Blandade känslor i Ukraina inför USA-valet

Det råder ingen tvekan om att relationerna mellan USA och Ryssland har nått en bottennivå – kanske den lägsta sedan Sovjetunionens upplösning i slutet av 1991. Men resultatet av det amerikanska valet – oavsett vilken kandidat Kreml föredrar – är ingen existentiell fråga för de flesta ryssar, vare sig inom eliten eller den breda allmänheten.

Men för Ukraina – offer för ett uppror som underblåsts och stötts av Moskva under de senaste två och ett halvt åren – förhåller det sig på ett helt annat vis. Även före tisdagens val i USA har de båda presidentkandidaternas retorik under valkampanjen påverkat läget på marken i Ukraina, allt medan Moskva ökat eller minskat trycket på Kiev, beroende på hur det har låtit på andra sidan Atlanten.

En sak ska man ha klart för sig: i krigets gråzon i östra Ukraina skulle ett hårdnande eller lösare grepp från Moskvas sida betyda att en del kommer att dö medan andras chanser till överlevnad ökar. Så för Ukrainas del har den politiska process som utspelar sig åtskilliga hundra mil längre västerut en existentiell dimension.

Ukrainas politiska elit betraktar USA-valet med blandade känslor. Det faktum att president Barack Obama inte har besökt Kiev en enda gång under sina båda mandatperioder i Vita huset gnager på ukrainarnas självkänsla. På ett allt annat än smickrande sätt visar det vilken ringa vikt den amerikanska presidenten fäst vid deras land, när han gjort sina geopolitiska bedömningar. När krisen i Ukraina bröt ut i början av 2014, för att snart övergå i krigshandlingar, var ukrainarnas allmänna uppfattning att Obamaadministrationen hade outsourcat lösningen av ”den ukrainska frågan” till européerna.

Det är visserligen sant att USA spelade en viktig roll i IMF:s räddningsaktion efter störtdykningen av Ukrainas ekonomi liksom när västmakternas beslöt att införa sanktioner mot Ryssland. Men Vita huset var inte villigt att ge Kiev dödliga vapen i dess krig mot Moskvastödda rebeller, samtidigt som USA höll sig på sin kant i den allt mer svårhanterliga Minskprocessen om Ukraina. I Kiev karaktäriserade experter på det hela taget USA:s hållning gentemot Ukraina som ”hjälp utan skydd” (assistance without protection).

Det är utifrån dessa erfarenheter som Ukrainas politiska elit kommer att bilda sig en uppfattning om USA:s nästa regering. Så snart den första övergångsfasen efter valet är över kommer Kiev att noga granska signalerna från Washington i syfte att förstå hur USA:s nästa president kommer att förhålla sig till Ukraina. Sett ur ukrainskt perspektiv kan det betyda ett bära eller brista för deras land.

USA:s nya regering skulle kunna lägga sin tyngd bakom Minsksamtalen genom att ge starkt stöd till Kievs tolkning av den ”stegvisa” process som behövs för att nå en verkligt fredlig lösning på konflikten – medan USA samtidigt kan stötta Ukrainas förhandlingsposition genom att förse Kiev med dödliga vapen och antyda att USA är redo att utsätta Ryssland för en ny omgång ekonomiska sanktioner.

Men ukrainarna är också medvetna om att Washingtons politik gentemot Ukraina kan bli ”mer av samma vara” eller kanske ännu sämre, om USA:s nya administration skulle bli mer introvert och isolationistisk, upptagen med sina inrikespolitiska trätor och i ännu högre grad benägen att delegera uppgiften att agera polis i Europas oroliga östra utkanter åt ett stapplande EU.

Det säger sig självt att Kiev helhjärtat delar Washingtons oro för ett allt mer självsäkert Ryssland. Men mer skarpsinniga hjärnor i Ukraina har också ett råd att ge den nya statsledningen i USA. För att hålla tillbaka hotet från Ryssland är de förvissade om att amerikanerna endast behöver visa Nato sin beslutsamhet genom att hälla in massivt ekonomiskt (och militärt) stöd till Ukraina i syfte att garantera landets demokratiska överlevnad. Det vapen som Putin fruktar allra mest är om en östslavisk nation skulle bli ett framgångsrikt exempel på modernisering – vilket skulle kunna fungera som en stridssignal för de ryssar som längtar efter att bli en del av väst.