Saudiarabien fruktar Irans kliv in i värmen

Saudiarabien välkomnar inte den pågående offensiven mot Falluja där IS har ett av sina sista fästen i Irak, vid sidan av Mosul. De styrande i Riyadh har visserligen terroristförklarat det sunniextrema IS (Islamiska staten, även kallat Daesh). Men Saudiarabiens kungahus oroar sig mer över att shiamiliser med stöd av Iran kan få kontroll över staden, som ligger strategiskt bara en halvtimmes resa från Bagdads västra infarter.

När befälhavaren för Irans Qodsbrigader, Qassim Soleimani, framträdde tillsammans med shiitiska milisstyrkor vid ställningarna utanför Falluja framkallade det kalla kårar bland de styrande på Arabiska halvön, inte minst i Riyadh, men även i närliggande Bahrain och Förenade arabemiraten.

I en kommentar på Orient News, som ägs av en känd syrisk affärsman som är motståndare till Assadregimen och baserad i Dubai, heter det att shiitiska miliser stödda av Iran förbereder sig för storskaliga hämndaktioner mot civila i Falluja, under förespegling att det är terroristerna i IS de bekämpar.

Videobilder av Qassim Soleimani tillsammans med ledare för shiitiska miliser i Fallujas utkanter visar att ”Iran är berett att begå massakrer mot människor”, heter det. I denna framställning från Dubai antyds att USA skulle göra gemensam sak med Iran genom att svara för anfall från luften, medan markoperationerna sköts av Iran.

BBC Monitoring, som bevakar press i många länder, ger andra exempel på stämningsläget bland monarkierna på Arabiska halvön: I en regeringsvänlig tidning i Bahrain beskrevs de iranska trupperna i Irak som ”de nya mongolerna” – med en anspelning på de mongoliska erövrare som förstörde Bagdad 1258, vilket blev det definitiva slutet på det en gång så mäktiga och utvecklade abbasidkalifatet. 

Som religionsvetaren Göran Larsson visat i sin analys här i Utrikesmagasinet sprids fiendebilder av shiamuslimer som ”den andre” – som avfällingar, otrogna och månggudadyrkare – också av väletablerade sunnikonservativa sajter som Islamqa, vilken ligger nära den officiella saudisk-wahhabitiska tolkningen av islam och är läst i många länder. Islamqa förespråkar inte våld mot shiamuslimer, men beskriver shiiter på ett sätt som ligger nära den fiendebild som förs fram av sunniextremister som Nusrafronten och IS.

Som eld och vatten
Detta propagandakrig pågår medan konflikterna i Mellanöstern i hög grad är en maktkamp mellan det shiitiska Iran och det sunnikonservativa Saudiarabien. På många sätt är dessa båda regionala stormakter som eld och vatten. Kungadömet Saudiarabien skapades under 30 år av krig under 1900-talets början, medan Iran kan luta sig tillbaka mot mer än 2500 år av historia. Flera år av hårda sanktioner kunde inte knäcka Iran, som har en mycket mer diversifierad ekonomi än ärkerivalen på andra sidan Persiska viken.

När nu Iran släpps in i värmen efter kärnenergiavtalet med USA – något som också möjliggjorde den iranske utrikesministern Mohammad Javad Zarifs besök i Sverige i förra veckan – fruktar saudierna att maktbalansen kommer att förändras ännu mer till Teherans fördel.

När Zarif under Sverigebesöket talade på fredsforskningsinstitutet Sipri gjorde han det utifrån ennyvunnen styrkeposition. Denne erkänt skicklige diplomat, som har varit FN-ambassadör och doktorerat i internationell rätt på ett amerikanskt universitet, framhöll att säkerhet inte är ett nollsummespel. En part blir inte säkrare i det långa loppet om det sker på bekostnad av en motpart som körs över.

Men just så betraktar Saudiarabiens styrande, liksom miljontals andra sunniaraber, Irans insteg i arabvärlden. En iranskstödd seger över IS i Falluja skulle göra Teherans sits ännu mer bekväm.

Zarif obekymrad av saudisk kritik
När Saudiarabien kräver att Iran upphör med att blanda sig i Iraks angelägenheter svarar Zarif obekymrad att ”vi lämnar Irak den dag irakierna ber oss om det”. Men sådana uttalanden faller på hälleberget i Saudiarabien, där man vet att makthavarna i Bagdad är långt mer beroende av Iran än av det USA som störtade den sunnisekulära Baathregimen, ledd av Saddam Hussein, för 13 år sedan. 

Redan i början av 2003, veckor före USA:s invasion av Irak, visade saudierna öppet sin förtrytelse över att president George W Bush var på väg att tippa över maktbalansen till Irans fördel genom att störta diktatorn Saddam Hussein. Jag var i Riyadh då och mötte Saudiarabiens mångårige utrikesminister prins Saud al-Faisal som beskärmade sig över att president Bush inte lyssnade på saudierna, som varnade för att Saddams fall skulle stärka Iran. Fruktan i Riyadh kom att besannas.

God personkemi
Saudiernas oro förstärktes efter Obamaadministrationens kärnenergiuppgörelse med Teheran förra året. Trots att USA och Iran inte haft diplomatiska förbindelser sedan 1979 har Zarif och hans amerikanske motpart John Kerry utmärkt personkemi. Det påstås att Kerry har en svärson med iranska familjerötter, vilket skulle göra honom mer öppen för iransk kultur. Men iranska makthavare av Zarifs kaliber – som i många fall har amerikansk doktorsexamen – rör sig också med lätthet i globala sammanhang, både politiska och akademiska. Under mötet på Sipri fick Zarif höra att han tillsammans med Kerry förtjänade att få Nobels fredspris.

Kompassnålen för USA har ändrat riktning många gånger i Mellanöstern, inte minst under president Barack Obama. Men inför uppgörelsen med Iran har Obama hållit tämligen stadig kurs. I synen på maktväxlingen i Egypten, Israel-Palestina-frågan, Syrienkriget och USA:s gamla allierade i Saudiarabien har han dock bytt kurs så många gånger att det är få i regionen som litar på honom.

Den amerikanska vapenexporten till Saudiarabien fortsätter visserligen, men vetskapen om att Riyadhs krigföring i Jemen skördar civila dödsoffer och stärker sunniextrema rörelser som al-Qaida och IS där skaver på olika håll i Washington. Där röstade också en enhällig senat nyligen för att amerikaner ska kunna stämma den saudiska regeringen för terrordåden den 11 september 2001, där 15 av 19 kamikazepiloter var saudier. Lagförslaget har inte trätt i kraft, men det strör salt i de saudiska såren.

President Obama har uttalat sig emot detta lagförslag, som kan äventyra saudiska investeringar i USA. Men å andra sidan har han på många olika sätt visat att han inte litar på det saudiska kungahuset. En omtalad artikel, The Obama Doctrine i The Atlantic, visar hur Obama har sett en saudisk ideologiexport förvrida den tidigare toleranta islamtolkningen i Indonesien, där han själv tillbringade fyra år av sin barndom. Misstron är emellertid ömsesidig. Saudierna litar inte heller på Obama.

Vad en seger för Donald Trump skulle innebära för maktkampen i Mellanöstern kan ingen säkert förutspå. Men på Sipri hävdade Irans utrikesminister Zarif med emfas att Trump inte kan riva upp det internationella kärnenergiavtalet.

Det utdragna kriget i Syrien spelar samtidigt Teheran i händerna.

– Iran siktar på att få kontroll över en landkorridor som sträcker sig från Teheran till Beirut via Bagdad och Damaskus. Iran vill också framstå som en strategisk partner (för väst) efter kärnenergiavtalet. Zarifs besök i Sverige ska ses i ljuset av det, säger Jihad Rahmoon, en syrisk journalist som flytt sitt land.