Turkiet mellan hammaren och städet efter "självmordskuppen"

Först och främst ger alla spillda människoliv anledning till oro. Enligt Turkiets premiärminister Binali Yıldırım har 161 personer dödats, i första hand poliser. 2 840 personer rapporterades skakade under dramats första tolv timmar. Men i dessa siffror finns inte alla de civila inräknade som dödades under den natt som kuppförsöket pågick.

Denna blodsutgjutelse kommer tveklöst att skapa mer vrede och våld. Många oroar sig för att AKP:ares ihållande maningar till fortsatta demonstrationer till stöd för president Erdoğan kommer att  skruva åt spänningarna ytterligare. De lynchförsök som skedde under kuppnatten ger en illavarslande påminnelse om det.

I ett första svep greps 3 000 officerare och soldater, men dessa massarresteringar har följts av fler. Bland de gripna finns generaler och många officerare på mellannivå runt om i landet. De kommer att anklagas för högförräderi. Det har också blivit känt, kanske föga förvånande, att AKP vill återinföra dödsstraffet, vilket avskaffades 1999.

Helt oväntat
Det dramatiska kuppförsöket kom helt oväntat och själva förloppet under natten mot lördagen slog människor med häpnad. Det skulle snart visa sig hur illa förberedd kuppmakarna var och hur hafsigt och obeslutsamt  de gick till väga. När nyheterna kom om bombdåd i Ankara tidigt på lördagsmorgonen uppstod ännu mer olycksbådande frågetecken. Från flera militära befälhavare syntes inte ett livstecken. Rykten gick snart i svang om att de skulle ha förts till okänd ort.

Bedömare svävade länge i ovisshet om vem som egentligen höll i trådarna och den frågan är lika giltig idag, när detta skrivs.

När soldater trängde in på det statliga tv-bolaget TRT gjorde de det på ett sätt som förde tankarna till en kupp under det kalla kriget. En kvinnlig nyhetsuppläsare tvingades att läsa upp ett långt manifest där det utlovades kamp mot korruptionen och en återgång till en demokratisk ordning. När det samtidigt skedde bombdåd i parlamentet, mitt under pågående tumult i Istanbul och Ankara, medan andra soldater attackerade CNN Türks huvudkontor i Istanbul nådde förvirringen sin kulmen.

Vilka officerare låg bakom allt detta? Analytiker började peka ut Gülenrörelsen. Men studerar man det vida spektrum av militärer runt om i landet som var involverade, samt innehållet i deras manifest, förefaller det mer sannolikt att kuppmakarnas struktur bestod av en hybrid av olika inriktningar. Det är känt att krisen i Syrien och kriget mot PKK har skapat sprickor inom de väpnade styrkorna.

Andra bedömare gör gällande att regeringen hade en på förhand uppgjord plan för massarresteringar, som var tänkta att sättas i verket på lördagsmorgonen och som framför allt skulle rikta in sig på officerare med Gülensympatier. Utifrån detta resonemang kan kuppförsöket ha iscensatts kvällen innan för att förhindra detta. Om det stämmer, förklarar det varför sammansvärjningen var så amatörmässigt gjord och varför den misslyckades så snabbt.

Ett kuppförsök som gynnade presidenten
Men kuppförsöket tjänade utan tvivel som en förevändning för Erdoğan att göra det han länge har planerat: att driva igenom ett envälde och rensa ut alla misshagliga element som står i hans väg.

I de första efterdyningarna av kuppförsöket har minst 2 745 domare och åklagare stängts av från sina tjänster, medan häktningsorder har utfärdats för 188 högt uppsatta domare. Kuppförsöket har gett Erdoğan grönt ljus att ta kontroll inte bara över medierna utan också att genomföra utrensningar inom rättsväsendet och militären.

Det är detta som gör situationen så traumatisk för en nation som hoppats på en anständig demokratisk ordning. Dessa förhoppningar är i det närmaste begravda efter det dåraktiga kuppförsöket den 15 juli 2016. Och det i sin tur är kanske bara början till något ännu värre.