"Viktigt få tillbaka allians mellan turkar och kurder"

I storstaden Diyarbakir, alldeles intill Tigrisfloden i sydöstra Turkiet, ligger kommunen Sur. Denna gamla stadskärna, belägen mitt i Diyarbakirs storkommun, är framför allt känd för sin mångtusenåriga, nästan sex kilometer långa stadsmur som upptogs på Unescos världsarvslista så sent som 2015.

Men i höstas hamnade Sur i händelsernas centrum av ett annat skäl: Fredsförhandlingarna mellan president Recep Tayyip Erdoğans Turkiet och den förbjudna PKK-gerillan bröt samman.

– Allt började efter parlamentsvalet den 7 juni, säger HDP-representanten Naşide Buluttekkin, som delar på borgmästarposten i Sur tillsammans med Vedat Gündüz.

Som ett uttryck för HDP:s jämställdhetsambitioner vill partiet att alla ledande poster ska delas av en man och en kvinna. Idag är Buluttekkin och Gündüz borgmästare för Sur, som den 2 december belägrades av turkisk polis och militär. Sedan dess har duon haft ingen eller liten tillgång till sin kommun.

När det stod klart att HDP i juni klarade förväntningarna genom att få drygt 13 procent av rösterna i parlamentsvalet, samtidigt som AKP förlorade så många mandat att Erdoğans gamla parti inte kunde bilda regering på egen hand, var många hoppfulla: Kanske skulle AKP tvingas förhandla i nyckelfrågor för den turkiska demokratin?

Denna optimism byttes dock snart ut mot en nattsvart pessimism sedan både Turkiet och PKK förklarat att den två år gamla fredsprocessen var avblåst och intensiva strider vidtog. Exakt hur händelseförloppet sedan tog fart är omdiskuterat, men klart är att freden tycks vara mer avlägsen än på länge.

När Utrikesmagasinet träffar Naşide Buluttekkin Can är hon på ett veckolångt Sverigebesök, inbjuden av Vänsterpartiets internationella forum. Hon har delat på borgmästarskapet med Vedat Gündüz sedan augusti 2015. Deras företrädare, Seyit Narin och Fatma Sik Barut, blev avsatta med tvång och satt fängslade fram till mars i år. Själv har hon två åtal som väntar, men låter sig inte påverkas.

Innan hon blev borgmästare var hon aktiv i civilsamhället, bland annat som mångårig ordförande för kvinnokooperativet Hoppets ljus, som vill stärka kvinnors ställning i samhället. År 2006 mottog hon ett pris av organisationen Ashoka, som vill stärka sociala entreprenörer över hela världen, för sitt sociala engagemang i Turkiet. Inom ramen för ett samarbete finansierat av Palmecentret drev Buluttekkin Astrid Lindgrens barnbibliotek i Diyarbakir under nästan ett decennium, där barn fick läsa flera kända svenska barnboksförfattare på sitt modersmål. Men det var då.

– Ingen släpps in i Sur idag och verksamheten vid barnbiblioteket är nedlagd. Vi vet inte ens om byggnaden står intakt.

I Sur fanns 48 000 registrerade invånare innan striderna bröt ut. Det finns dock skäl att anta att den verkliga siffran var betydligt högre än så, med anledning av de många flyktingarna från krigets Syrien.

– Nästan 34 000 av kommunens invånare har lämnat sina hem. Situationen för de civila är helt ohållbar, hävdar Buluttekkin och berättar att endast en av sex belägrade stadsdelar är beboelig idag.

Bilden bekräftas även i en rapport av Turkiets största oppositionsparti, CHP. 80 procent av alla byggnader i de belägrade delarna av Sur har förstörts, och de ännu intakta delarna har civilbefolkningen övergett av rädsla för ännu mer våld.

Konsekvenserna är också stora för de krafter som försöker påverka på politisk nivå. Buluttekkin framhåller att mer än ett 20-tal HDP-anknutna borgmästare och ännu fler fullmäktigeledamöter sitter fängslade. På fredagen röstade parlamentet i Ankara igenom en författningsförändring som syftar till att upphäva HDP-parlamentarikernas immunitet, så att de kan bli föremål för åtal.

Efter det att fredsprocessen kollapsade i augusti började unga kurdiska aktivister i YDG-H, numera under namnet YPS, bygga barrikader och gräva skyttegravar i flera städer i sydöstra Turkiet. Deras uttalade syfte var att skydda sina städer och utropa lokal autonomi. Kritiker menar dock att gruppen, som anses stå nära PKK, i praktiken drog in strider i stadskärnorna.

I motsats till vad många andra hävdat anser Surs vice borgmästare Buluttekkin att utropandet av lokala självstyren inte var planerat. I Sur berodde det på att omkring 150 ungdomar under 20 år hade tröttnat på polisens förföljelser, säger hon. Hon uttrycker också kritik mot dem som reser invändningar mot ungdomarnas initiativ.

– Vad 150 ungdomar gjorde kan inte legitimera att Natos näst största armé med pansarvagnar och artilleri belägrar flera stadsdelar i sydöstra Turkiet. Häromdagen slog FN larm om att det begåtts övergrepp och att hundratusentals tvingats lämna sina hem på grund av våldsamheterna.

I ljuset av detta uttrycker hon sin besvikelse på EU. Hon berättar att HDP hade stora förhoppningar på vilken roll EU skulle kunna spela för den turkiska demokratin, men att Europa istället har gett Erdoğan grönt ljus att föra sitt krig.

På frågan om hon tror att det är bra för kurderna att Turkiet går med i Schengens visumfria område svarar hon kort.

– Om Turkiet uppfyller villkoren är det bra, men jag har inga förhoppningar om att så blir fallet.

Naşide Buluttekkin framhåller att flera politiska bedömare i Turkiet tror att Erdoğans egentliga syfte är att åstadkomma en demografisk förändring genom att först driva kurder ur städer i sydöst och därefter ge de ofta AKP-lojala syriska flyktingarna medborgarskap och därmed rösträtt.

– Kurderna är Erdoğans enda hinder. Det som utspelar sig framför våra ögon är ett blodbad, värre än händelserna på 1990-talet och jämförbart med till exempel Dersimmassakern på 1930-talet, anser hon.

Inte heller får HDP stöd hos den övriga oppositionen i det turkiska parlamentet. Ledaren för det ultranationalistiska MHP – med kopplingar till organisationen Grå vargarna som blev ett bekant namn även i den svenska samhällsdebatten i slutet av april – rekommenderade den turkiska regeringen att jämna staden Nusaybin med marken, vilket antagligen säger något om partiets syn på fredsförhandlingar med PKK.

Återstår så Kemal Atatürks gamla maktparti, CHP. Partiet har fått finna sig i rollen som oppositionsparti de senaste decennierna. Från åskådarplats har de bevittnat hur AKP sakta men säkert nedmonterat den turkiska republikens sekulära fundament. Ideologiskt står dock partiet inte alltför långt från HDP, och HDP har tidigare sträckt ut en hand till dem. Trots det tror Buluttekkin att ett samarbete över partigränserna skulle vara omöjligt.

– CHP är i grund och botten ett pro-militaristiskt statsparti. Det största hindret för en eventuell samverkan är den ideologiska grund partiet vilar på, kemalismen.

I takt med att striderna mellan militären och PKK blivit allt intensivare har den stjärnglans som HDP omgetts av sakta mattats av. Flera politiska bedömare menar att nyckeln till framgångarna i junivalet berodde på att man lyckades utvidga den kurdiska kärnan av väljare och förena den med demokratiska turkiska vänsterrörelser. Buluttekkin instämmer i bedömningen.

– Det är viktigt att få tillbaka denna allians. Hela HDP-projektet bygger på just detta, att samla kurder, andra minoriteter och demokratiska turkiska rörelser under ett tak. Försöket att upphäva HDP-parlamentarikernas immunitet är därför problematiskt. Om förslaget går igenom tvingas motståndet bli utomparlamentariskt, säger borgmästaren några dagar innan det turkiska parlamentet tar detta drastiska beslut.