Vad säger mordet på en forskare om Egypten?

Det har nu gått snart ett halvår sedan den italienska doktoranden Giulio Regeni mystiskt försvann inte långt från sin lägenhet i Kairos Dokki-område. Det var den 25 januari, på själva femårsdagen av den egyptiska revolt som avslutade den förre presidenten Hosni Mubaraks 30-åriga styre. Giulio Regenis svårt torterade kropp hittades några dagar senare i ett dike längs motorvägen mellan Kairo och Alexandria. Trots att utredningen kring mordet inte är klar hävdar människorättsorganisationer att tortyrmärkena på hans kropp liknar metoder som används av den egyptiska säkerhetstjänsten. Regeringsföreträdare har kraftigt förnekat all inblandning.

Dagen då han försvann var ett stort antal poliser och säkerhetsstyrkor stationerade över stora delar av Kairo för att förhindra alla försök till protester efter flera veckor av polistillslag mot aktivister och presumtiva demonstranter. Ett flertal observatörer har påpekat att det skulle vara svårt för polis och säkerhetstjänst att undgå att upptäcka kidnappningen av en utländsk medborgare i centrala Kairo med den graden av polisnärvaro i staden.

Den 28-årige Cambridge-studenten hade varit i Egypten i fyra månader för att forska om arbetarrättigheter och Egyptens oberoende fackföreningsrörels, ett extremt känsligt ämne i ett land där arbetarrörelsen historiskt varit hårt pressad av den egyptiska staten. Regeni hade även ett stort kontaktnät i Egypten, talade arabiska och skrev artiklar som var kritiska mot den egyptiska regimen för en italiensk kommunistisk tidning. Han var välorienterad i det egyptiska samhället och hade med all sannolikhet säkerhetstjänstens ögon på sig.

Flera dödsorsaker radades upp
Medan egyptiska medier har pendlat mellan att förklara händelsen som en komplott av utländska underrättelsetjänster i maskopi med Muslimska brödraskapet och att öppet kritisera den egyptiska regeringens hantering av fallet, har man från officiellt håll presenterat ett flertal orsaker till mordet. Initialt hävdades att Regeni omkommit i en bilolycka. Därefter hette det att han dött i ett gatubråk. Men så publicerade tidningen El-Tahrir blodiga bilder på kropparna av vad inrikesministeriet beskrev som ett “gäng” som specialiserat på att klä ut sig till poliser och kidnappa utlänningar. Den egyptiska åklagaren som lett utredningen uppgav däremot redan efter den första undersökningen av Regenis kropp att studenten dött en “långsam död.”

Påståendet att den unge forskarstudenten skulle ha mördats i händerna på ett kriminellt gäng har fått stark kritik, inte minst av italienska utredare som pekat på “motsägelser” i historien. Många har frågat sig varför ett gäng som påståtts vilja utpressa Regenis familj på pengar inte lagt fram några krav, varför de torterat honom i flera dagar och varför de i nästan två månader efter det att hans kropp hittats hade behållit hans pass, studentleg och andra ägodelar som kunde ha använts som komprometterande bevis i en eventuell rättegång. Att samtliga gängmedlemmar lämpligt nog dödats av egyptiska säkerhetsstyrkor, vilket innebar att ingen kunde förhöras, har än mer minskat trovärdigheten i historien.

Diplomatisk kris
Regenifallet ledde även till en diplomatisk kris. Italien, en av Egyptens viktigaste handelspartner med starka historiska band till landet, har kallat hem sin ambassadör från Kairo och står på sig i sitt krav att “sanningen” om mordet måste uppdagas. Trots att gängteorin är den sista officiella förklaringen som presenterats hävdar Egypten att en oberoende utredning fortfarande pågår och att man gör allt för att ta reda på vad som hände Regeni. Den sista stora utvecklingen i fallet var att sex oberoende källor inom den egyptiska säkerhetstjänsten och polisen uppgav för nyhetsbyrån Reuters att den unge doktoranden hade gripits av civilpolis nära en centralt belägen tunnelbanestation kvällen då han försvann.

Statsapparatens karaktär
Fallet Regeni är inte bara en tragisk påminnelse om att Egypten under president Abdel Fattah al-Sisi, som grep makten i en folkligt stödd militärkupp 2013, är långt ifrån att nå en demokratisk samhällsordning. Det belyser även några viktiga karaktärsdrag i den egyptiska säkerhetsapparaten samt andra samhällsproblem.

Det finns en mentalitet i den egyptiska säkerhetsstaten som betraktar kunskapsinhämtning och informationsspridning som synnerligen misstänkt verksamhet. En stark ängslan för utlänningar som skriver eller på annat sätt sprider information om Egypten är också förhärskande. Att utländska akademiker tar fram kunskap om landet som inte ligger i linje med statens egen beskrivning av historien och samtiden ses som ett hot mot statsapparatens legitimitet.

Egypten är på så sätt fortfarande en polisstat som inte accepterar att kunskap om känsliga ämnen sprids och som gör allt för att förhindra att så sker. Att information om den underrapporterade men dock ytterst aktiva egyptiska arbetarrörelsen sprids skulle därför kunna uppmärksamma inskränkningar av egyptiska arbetares rättigheter både inhemskt och internationellt, vilket skulle ses som skadligt från den egyptiska statens sida. Arbetarrörelsen har nämligen historiskt betraktas som ett av de största hoten mot militärregimen och myndigheterna ser allvarligt på alla former av arbetarprotester. Regenis forskning sågs därför sannolikt på med stor misstänksamhet.

Utan att dra några säkra slutsatser om vad som hände Regeni kan det verka märkligt att säkerhetsetablissemanget skulle ha beordrat studentens död med tanke på den internationella uppmärksamhet som oundvikligen skulle dras till fallet. Mig veterligen är detta första gången en utländsk akademiker dödats på det här sättet i Egypten, vilket visar att statsapparaten över tid har varit högst medveten om konsekvenserna av att låta utländska medborgare misshandlas till döds. Kanske har det uppstått olika uppfattningar inom statsapparaten om hur man bör hantera människor som Regeni. Å andra sidan kan ett beslut att gripa honom ha tagits av enskilda poliser ute på fältet som inte kände till vem han var. Det har spekulerats i om han kan ha pressats att berätta om sina kontaktnät i förhör som sedan spårade ur. Oavsett vad som är förklaringen så används tortyr uppenbarligen fortfarande som ett redskap för att utvinna information och att tvinga kritiker till tystnad i Egypten.

Torterad som en egyptier
För Regeni torterades som egyptier torteras. Bruten nacke. Krossad skalle. Avskurna öron. Brännmärken från cigaretter. Utdragna naglar. När Regenis mamma skulle identifiera sin sons kropp sade hon att det enda hon kände igen var hans nästipp. Detta, hävdar egyptiska regimkritiker, är vad tusentals av deras landsmän har upplevt genom åren. De blir betryckta, men inte förvånade, över att internationella medier  intresserar sig för ämnet först när är en västerlänning går detta grymma öde till mötes.

Trots att egyptiska myndigheter beskriver Regenifallet som “en isolerad händelse” finns väldokumenterade bevis för motsatsen. Under 2015 registrerade en välrenommerad egyptisk människorättsgrupp 601 fall av tortyr och sedan januari i år uppdagades 236 ytterligare incidenter. Samtidigt uppgav en italiensk tidning i slutet av april att 735 egyptier fallit offer för så kallade påtvingade försvinnanden (kidnappningar) utförda av egyptiska myndigheter sedan augusti förra året, varav 498 fortfarande är borta. Detta baserades på uppgifter från två egyptiska människorättsgrupper.

Fallet Regeni har också satt ljuset på bristen på akademisk frihet i al-Sisis Egypten. Trots att inskränkningar existerade före 2011 har repressionen mot både egyptiska och utländska akademiker ökat de senaste tre åren. Att bli trakasserad och gripen, förhindrad inresa eller att tvingas lämna landet har blivit vanligare. Regenifallet kommer oundvikligen att leda till att fler utländska akademiker undviker att bedriva forskning i Egypten, trots att landets nutidshistoria är så viktig att dokumentera. I ett brev adresserat till Egyptens president samt dess utrikes- och inrikesministrar beskrev den inflytelserika Middle East Studies Association mordet på Regeni som “långt ifrån en avvikelse” och som “en logisk konsekvens av statens fortsatta repression av akademiker och studenter.”

Regeni betalade sannolikt ett högt pris för att sprida kunskap om den egyptiska arbetarrörelsen. Men hans död har i vart fall föranlett rättsliga utredningar av både egyptiska och italienska myndigheter och den har även tagits upp av EU-parlamentet - till skillnad från när egyptier har gått en liknande död till mötes under årens lopp.