Nu gäller det för Santos att få alla med sig i Colombia

Det var som om vi befann oss i en bubbla. Så beskriver fler av dem som var med i hamnstaden Cartagena när Colombias president Juan Manuel Santos och vänstergerillan Farcs ledare Rodrigo Londoño Echeverri den 26 september undertecknade fredsavtalet mellan den colombianska staten och gerillan.

Alla opinionsundersökningar pekade på att fredsavtalet hade stöd av en majoritet av väljarna. Motsatsen var otänkbar. Så otänkbar att det trycktes upp t-shirts och plastarmband med texten ”Ja, vi vann!” Storbildsskärmar som livesände rösträkningen efter folkomröstningen den 2 oktober placerades ut på torg i flera städer.

Medlemmar av Farcgerillan hälsar på folkmassan i Cartagena sedan deras ledare skrivit på fredsavtalet med president Santos. Bland gästerna fanns även USA:s utrikesminister John Kerry. Foto: US State Department

Sen sprack bubblan. Nejsidan vann med endast 53 911 röster. Valdeltagande var lågt. Bara 37 procent av väljarna röstade, men det var tillräckligt för att samla 18 procent av väljarkåren bakom nejsidan. För att resultatet skulle vara giltigt krävdes minst 13 procent. 

Till och med nejsidans främsta företrädare, den förre presidenten Álvaro Uribe tycktes vara tagen på sängen. Plötsligt var han tillbaka i rampljuset. Ett gyllene utgångsläge inför presidentvalet 2018.

I protest mot valresultatet gick colombianer i hela landet ut på gatorna den 5 oktober. De demonstrerade för att fredsavtalet skulle genomföras. När mörkret lagt sig och demonstranterna skingrade sig stod ett par tält på Plaza de Bólivar, framför kongressen och högsta domstolen, i centrala Bogota.

– Vi tänker stanna här tills vi har fred. Jag kom hit den 5 oktober och tänker stå här med mina vingar till president Santos fått igenom fredsavtalet. Då ska jag ge vingarna till honom som ett tack för hans arbete, säger skomakaren Jaime García som bär på ett par enorma vita duvvingar mitt på Plaza de Bólivar.

Tältlägret på Plaza de Bólivar. Foto: Erik Halkjaer

Demonstranterna är övertygade om att nejsidan vann folkomröstningen för att de ljög och överdrev, något som också bekräftats av företrädare för nejkampanjen. De likställde fredsavtalets öppning för att låta Farc engagera sig politiskt med att Colombia skulle förvandlas till Kuba eller Venezuela. Likaså lyfte de fram gerillans många krigsbrott och övergrepp, som för att understryka att de inte förtjänar straffrihet. Detta trots att Álvaro Uribe gav 30 000 avväpnade paramilitärer straffrihet 2002.

Men riktig så enkelt som att skylla på nejsidans smutsiga kampanj är det inte. Jasidan förlorade lika mycket på grund av en dåligt genomförd kampanj. Den nådde inte ut med information om fredsavtalet och dess innehåll till väljarna. Något som den tidigare chefen för FN:s utvecklingsorgan, UNDP, i Colombia, Fabrizio Hochschild varnade för redan förra året.

– Det finns en allmän utbredd skepticism mot fredsprocessen i Colombia och processen är kontroversiell. Många menar att man genom processen ger politisk status åt en så kallad terroristgrupp. Andra hävdar att fredsprocessen inte kommer innebära fred. Kunskapen om både fredsprocessen och fredsavtalet är dålig bland stora delar av befolkningen. Regeringen måste jobba mer för att informera om vad det handlar om om de ska nå ut till alla, sa Fabrizio Hoschschild då.

Ytterligare en orsak till jasidans nederlag var det låga valdeltagandet. Bland annat höll orkanen Matthew väljarna vid Colombias karibiska kust hemma. Alla 14 opinionsundersökningar som gjordes mellan juli och september i år förutspådde ett högre valdeltagande. Alla uom en visade också jasidan som vinnare.

Ömsom hyllad, ömsom pressad president Juan Manuel Santos. Foto: Casa Rosada, Argentina/Wikimedia Commmons

Det låga valdetagandet till trots tvingades president Juan Manuel Santos i förra veckan att bjuda in Àlvaro Uribe till samtal om nejsidans krav. Bland annat vill de inte ge gerillans medlemmar straffrihet och de vill också hindra Farcmedlemmar från att engagera sig politiskt.

Farc meddelade å sin sida att de respekterade resultatet i folkomröstningen, men inte var beredda att göra några eftergifter. Inte heller representanter för de många organisationer i civilsamhället, som engagerat sig i fredsprocessen, vill se några förändringar av avtalet.

Ett tag såg det ut som om tuffa förhandlingar väntade och i värsta fall en ny utdragen fredsprocess för att nå en ny uppgörelse. Men lika snabbt som folkomröstningen spräckt bubblan i Cartagena kastade den norska Nobelkommittén om spelplanen.

Motiveringen till president Juan Manuel Santos fredspris den 7 oktober är tydlig. Priset går inte bara till hans arbete med fredsprocessen, utan även till krigets offer. Kommittén uppmuntrar också presidenten att inleda en dialog med alla parter för att få fram ett nytt fredsavtal. 

Men bara timmar efter det att priset offentliggjorts förklarade regeringen och gerillan att delar av fredsavtalet ska börja genomföras. En viktig aspekt är att folkomröstningen bara var rådgivande, inte beslutande. Så istället för att invänta ett resultat av de pågående samtalen med nejsidan fastslog förhandlarna att den pågående vapenvilan förlängs på obestämd tid. De meddelade också att fredsobservatörer från FN ska kallas in för att bevaka och säkra de områden där Farcgerillan ska samlas i väntan på avväpning. Det planerade arbetet att söka efter personer som försvunnit under kriget påbörjas också.

Parallellt med att fredsavtalet med Farc börjar genomföras inleder regeringen och gerillan i veckan nya förhandlingar i Havanna. Med sig har de Álvaro Uribes och nejsidans krav. Hur lång tid förhandlingarna väntas ta är osäkert, men parternas presstalespersoner säger på telefon att det kan dröja en vecka.

Ju längre tiden går, desto större är risken att Farcgerillans fotsoldater bryter leden. De kan söka sig till den andra gerillagruppen, ELN, eller några av de många beväpnade kriminella grupper som skor sig på civilbefolkningen och narkotikahandeln på den colombianska landsbygden. 

Men den 10 oktober meddelades att regeringen inleder förhandlingar även med  ELN den 27 oktober, vilket ger ytterligare stöd till Santos fredsarbete. Även det colombianska näringslivet har förklarat att det vill se en snabb lösning på fredsprocessen.

Civilsamhällets tryck på regeringen att genomföra fredsavtalet ökar också. Tältlägret på Plaza de Bólivar i Bogota växer för varje dag. Även om nejsidan vann är det svårt att se att regeringen skulle tvinga Farcgerillan och civilsamhället att backa på de punkter man uppnått i fredsavtalet.

Nejsidan bygger sina krav på ett tunt underlag på 18 procent av väljarkåren, men samtidigt måste president Juan Manuel Santos blåsa liv i en bubbla som är större än den i Cartagena och som inkluderar så många fler. Ett trick som inte är helt lätt att genomföra.