Jordanien har blivit ett drivhus för IS-resenärer

Jordanien är idag ett starkt segregerat land med avgrundsdjupa sprickor mellan de olika lagren i samhället. På samhällets topp står den sekulariserade makteliten som allierat sig med USA och tagit på sig det regionala ledarskapet i kampen mot IS. Denna elit utgör dock bara några få procent av landets befolkning. Resten av invånarna lever som i en annan värld, en värld bortom statens kontroll och försök till sociala reformer. I dessa bredare lager av samhället råder 40 procents ungdomsarbetslöshet, utbredd fattigdom och en allmän brist på framtidstro.

Medan den jordanska regimen och makteliten tar avstånd från alla typer av religiösa övertoner i politiken omfamnas däremot sådana i de bredare samhällslagren. Förra året gjordes en uppmärksammad undersökning som visade att 75 procent av jordanierna anser att sharia borde bli huvudsaklig lagstiftning i landet. Undersökningen visade dessutom att 80 procent förespråkar dödsstraff för konvertiter till annan religion än islam och att 70 procent tycker att stening borde införas som straff för äktenskapsbrott. Även om motsvarande siffror varit avsevärt lägre i tidigare undersökningar pekar de otvetydigt mot samma slutsats – att det råder en djup social och religiös konservatism runt om i landet som inte alls återspeglas i makteliten.

För att förklara dessa oroande samhällsstämningar – och kunna förklara det stora antal jordanier som väljer att bli IS-resenärer – måste vi först förstå hur Syrienkonflikten som sådan uppfattas bland vanligt folk ute i landet, inte minst i landets många flyktingläger.

På den jordanska gatan talas det ofta och brett om att regionen är under angrepp österifrån. Det sägs att shiamuslimerna anförda av Iran försöker ta över östra Medelhavsområdet. Sunniternas ställning är hotad och man måste försvara sig till varje pris. Den största förrädaren i detta angrepp anses vara Syriens president Bashar al-Assad och hans etnoreligiösa minoritet alawiterna. Detta narrativ förstärks vidare av det faktum att Assad-regimen klamrar sig kvar vid makten med hjälp av de shiitiska bundsförvanterna Hizbollah och Iran.

Det har därför på den jordanska gatan kommit att ses som en god och hedervärd gärning att resa till Syrien och delta i kriget. Hotet från shiiterna, menar man, är så överhängande att alla oavsett gruppering som krigar mot Assad gör en god gärning. Logiken som följer av detta blir då att även IS ses med relativt blida ögon. En äldre man från provinsstaden Zarqa några mil nordost om Amman konstaterar urskuldande: "Islamiska staten är för brutal men i grunden förstår vi vad gruppen står för. Alla behövs i kampen mot Assad."

Narrativet om IS som viktiga i kampen mot Assad förstärks ytterligare av de skräckhistorier som sprids med syriska flyktingar. Det berättas bland annat att "Assadregimens soldater våldtar alla kvinnor och flickor". Denna typ av vittnesmål, om Assads grymheter snarare än om IS grymheter, spär på sunniternas rådande bild av dem själva som offer. Den bilden kopplas ytterligare till vad som samtidigt tycks pågå i Jerusalem och kring al-Aqsa-moskén, en av islams allra heligaste platser. Många på den jordanska gatan har den bestämda uppfattningen att "sionisterna nu håller på att ta över Tempelberget".

Radikalisering och rekrytering av IS-resenärer

Till denna föreställningsvärld ska läggas de knappa förhållanden som många jordanier i de breda lagren i samhället lever under. Ungdomsarbetslösheten har nått skyhöga nivåer och få av dessa ungdomar tror att de någonsin kommer att få jobb. Utan pengar är det i detta samhälle svårt att gifta sig och därmed att skapa ett eget liv. Istället söker mana andra sätt att återupprätta förlorad stolthet och självrespekt. Att åka och slåss i Syrien, "att försvara Jordanien innan shiiterna kommer hit", blir ett sätt att göra detta. Ute på den jordanska landsbygden firar familjerna när någon släkting dött "martyrdöden" i Syrien.  Individen har då visat att han är "en riktig man som står upp för sitt folk".

För vissa jordanska ungdomar övergår de hopplösa utsikterna inför framtiden i ren desperation. För att hantera detta vänder de sig inåt och till det enda de har kvar, den egna tron. Denna omsvängning till djup religiositet är det första steget på väg mot att resa iväg. I denna sin påbörjade radikalisering blir de hjälpta av de många moskéer och imamer i Jordanien som försöker balansera mellan, å ena sidan, statens påbud om vad de får säga och, å andra sidan, att samtidigt vara folkliga och spegla de stämningar som faktiskt råder ute i samhället.

Efter att den blivande IS-resenären har anammat föreställningen om sunniterna som offer fullt ut och försjunkit i djupa religiösa funderingar följer nästa steg i processen, själva rekryteringen. Vanligtvis görs denna av någon vän eller familjemedlem som redan har rest till Syrien och sedan ringer hem till Jordanien. Det blir svårt att stå emot när någon man tycker om ringer och säger att de saknar en och ber att man kommer. En mamma till en IS-resenär berättar: "Min son reste till Syrien för att försvara de hjälplösa kvinnorna och barnen. Men hans vistelse är dyr och jag får själv skicka pengar till honom varje månad."  

Förklaringen till varför Jordanien har så många IS-resenärer handlar således inte om legosoldater utan snarare om vilseledda ungdomar som tror att de utkämpar ett krig för att försvara sitt folk. Visst finns det finns en ekonomisk drivkraft i sammanhanget men denna återfinns snarare hos de skrupellösa individer som knuffar ungdomarna över kanten och får dem att åka: rekryterarna. Dessa är vanligtvis inte radikala imamer (som många kanske föreställer sig) utan snarare småskaliga affärsmän som funnit en ny lukrativ inkomstkälla. IS betalar dem för varje rekryt de lyckas skicka. Mest betalar IS för rekryter med universitetsexamen – eftersom de anses ha större kontaktnät och som i sin tur kommer kunna locka över sina respektive välutbildade vänner och bekanta.  

Det jordanska utbildningssystemet är en av förklaringarna

Anledningen till varför just unga jordanier har blivit så mottagliga för IS budskap och kallelse handlar dock inte bara om de svåra sociala och ekonomiska förhållanden som råder i landet. En närmare förklaring återfinns också i hur landets utbildningssystem har kommit att utvecklas och förändras.

I den jordanska grundskolan ges mycket begränsade möjligheter till kritiskt tänkande i allmänhet och kring religion i synnerhet. I undervisningen görs ingen tydlig åtskillnad mellan religion och vetenskap. En konservativ lärarkår lär istället ut att islam är vägen både till frälsning och till framgång i livet. Från första klass förmedlar läroböckerna ett tydligt budskap: islam är den enda fasta punkten i tillvaron som man kan lita på. Böckerna i samhällskunskap innehåller exempelvis delar som kopplar ihop Koranens ordalydelser med förklaringar om hur samhället fungerar. När Islams lärdomar krockar med vetenskapen i undervisningen vinner det som de heliga skrifterna föreskriver. I en lärobok kan man till exempel läsa att sunniislam är renare och mer logisk än shiaislam.

Denna grund är precis vad rekryterarna behöver för att kunna övertyga om IS förträfflighet. Jordaniens utbildningssystem ger idag inga verktyg till landets unga för att kunna stå emot IS förvrängda bild av Islam. Eftersom barnen får lära sig i skolan att allt som är islam är bra blir det  väldigt svårt för dem att kunna genomskåda det förrädiska i IS islamiska retorik.

Att utbildningssystemet har tillåtits utvecklas i denna riktning har tydliga inrikespolitiska förklaringar. Främst handlar det om regimens maktspel för att lyckas hålla landets stora grupp religiöst konservativa i schack. Sedan 1970-talet har Muslimska brödraskapet vuxit sig starka i Jordanien. Allt hade sin början under den så kallade Svarta september 1970 när kung Hussein beslutade att driva ut PLO och det sekulära Fatah ur Jordanien. För att ytterligare motverka dessa två organisationer gav kung Hussein det religiösa Brödraskapet tillåtelse att verka i landet.

Med tiden växte sig dock Brödraskapet allt starkare. År 1989 hade de nått en sådan maktposition i landet att Hussein blev tvungen att ge bort utbildningsministerposten i utbyte mot deras fortsatta lojalitet. Brödraskapet fyllde sedan utbildningsdepartementet med sitt folk och antog den nya utmaningen med stor entusiasm. Under de följande åren gjordes genomgripande reformer och utbildningsväsendet impregnerades med religiösa influenser på flera olika sätt. Även om det var länge sedan Brödraskapet fick lämna utbildningsdepartementet sitter ändå denna omdaning kvar i väggarna – och i skolböckerna – än idag.

Den nuvarande kung Abdullah är medveten om de rådande problemen inom utbildningssystemet och kämpar med att försöka åstadkomma nya reformer. Problemet är att kung Abdullahs försök till sekularisering möter kraftigt motstånd från lärarkåren. Under årens lopp har den religiöst färgade skolan kommit att attrahera lärare som delar systemets religiösa och konservativa uppfattningar. I oktober 2016 försökte kungen driva igenom några mindre förändringar i vissa skolböcker, bland annat att ta bort vissa religiösa bilder och korancitat. Reaktionerna lät inte vänta på sig – en hel lärarkår gick man ur huse för att protestera mot "regimens inblandning i skolans läroplaner".

Utsikterna för att det stora antalet IS-resenärer från Jordanien ska minska är därmed inte särskilt ljusa. Dagens generation av unga jordanier har växt upp i ett system som varken lärt dem förstå skillnaden mellan vetenskap och religion, eller för den delen mellan olika tolkningar och misstolkningar av sin egen religion. Nyckeln till förändring ligger i att avhjälpa de rådande svåra humanitära och sociala förhållanden på flera håll i landet – men framförallt i omfattande reformer av det nuvarande utbildningssystemet.