Krimtatarernas ledare vill ha sjöblockad

Mustafa Dzjemilev skulle bli en bra president för hela Ukraina, viskades det i mitt öra när krimtatarernas ledare häromdagen framträdde i Utrikespolitiska institutets stora Sverigesal.

Denne gamle Sovjetdissident var länge talman för krimtatarernas medzjlis, en församling som fått erkänd status i Ukraina att företräda krimtatarerna.[1] Idag är han parlamentsledamot i Kiev och samtidigt krimtatarernas främsta politiska röst inför världen. Hela hans liv står som en symbol för krimtatarernas lidande, kamp och överlevnadsförmåga.

Som spädbarn deporterades han tillsammans med sin familj under tvångsförvisningen av icke-ryssar från Krim 1944. Stalinerans deportationer av krimtarerna från Svarta havet till bland annat Uzbekistan ledde till att nära hälften av denna minoritet dukade under. Det var dessa traumatiska händelser som hans landsmaninna, Eurovision-vinnaren Jamala, sjöng om i sitt segernummer i Globen i helgen.

I 45 år tvingades han själv leva i inre exil – för att bli landsförvisad på nytt 2014, i samband med Rysslands annektering av Krim.

Han slår fast att Rysslands nuvarande inflyttning av tiotusentals civila och 80 000 soldater till ett olagligen annekterat territorium strider mot Genèvekonventionen. Men han tror inte att det går att befria Krimhalvön militärt. Ser han några utsikter att annekteringen en dag kan hävas genom beslut i en internationell domstol?

–Jag tror att frågan kommer att hamna i domstol en dag. Vi håller på att samla bevis som kan användas i framtiden. Men så länge Putin sitter kvar är det inte en framkomlig väg. Även om en internationell domstol skulle ge oss rätt skulle inte Putin avträda Krim.

Mustafa Dzjemilev höjer sig inte över mängden i fysisk bemärkelse – vilket kanske är resultatet av barndomens umbäranden under de hårda åren i förvisning. Men krimtatarernas ledare har däremot en moralisk resning och en naturlig auktoritet som får folk att lyssna, trots att han knappt rör på läpparna när han talar och håller en lågmäld ton.

Under Sovjettiden protesterade han mot ockupationen av Tjeckoslovakien 1968 och användandet av psykiatriska tvångsmedel som ett sätt att tysta oliktänkande. Otaliga gånger sattes han i fångläger i Sibirien.

Glädjen över Jamalas seger i ESC kan ingen ta ifrån honom. En ukrainaska som såg honom under segernattens firande i Stockholm berättar för Utrikesmagasinet om hur den lilla krimtatariska diasporan i Sverige – knappt 50 familjer – tog emot honom med vördnad.

Han kämpar för att föra upp sitt folks situation på den internationella agendan. Men inte en enda gång under sitt anförande på UI nämnde han Nato eller USA.

EU berörde han perifert, trots alla de ukrainare som dog för EU-saken under euromajdan-protesterna i Kiev. Betyder det att såväl USA som EU i praktiken har lämnat Ukrainas och krimtatarerna åt sitt eget öde? Dzjemilev svarar varken ja eller nej på den frågan. Han replikerar istället:

– Islamiska stater har uppmärksammat vår situation mer.

Han framhåller att stats- och regeringscheferna i OIC, den Islamiska konferensorganisationen med 57 medlemsländer, vid det senaste toppmötet uttalade sitt intresse för situationen på Krim i sin slutkommuniké. Där heter det att krimtatarerna har rätt till säkerhet och egendom samt religiösa och kulturella rättigheter. Men har ett uttalat ”intresse”, som en av 218 punkter i en kommuniké från OIC, någon politisk betydelse i praktiken?

­– Turkiets ursprungliga förslag låg mer i linje med hur vi ser på saken, men i nu landade det på ett ”intresse”, kommenterar han kort.

Dzjemilev återvänder till diskussionen om väst genom att beskriva”USA, Kanada, de baltiska staterna och Polen som våra främsta allierade”.

– Vi giller också den tyska förbundskanslern Angela Merkels hållning; hon uttrycker sin kritik direkt till Putin.

Men Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier från SPD ger han inte mycket för.

– Steinmeiers attityd är så prorysk att det verkar som om han önskar ett jobb på Gazprom den dag han inte längre är utrikesminister, säger Mustafa Dzjemilev ironiskt – och säkert med en anspelning på hur den förre förbundskanslern Gerhard Schröder blev styrelseordförande för Nord Stream, där ryska Gazprom är majoritetsägare.

När Utrikesmagasinet vill veta vad Obamaadministrationen gör för Krim svarar han kort att USA, enligt Budapestuttalandet, ”står som garant för vår självständighet och integritet i utbyte mot att Krim ska vara kärnvapenfritt.”

– Vi vill ha vapen i självförsvarssyfte mot Ryssland, fortsätter Dzjemilev.

Han tillägger med en suck att han saknar Ronald Reagan i Vita huset.

– Men en amerikansk ledare med Reagans hållning föds inte varje århundrande eller ens årtionde.

Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton har inga utsikter att bli en ny Reagan, konstaterar han. Men han hyser ännu mindre tillit till Republikanernas Donald Trump som sagt att han vill förbättra USA:s relationer med president Putin.

– När vi lyssnar på Trump anar jag att vi en dag kommer att sakna Obama.

Ukrainas parlament har i en resolution klassat deportationerna från Krim 1944 som ett folkmord. På UI-seminariet i förra veckan förklarade Dzjemilev samtidigt det som nu sker på Krim som ännu värre händelser än under Stalintiden. Hur går detta ihop?

– Det jag menar är att den typ av utomrättsliga kidnappningar och avrättningar som sker nu inte ens förekom under Stalins tid. Under Stalineran blev de anhöriga i alla fall underrättade om vad deras nära och kära var anklagade för. Nu ”försvinner” människor bara. Ibland hittas de försvunnas kroppar, ibland inte.

Turkiet står krimtatarerna nära, historiskt, kulturellt och geografiskt. Det sägs att fem miljoner turkiska medborgare är tatarer. Krimtatarernas språk tillhör också den stora turkiska språkfamiljen. Mustafa Dzjemilev vet att Turkiet inte kan stänga det smala Bosporen för den ryska Svartahavsflottan, även om han kanske skulle önska sig det. Bosporen är internationellt vatten enligt Montreuxkonventionen från 1936 och en blockad i detta smala sund mot den ryska Svartahavsflottan skulle ses som en krigshandling.

President Putin och president Erdoğan har omvandlat sin tidigare goda personkemi till ett iskallt handelskrig efter Turkiets nedskjutning av ett ryskt stridsflygplan i Syrien. Men Erdoğan kan inte riskera ett öppet krig med Ryssland. En sådan öppen konfrontation vill dessutom Natohögkvarteret i Bryssel förhindra till varje pris.

­– Men vi önskar att Turkiet kunde försätta Krimhalvön i sjöblockad så länge annekteringen varar, säger Mustafa Dzjemilev.

Turkiet skulle också vilja vara mer proaktivt, hävdar han.

­– Men de är rädda för att de inte skulle få stöd av andra Natoländer. Turkiet kan inte ta risken att ensamt hamna i en konflikt med Ryssland.