Turkiets president på väg att skaffa sig supermakt

För andra gången på en vecka har motsättningarna i Turkiets parlament urartat i rena rama rallarslagsmål. Efter knytnävslag, knuffar och sparkar valde prokurdiska ledamöter att lämna mötet i författningskommissionen.

Slagsmålen uppstod på mötet om att ändra lagen för att kunna häva parlamentarikers immunitet. Prokurdiska HDP menar att förslaget är utformat så att det ska drabba dem; 50 av partiets paralamentariker har brottsutredningar emot sig som kan leda till åtal.

Men först krävs att motionenen klubbas i parlamentets generalförsamling, vilket väntas ske eftersom de övriga tre partierna, regerande AKP, huvudoppositionen CHP och ultranationalistiska MHP visade enad front bakom förslaget.

Våldet mellan regeringsstyrkor och PKK har skapat ett hätskt politiskt klimat som kan tillintetgöra det prokurdiska partiets politiska framgång i förra årets parlamentsval. För president Recep Tayyip Erdoğan kan det vara avgörande för att han ska klara nästa stora utmaning. 

”Krönas” till president med supermakt
Erdoğan har nu lagt sig i startgroparna för att intensifiera sin kampanj för en ny konstitution. Hans mål är att ändra på det nuvarande symboliska presidentämbetet för att i stället ”krönas” till president med supermakt.

Kritikerna är oroade, inte enbart för kemalisternas skräckscenario om att det ska leda till en islamisering, utan också för att Erdoğan kan föra sitt grepp om makten upp till en ny nivå.

Sedan han valdes till president i augusti 2014 har hans advokater sett till att åtal och stämningsansökningar har inletts i industriell skala. Redan nu har hundratals ställts inför skranket med den kontroversiella brottsrubriceringen om att ha ”förolämpat presidenten”, något som kan ge upp till fyra års fängelse. Många fler riskerar åtal.

Presidentens lynnighet sträcker sig långt utanför landets gränser. Det turkiska generalkonsulatet i Rotterdam uppmanar den turkiska diasporan att ange personer som förolämpar Erdoğan och i Tyskland har satirikers skämt om Erdogan blivit en fråga för ländernas diplomatiska relationer.

I en intervju i amerikanska TV-kanalen CNN nyligen motiverade Erdoğan sina hårdhänta reaktioner med att förolämpningarna skulle vara en skymf också mot hans väljare.

– Om jag inte reagerar är det respektlös med de 52 procent som röstade på mig, sa Erdoğan. 

Få kontrollmekanismer
Statsvetare och analytiker menar att ett presidentsystem kommer att försvaga de få kontrollfunktioner som finns kvar och som kan spjärna emot Erdoğans auktoritära tendenser, jämfört med det nuvarande parlamentariska partisystemet.

Ett trumfkort för Erdoğan är att den gamla grundlagen skrevs av kuppmakarna efter militärkuppen 1980. En civil grundlag är en demokratisk angelägenhet, lyder argumentet från regeringspartiets företrädare.

Det argumentet håller de flesta med om, även inom oppositionspartierna. Men kritikerna hävdar att det väntade förslaget om en ny grundlag kommer att fungera som ett medel för Erdoğans väg till enmansvälde, snarare än som ett rättesnöre för ett mer demokratiskt Turkiet.

Oppositionen är splittrad och lyckas endast bjuda svagt motstånd. Det största oppositionspartiet, det kemalistiska CHP, har inte lyckats dra växlar på missnöjet med Erdoğan i den halva del av befolkningen som inte stöder presidenten.

Men trots AKP:s starka ställning vid makten – 317 av 550 ledamöter i parlamentet – saknar partiet vad som krävs för att driva igenom förändringar av grundlagen. Ytterligare tretton parlamentariker behöver vinnas över för att AKP ska få den kvalificerade majoritet som krävs för att de ska kunna ta frågan vidare till en folkomröstning. 

Kan bli ännu ett nyval
Om Erdoğan istället skulle utlysa nyval är det troligt att det pro-kurdiska partiet HDP halkar under tioprocentspärren. Efter HDP:s starka framgång i junivalet förra året har partiet backat kraftigt i takt med att våldet mellan den kurdiska PKK-gerillan och regeringsstyrkorna har fortsatt att eskalera.

Ett nyval där HDP hamnar under spärren skulle förändra valmatematiken radikalt och kunna ge AKP tillräckligt med mandat att driva igenom planerna på en ny grundlag utan en folkomröstning.

Alternativet är politiskt köpslående med något annat parti. Ultranationalistiska MHP kan sitta på nyckeln till en författningsändring för Erdoğan, utan ett tidskrävande nyval.

När Erdoğan var svårt trängd efter parlamentsvalet i juni förra året var det framförallt röster från ultranationalister som räddade hans skinn i det efterföljande nyvalet i november.

Ultranationalister tilltalades av att AKP övergav fredsprocessen och startade storskaliga militäroperationer mot PKK, som är terrorstämplat i Turkiet.

AKP vann också många hårdföra nationalisters hjärtan när de rekryterade Tuğrul Türkeş som vice premiärminister förra året. Han är son till ultranationalisternas centralgestalt, Alparslan Türkeş, grundare av MHP och Grå vargarna innan han avled 1997. Om Erdoğan istället skulle utlysa nyval är det troligt att det pro-kurdiska partiet HDP halkar under tioprocentspärren 

Väljarna inte övertygade
Oavsett vilket strategi Erdoğan väljer kvarstår frågan om att övertyga allmänheten om en ny grundlag.

”Ungdomen vill ha en ny grundlag” basuneras det ut på gigantiska banderoller som hängts upp vid viadukter, under broar och på passagerarfärjor i Istanbul.

Det är en påkostad kampanj som ger sken av att vara ett spontant folkligt uttryck för en ny grundlag, men i själva verket är det en påkostad och välorganiserad reklamkampanj, skapad av en organisation som står nära regeringspartiet.

Opinionsundersökningar tyder snarare på att väljarna långtifrån är övertygade om ett presidentsystem, inte ens väljarna från Erdoğans eget parti. 

Men opinionssiffror har vänt till Erdoğans fördel flera gånger förr. Den turkiska presidenten som inte tål kritik är van vid att få sin vilja igenom till slut.