Japans Abe och Trump hade lätt att finna varandra

Nyvalde Donald Trump har sagt att Japan bör ta på sig kostnaden för de amerikanska baserna i landet samt att det vore välkommet om de skaffade egna kärnvapen. Så hur blev då de första kontakterna mellan USA:s tillträdande president gentemot landets närmaste allierade i Asien? Personkemin talar för att de hade lätt att nå varandra.

Två dagar efter det amerikanska valet rapporterade den konservativa japanska dagstidningen  att Japans premiärminister Shinzō Abe hade talat med Trump på telefon och att de två gjorde upp om att träffas i New York redan några dagar senare. Abes önskan om ett snart möte ska ha bottnat i hans uppfattning att Trump är ett oskrivet blad i utrikespolitiken och att han därmed skulle vara mottaglig för så kallad Abe karaa (färg) – en metafor som i Japan används för att beskriva Abes politik. Anonyma japanska regeringskällor uppgav för Sankei att de två de ledarna hade ett snabbt och lyhört telefonsamtal och att de kanske har lättare för att nå varandra på ett personligt plan än vad Barack Obama och Abe haft.

Den 17 november träffade Abe den tillträdande presidenten i Trump Tower. Japanska medier pekade på hur ovanligt det är att en japansk premiärminister får träffa den nyvalda amerikanska presidenten redan innan denna tillträtt, samt att Abe är den första regeringschef som mött den nyvalda presidenten. Sammanträffandet, som varade i cirka en och halv timme, sägs ha kretsat kring betydelsen av den amerikansk-japanska alliansen i allmänhet. Abe kommenterade efteråt att han hade mött en ”ledare som går att lita på”. Trump i sin tur skrev på Facebook att han är glad över att ha inlett en ”fantastisk vänskap” med Abe. De båda kom överens om att ses snart igen.

Det låter onekligen som god personkemi. De amerikansk-japanska relationerna led visserligen inte av att ha Abe och Obama som frontfigurer, men det har funnits meningsskiljaktigheter mellan dem. Pressen från Obamaadministrationen på att Abe ska avstå från att besöka den kontroversiella Yasukunihelgedomen i Tokyo har varit stor – eftersom det i denna helgedom, tillägnad dem som tjänat den japanske kejsaren, också ligger dömda krigsförbrytare begravda. Det är inte svårt att föreställa sig att en president Trump ­ – som i sin kampanj propagerade för en isolationistisk politik och återkommande kritiserade så kallad politisk korrekthet – kommer att visa mindre intresse för japansk inrikespolitik. Därmed kan den konfliktytan mellan USA och Japan mattas av.

Det finns även andra beröringspunkter mellan de två. Abe kommer visserligen från en politikerfamilj som länge stått i centrum för Japans konservativa etablissemang – hans morfar var premiärminister och far utrikesminister – medan Trump är en total politisk outsider. Som gemensam nämnare har de dock en image av att vara hårdhänta ledare som får saker gjorda. Denna image delar de med Rysslands president Vladimir Putin.

Abe är ivrig med att lösa dispyten med Moskva kring den ögrupp som är belägen öster om Japans nordö Hokkaidō och söder om ryska Kamtjatkahalvön, kallad Nordterritorierna i Japan och Sydkurilerna i Ryssland. Öarna har varit under sovjetisk/rysk administration sedan Sovjetunionen invaderade Japan i slutskedet av andra världskriget och är roten till att det fortfarande, 75 år senare, ännu inte finns ett fredsavtal mellan Japan och Ryssland. I japanska läroböcker är det vanligt att öarna pekas ut som ”Japans naturliga territorium” och för en konservativ politiker som Abe skulle ett återbördande av åtminstone några av öarna, och kanske ett fredsfördrag med Ryssland, vara en fjäder i hatten.

Putin ska besöka Japan i mitten av december och i Tokyo hoppas man att det ska leda till ett genombrott i förhandlingarna om öarna. Om det händer, och i synnerhet om man kommer närmare ett fredsavtal, är det inte otänkbart att Trump, som uttalade sig positivt om Putin under sin valkampanj, skulle ta chansen att fördjupa de amerikansk-rysk-japanska förbindelserna. Efter Rysslands annektering av Krim 2014 rättade Japan in sig i ledet och införde sanktioner mot Ryssland tillsammans med västmakterna. Men med tanke på Abes vilja att förbättra de japansk-ryska relationerna kan han se dessa sanktioner som ett störningsmoment. Om Trump skulle häva USA:s sanktioner mot Ryssland är det inte långsökt att tänka sig Abe skulle andas ut. 

Men en sådan utveckling bygger på personliga förhållanden mellan ledare. En helt annorlunda, hypotetisk utveckling är att Japan påbörjar en resa bort från USA i och med valet av en president som ställer krav på Japan, som är synnerligen oaptitliga för den japanska opinionen. Före mötet mellan Abe och Trump rapporterade japanska medier om att Abe gett uttryck för att en distansering från USA var en möjlig utveckling om Trump höll hårdnackat fast vid sina uttalanden. Eftersom Japan har varit extremt tätt sammanlänkat med USA under hela efterkrigstiden skulle något sådant innebära en enorm förändring för Östasiens internationella politik. 

Vad beträffar Trumps tidigare uttalanden om att Japan kanske måste skaffa sig egna kärnvapen är det ett av många politikområden där han har gjort en helomvändning utan att erkänna det. Efter valet – och före mötet med Abe – hävdade Trump att han aldrig skulle ha sagt något sådant.

Japan är det enda land i världen som har utsatts för en kärnvapenattack och tanken att landet skulle utveckla egna kärnvapen är en het inrikespolitisk potatis. I augusti konstaterade Abes försvarsminister att ett japanskt kärnvapeninnehav inte är aktuellt. Men hon hävdade också att det inte strider mot konstitutionens pacifistiska artikel 9 om man skulle välja att skaffa kärnvapen, samt att man inte kan säga något om framtiden.

Det finns alltså en strömning inom etablissemanget som kan tänka sig ett Japan med kärnvapen, men pacifistiska normer i samhället är tillräckligt starka för att det ska vara ett mycket svårt politiskt företag. Läroböcker i japanska skolor har ofta en tydlig ideologisk prägel och även de nationalistiska förlagens böcker använder gärna diskursen om Japan som offer för kärnvapen under andra världskriget. Sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 är även kärnenergi i sig kontroversiellt i Japan.

Erfarenheten talar för att det är svårt att ta Trump på orden. Men normer i det japanska samhället – starkt institutionaliserade i konstitutionen och skolundervisningen – bör hållas i åtanke när man bedömer sannolikheten i att Japan skulle använda en teknologi, som landet utan tvekan redan har, och ta steget mot att utveckla egna kärnvapen.   

I alla händelser är Trans-Pacific Partnership (TPP) och handelspolitiken sannolikt de områden där den amerikansk-japanska relationen kommer att skava mest, då Trump har motsatt sig detta medan Abe har konstaterat att Japan måste ta en ledarroll när USA blir mer protektionistiskt. Under de senaste dagarna har Trump deklarerat att han kommer att lämna förhandlingarna på sin första dag och Abe har uttryckt att ett TPP utan USA är meningslöst. 

Kan handelsavtalet TPP överleva utan USA? Det tror inte Abe. Grafik: Chombosan/Shutterstock

Man kan förvänta sig att Trump och Abe kommer att fokusera på områden där deras synsätt stämmer mest överens: till exempel att Japan släpper på sina konstitutionella begränsningar och tar ett större militärt ansvar inom ramen för den amerikansk-japanska alliansen. Den mest troliga effekten för Japan av att Trump blir USA:s 45:e president torde vara vind i seglen för den normaliseringsprocess av Japans försvar som redan är igång. Om valet samtidigt innebär förbättrade relationer mellan USA och Ryssland är det värt att hålla ögonen öppna för potentiella förändringar även mellan Japan och Ryssland.