot Kina i Sydkinesiska havet. Men framför allt vill hon att USA ska agera tydligare mot Bashar al-Assad i Syrien.

2011: Hillary Clinton sitter med i det så kallade Situation Room och följer tillslaget mot al Qaida-ledaren Usama bin Ladins gömställe i Abbottabad i Pakistan. Hon backade Obamas order om den riskfyllda operationen medan andra i toppgarnityret var mer tveksamma.

2011: Hon förespråkar den Nato-ledda insatsen i Libyen som ledde till diktatorn Muammar Gaddafis fall. 2012 dödas fyra amerikaner i ett terrordåd mot konsulatet i Benghazi.

Det är ingen tvekan om att Hillary Clinton har djupa kunskaper och lång erfarenhet. Redan i förordet till självbiografin Svåra val berättar hon om tjänsteresor till 112 länder under de fyra ministeråren. Men i hennes valprogram, i alfabetisk ordning från ”Addiction and substance abuse” till ”Workskills and job training”, drunknar nästan punkten ”Nationell säkerhet”. Under den rubriken trycker Clinton på sin tuffhet, men också på att USA måste ha ett brett internationellt samarbete.

Rivalen i höstens valrörelse, Donald Trump, stämplar Clinton som ”skurkaktiga Hillary” i sin favoritkanal, Twitter, med påståenden som:

”Crooked Hillary Clinton’s foreign interventions unleashed ISIS in Syria, Iraq, and Libya. She is reckless and dangerous!” (Den skurkaktiga Hillary Clintons utländska intervention släppte loss IS i Syrien, Irak och Libyen. Hon är dumdristig och farlig!).

Själv trumpetar han ut ett enkelt, lättfattligt budskap som brukar gå hem, om ett starkt Amerika som omvärlden ska se upp till, antingen med beundran eller – om det är terrorister – skräck. Detta är ett tema under det republikanska partikonventet i Cleveland där talarna vällustigt går till attack mot Hillary – inte minst om den privata mejlservern i källaren. Partiets högste folkvalde politiker, talmannen Paul Ryan, hävdar att Clinton är en säkerhetsrisk efter slarvet med hemligstämplat material och att hon därför inte bör få ta del av utrikespolitiska briefingar.

Kvinnoväljarna har stått i fokus i många presidentvalrörelser vid det här laget men valåret 2016 är redan historiskt eftersom ett kvinnonamn kommer att stå överst på valsedeln för ett av de två ledande partierna.

Väljarkåren är mogen

Är amerikanerna redo att rösta på en kvinna?

– De flesta mätningar tyder på det. När det kommer till kritan motiveras väljare huvudsakligen av partisympatier men stereotypa könsmönster kan spela in i hur kandidater behandlas och utvärderas i väljarkåren och i medierna, säger Kelly Dittmar, biträdande professor vid Rutgers University och forskare vid Center for women and politics.

Men det talas om ”trygghetsmammor” vid seminarier om kvinnoväljare på tankesmedjan New America. Vad säger det om utgången i november?

– I en studie från Pew 2014 om synen på kvinnor och ledarskap framgår att en minoritet av väljarna anser att män vore bättre just på säkerhetsområdet. Den minoriteten domineras av män, men består inte enbart av män, påpekar Heather Hurlburt som är chef för programmet New models policy change initiative, på New America.

Precis som Kelly Dittmar tar Heather Hurlburt upp mediernas betydelse.

– Jag tycker att det finns bevis på att manligt och kvinnligt ledarskap porträtteras på olika sätt, och detta alltså innan väljarnas eventuella fördomar kommer in. Kvinnor skärskådas när det gäller kompetens, hårdhet och känslosamhet med frågor och tvivel som inte förekommer när det gäller män.

Under det demokratiska partikonventet dominerar familjepolitik och ekonomisk rättvisa – helt klart riktat till kvinnor och då inte bara dem som redan bestämt sig för att rösta på Clinton för att hon är kvinna. Trump är mycket impopulär även bland republikanska kvinnliga väljare men de är inte alltid lika övertygade som Clinton om behovet av familjevänliga reformer.

Det är svårt att sätta fingret exakt på vad Hillary Clinton åstadkom som utrikesminister (särskilt till skillnad mot den hyperaktive John Kerry). I kampanjreklamen lyfter hon fram nedrustning, skärpta sanktioner mot Iran, klimatet, mer tonvikt på Asien, möten med ledare som Vladimir Putin under sina år i UD. Men det amerikanska systemet fungerar så att utrikesministern lyder diktat från Vita huset. Vinner hon i november är det hon som ska utfärda dessa order.

Det ryktas för övrigt att en kvinna, Michèle Flournoy, finns med på Clintons ministerlista och presidentkandidaten har för övrigt sagt att hon vill ha hälften kvinnor i kabinettet.