Trump har gjort hela Mexiko till syndabock

Satir. Sakargument. Seniordiplomat som sänds till ambassaden i Washington. Det är några drag som Mexiko har tagit till mot Donald Trump under det år som gått sedan han brännmärkte mexikaner som våldtäktsmän och brottslingar.

De burleska komikerna Los Mascabrothers tillhör dem som försöker skoja bort det hela med sin show Los hijos de Trump (Trumps söner).

Bröderna Germán och Freddy Ortega är, förstås, iklädda lysande orange peruker när de driver med den rike knösen genom att skryta om sin mur, snorta kokain, slänga pengar omkring sig och bete sig tarvligt mot alla.

Relationerna mellan de ojämlika och inte alltid så såta vännerna USA och Mexiko hade, ironiskt nog, varit bättre än på mycket länge när den här historien började. Människoflödet över gränsen är större till än från Mexiko. Det beror delvis på hårdare kontroll, men också på efterdyningarna av den djupa finanskrisen och att ekonomin såg ljusare ut hemma i Mexiko.

– Det bilaterala förhållandet är utmärkt och har så varit i över 20 år, bortsett från ett par småsaker här och där, säger Luis Rubio, chef för tankesmedjan Cidac i Mexico City.

Men detta har ändrats.

– Den mexikanska regeringen såg plötsligt att något var dåligt, nämligen amerikaners uppfattning om Mexiko. Det handlar om att Mexiko blev en inrikespolitisk, och inte utrikespolitisk, angelägenhet efter Nafta. Få mexikaner insåg detta – som Donald Trump nu exploaterar, fortsätter Luis Rubio.

 Donald Trump gör ofta grova utfall mot mexikaner under sina kampanjmöten. Foto: Gage Skidmore/Wikimedia Commons

Allt tätare samarbete
Det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta var omstritt under förhandlingarna i början av 1990-talet med bittra protester som leddes av den maskerade och piprökande Subcomandante Marcos i den så kallade zapatistagerillan. Men invändningarna avtog och de bägge ländernas ekonomier sammanflätades alltmer, i viss mån även kulturellt och kulinariskt, med synbar latino-närvaro i så gott som alla delstater.

På kampanjmötena slungar Trump ur sig anklagelser om att Mexiko stulit amerikanska jobb och att landet ska tvingas betala för den mur han tänker bygga – och att de uppskattningsvis elva miljoner mexikanska invandrare som befinner sig i USA illegalt ska deporteras.

I Mexiko hörs samma kritik som i USA. I ett öppet brev som undertecknats av 67 välkända intellektuella framfördes maningar om att ”minnas de historiska kampanjerna mot etniska grupper som slutade med miljoner dödsoffer”.

President Enrique Peña Nieto vädrade sin ilska med omnämnanden av både Hitler och Mussolini i intervjuer i El Universal och Excelsior i våras. En av hans föregångare, Vicente Fox, fräste i Univision att han minsann inte tänkte ”betala för den jävla muren”. Andra kända mexikaner träder fram i mer eller mindre desperata youtube-filmer.

– Det bor 35 miljoner mexikaner eller mexikan-amerikaner i USA. Det vill säga motsvarande hela Kanadas befolkning. 80 procent av dem befinner sig legalt i landet, säger politikern Augustín Barrios Gómez i videon ”Sanningen om oss”.

Men som granne till supermakten förblir Mexiko, som alltid, maktlöst.

– Företagare på båda sidor gränsen försöker påverka stämningarna och höja ribban för Trump. Några skjuter upp investeringar, medan Ford satsar som planerat. Sanningen är att de hoppas att han inte vinner men stålsätter sig ifall han skulle göra det, sammanfattar Luis Rubio.

300 mil lång gräns
Det är dammigt, fattigt och bitvis öde öken eller ogenomträngliga bergsmassiv på båda sidor den 300 mil långa gränsen mellan USA och Mexiko. Misstänksamheten tilltar i och med ökad militarisering, trycket från människomassorna som flyr våldet i Mexikos södra grannländer – och de skoningslösa drogkartellerna. En del amerikaner, som är bosatta här eller jobbar i gränspolisen, förespråkar en mur, medan andra avfärdar idén som galen. Var det inte Ronald Reagan som framhöll att murar är oamerikanska? undrar Augustín Barrios Gómez.

Folk klättrar över och gräver tunnlar under de befintliga staketen eller söker sig till oländiga områden utan bevakning.

– Det värsta är knarksmugglarna, sa en farmare till mig häromåret, om en kamouflageklädd massa som smiter över hans marker intill Rio Grande lastade med marijuana, kokain, heroin och beroendeframkallande läkemedel.

Om denna glupande aptit på illegala droger i USA, säger Trump inget. Inte heller om amerikanska affärsintressen i denna förbjudna trafik. Eller om hur mycket dyrare allt skulle bli om mexikanska lantarbetare, diskplockare, hantverkare etcetera skulle försvinna. För att inte tala om enorma kostnader för att spåra upp och packa iväg flera miljoner, något som experter avfärdar som både omänskligt och omöjligt.

Ett fåtal latinos försvarar Trump
Det finns latinos i USA som försvarar Trump. En kvinna sa så här på en youtubevideo:

– Jag är amerikanska med mexikanska rötter men är 100 procent AMERIKAN. Jag kommer från Texas bara fyra timmar från gränsen och jag ÄLSKAR Donald Trump! Han är USA:s sista hopp. Tro inte på medierna. De ljuger!

Men denna latina torde tillhöra en liten minoritet. Föraktet mot Trump syns i demonstrationer i orter med stor latinobefolkning. Men han fortsätter med förolämpningarna, nyligen av guvernören i New Mexiko, republikanen Susana Martinez – alltså kvinna och latina, två grupper som han behöver för att vinna presidentvalet i november.

Att försöka förstå vad som egentligen rör sig i Trumps huvud har hittills varit fåfängt men någon gång  måste han kanske förklara sig.

Den senaste måltavlan är domaren Gonzalo Curiel som föddes 1953 i Indiana och som nu har fått ett nytt mycket grannlaga ärende på sitt bord. Det gäller en stämning mot det så kallade Trump University som beskylls för att ha svindlat ”studenter” på stora belopp.

– Domaren råkar vara, tror vi, mexikan. Han är en Trumphatare, sa Trump under allmänt jubel på ett valmöte.

Men många jurister trädde fram och varnade för att hot mot en domare i ett mål, som Trump själv är inblandad i, kan leda till rättsliga efterföljder för honom själv.

Nu är Trump inte Mexikos enda problem. Historikern Enrique Krauze, redaktör på Letras Libras, skrev nyligen i amerikanska The Nation att den pågående våldsvågen är den grymmaste sedan revolutionen 1910–1920. ”Mexiko är i själva verket många Mexiko” med fridfulla turistoaser och till och med Mexico City är en modern och förhållandevis säker stad. Men upp emot 70 procent av mexikanerna känner sig otrygga på grund av våld och korruption. Ekonomin har stagnerat och fattigdomen förblir alldeles för hög, med 46 miljoner drabbade, enligt Krauze.

Det politiska Mexiko avvaktar
Det politiska Mexiko avvaktar än så länge. En seger för Hillary Clinton skulle innebära en fortsättning på Barack Obamas linje (utom de massiva deporteringar han har beordrat) med möjlighet för unga som togs in som småbarn i landet att stanna kvar.

– Ingen i Mexiko gillar Trump. Men det hindrar inte att några politiker skulle kunna sko sig på den impopuläre Trump till nackdel för både Mexiko och USA, menar Luis Rubio.