Jacob Zumas dagar är räknade

Nyss hemkommen från ett av många besök i Sydafrika konstaterar jag något som borde vara självklart. Jacob Zuma, ANC-ledare och Sydafrikas president, kommer att avgå. Sydafrika är inte Zimbabwe. Den stora frågan är när och vad som kommer efter.

Dagen då jag anländer till Sydafrika röstar ANC:s parlamentsledamöter enhälligt mot ett förslag att kalla president Jacob Zumas utnyttjande av offentliga medel för sitt stora privata gods för ett brott mot författningen – trots att författningsdomstolen enhälligt kommit fram till det.

Oppositionen i parlamentet kräver riksrätt, att Zuma ska avsättas i förtid. Det vill ANC inte bjuda oppositionen på. Det blir i stället en historisk dag då ANC som parti bryter mot den konstitution som de stolt sjösatte som världens mest moderna och progressiva för tjugo år sedan.  Allt för att skydda en president som inte tycks sky några medel vad gäller att använda statens pengar för privata ändamål.

Något senare följer ett beslut av en domstol att ompröva ett tidigare utslag att Zuma inte ska stå till svars för närmare 800 åtalspunkter rörande korruption. Nu väntar alla på fortsättningen av denna skandal. Sydafrikansk politik har alltid handlat om domstolar.

Kredivärdigheten sjönk som en sten
I december tvingades Zuma att snabbt ompröva utnämningen av en ny finansminister som han trodde skulle kunna vara mer följsam mot hans olika nycker. Sydafrikas kreditvärdighet sjönk som en sten. Nu bävar man i landet inför möjlig ytterligare sänkning till närmast skräpnivå.

Kritiken mot Zuma har pågått i många år och blivit allt starkare. Förutom arbetslösheten och de allmänt dåliga konjunkturer som drabbat Sydafrika och andra tidigare tillväxtekonomier har landet hemsökts av den ena presidentskandalen efter den andra.  Korruptionen har utvecklats till en samhällscancer. Trots det har ANC fram tills helt nyligen fortsatt sin gamla praxis att stå enigt inför yttre hot och anklagelser. Men nu har fasaden börjat rämna.

Å ena sidan finns president Zuma och regeringsledamöter som står i ett starkt beroendeförhållande till presidenten personligen.

Å andra sidan finns oerhört många människor, som hyser varma känslor för det ANC som de kämpat för och varit lojala med under lång tid och vars värderingar de hoppas finns kvar men som inte längre sitter i partiets ledning.  Under trycket av de senaste skandalerna har allt fler av ANC:s tidigare ledare krävt att Zuma ska avgå. Den skaran växer stadigt.

Vid nästa kommunalval prövas ANC
I början av augusti går Sydafrika till kommunalval. ANC har fram tills nu kunnat invänta varje val i trygg förvissning om att säkra egen majoritet bland väljarna. Partiet som befriade landet från apartheid har kunnat rida på gamla meriter. Oppositionspartierna har antingen uppfattats som företrädare för ”vita intressen” eller varit allt för svaga. Mycket talar för att detta nu är på väg att ändras.

Jacob Zuma och hans sätt att härska kommer att vara starka skäl för människor att rösta på något av oppositionspartierna. ANC:s kommunalpolitiker är på väg att missa sin chans att bli återvalda på grund av presidenten.

ANC har nästa partikongress i slutet av 2017. Zuma har aviserat att han inte vill bli återvald som partiordförande. Parlamentsvalen, de som i sin tur bestämmer vem som väljs till president, är planerade till början av år 2019. Enlig författningen kan Zuma inte väljas igen.

Sydafrikaner med samhällsengagemang frågar sig om Zuma tvingas avgå i förtid och om vem som kan efterträda honom. Zuma har ett egenintresse av att se till att han inte blir dömd till fängelse eller straffas på annat sätt.  Många vill se en efterträdare som gör slut på det korrupta klimatet och som ser till att den anda av framtidstro, som rådde för tjugo år sedan, kan komma tillbaka.  Det jäser i Sydafrika. Utgången är högst oviss.