Smart ickevåld mer effektivt än trubbigt våld
Jamila Raqib är inte pacifist men ändå ickevåldsförespråkare. Foto: Bitte Hammargren

Smart ickevåld mer effektivt än trubbigt våld

Intervju. Man behöver inte vara pacifist för att tro på ickevåld som en effektiv metod för att bekämpa förtryck. Det är Jamila Raqib, chef för Gene Sharp Albert Einstein Institution i Boston, ett levande exempel på. Utrikesmagasinet träffade henne under ett Stockholmsbesök.

Publicerad: 2016-05-19

Efter den arabiska vårens korta blomstringsperiod, efter demokratiaktivisternas krossade drömmar i Syrien, Jemen och Egypten och medan Libyen rasar ned i kaos, kan tron på ickevåldskampen mot diktaturer förefalla som en illusion.

Men Jamila Raqib, chef för det världsledande ickevåldsinstitutet Gene Sharp Albert Einstein Institution i Boston, håller inte med.

– Det var inte upproren i sig som misslyckades utan snarare metoderna och det sätt på vilket vi mäter framgång. Att ställa folk inför bara två alternativ – diktaturer eller kaos – är en felaktig och förfärlig slutsats. Syriens katastrof beror inte på att ickevåldet misslyckades utan på att vapenanvändningen gjorde det, säger Jamila Raqib.

Vi möts en tidig vårmorgon i Stockholm, dit hon bjudits av Right Livelihood Award Foundation. Samtidigt som Jamila Sharp har nominerats till Nobels fredspris rullar dagsnyheterna in om det väpnade våldet i Syrien: människors desperata flykt från Aleppo under ryska bombningar, den USA-ledda koalitionens attacker mot terrorgruppen IS/Daesh, den turkiska militärens attacker mot den kurdiska PKK-gerillan i sydöstra Turkiet och det syriskkurdiska PYD:s stridskrafter.

Hennes egen bakgrund är allt annat än präglad av ickevåld. Jamila Raqib har sina rötter i Afghanistan, men växte upp i USA, sedan familjen tvingats lämna hemlandet.

– Min familj har gjort stora uppoffringar. Jag tyckte från början att ickevåld som metod var ett svaghetstecken eller en lyx för dem som lever långt från en konflikthärd.

Hennes attityd kom att förändras 2002 när hon sökte jobb hos Gene Sharp, statsvetare som knappt 20 år tidigare startat Albert Einstein Institution i Boston där man studerar och söker främja användningen av ickevåldsamma metoder i konflikter. Gene Sharp, själv Right Livelihoodpristagare, har ibland kallats ickevåldets Clausewitz. Jamila Raqib uttryckte emellertid skepsis mot de fredliga kampmetoderna i sin anställningsintervju med Gene Sharp för 14 år sedan.

– Jag förklarade att jag inte tycker att människor ska ge upp våldet utan att få något tillbaka. Men Gene Sharp förklarade att institutet inte sysslar med det. För att kunna ersätta våld som motståndsmedel måste det finnas alternativ. Människor behöver stark handlingskraft för att kunna göra det. Och man behöver inte vara pacifist för att tro på ickevåld.

Ur detta förste möte mellan ickevåldsprofeten Gene Sharp och officersdottern Jamila Raqib uppstod snart ett fruktbart samarbete.

– Gene Sharp har en religiös bakgrund medan jag växte upp med en förhärligande syn på våldet och det väpnade motståndet, mot bakgrund av det Afghanistan som mina föräldrar tvingats lämna mitt under brinnande krig under några av de värsta krigsåren. Min pappa var officer som utbildats i USA. När vi tvingades lämna Afghanistan var det extremt farligt att ha amerikansk bakgrund. Min pappa sörjde att han inte kunde fullfölja sin militära karriär. Han ville tjäna sitt land.

Gene Sharps Albert Einstein Institution sägs ha gett den syriska proteströrelsen inspiration under de första månaderna av fredligt civilmotstånd 2011. Men syriska demokratiaktivister som torterades eller hotades i säkerhetstjänsternas fängelser lärde sig av bitter erfarenhet att diktatorn Bashar al-Assad inte tänkte avgå frivilligt eller dela med sig av makten, oavsett hur stora demonstrationerna blev på gatorna.

Många som deltog i fredliga protester sköts ned av prickskyttar. Situationen ledde till avhopp från armén. Desertörer bildade rebellrörelser som beväpnades av Qatar och Saudiarabien, via Turkiet. Men när de gjorde militärt motstånd mot Assadregimen fick denna ökad uppbackning från Iran, Ryssland och libanesiska Hizbollah.

Har ickevåldet en chans att lyckas under dessa omständigheter?

Jamila Raqibs korta kommentar är att det inte var ickevåldsmetoderna som misslyckades utan militariseringen av den syriska proteströrelsen.

– I vilket skede förlorade den kontroll? Jo, när upproret blev väpnat.

Hon är fortfarande inte pacifist, men konstaterar att militära interventioner sällan lastas för samhällskollaps, sönderfallande stater eller diktaturer som biter sig fast.

– Ickevåld framkallar inte perfekta samhällen. Men det är en teknik. Vi kallar ickevåld för ett socialt och ekonomiskt vapen.

Hon har inga problem att förstå varför motståndet i Syrien blev väpnat, men tycker att det krävs en kylig analys av dess brist på resultat.

– Innan motståndet militariserades var det fler som hoppade av från Assadregimen, bland annat höga regeringstjänstemän och militärer. Forskningen ger stöd för att ickevåldsrörelser leder till fler avhopp från auktoritära regimer än väpnat motstånd.

Genom att lära av historien kan vi se hur desertörer från armén, både officerare och soldater, kan bidra med kunskaper till ett civilt motstånd, påpekar hon.

– Vi har goda exempel på det från 1920-talets Afghanistan och Pakistan, där militära avhoppare fick viktiga roller i en fredlig rörelse, genom att bidra med sitt strategiska kunnande och sin planeringsförmåga.

Jamila Raqib argumenterar för att terrorgruppen IS/Daesh i Syrien och Irak kan svältas ut om ingen köper dess olja eller stulna kulturskatter. Mot detta kan invändas att det alltid finns en svart marknad för illegal handel. Stulna konstskatter hamnar ofta hos illegala köpare i väst och i åratal har det sagts att Assadregimen köper olja från IS-områden, olja som sedan raffineras i Homs.

Men hon ser inte alldeles nattsvart på lärdomarna från Syrien. Ickevåldsmetoder kan stärka civilsamhället i framtiden, hoppas hon.

– Nu finns det en ny syn på vad som är legitimt ledarskap och rätten till yttrandefrihet. Dessutom visar forskningen att ickevåldsrörelser har dubbelt så stora förutsättningar att lyckas.

Misslyckandena i Syrien och Libyen vill hon också tillskriva omvärldens agerande.

– Världssamfundets roll är oerhört viktig. Det behövs en planering för hur ett civilmotstånd ska kunna besegra en militär övermakt. Och det var fel att avsätta Gaddafiregimen med våld utan att ha en plan för vad som skulle komma efter i Libyen.

Jamila Raqib, chef för Albert Einstein Institution sedan 2005, framhåller att ickevåldsmetoder dagligen används runt om i världen, långt från alla kameralinser. Men för att sådana rörelser ska bli effektiva krävs en grundlig analys av motståndaren. När ickevåldskampen misslyckas har den inte varit tillräckligt genomtänkt och saknat en strategi.

– Genom organiserad handling kan man tvinga fram eftergifter och förändringar. Se på hur apartheid föll, se på hur britterna tvingades ge Indien självständighet eller se på suffragetternas kamp för kvinnors rättigheter.


Bitte Hammargren
Redaktör och ansvarig utgivare för Utrikesmagasinet.