Sverige bör satsa på medling i väpnade konflikter

Den senaste statistiken från Uppsala konfliktdatabas (UCDP) visar en fortsatt ökning av antalet väpnade konflikter i världen. Krigen i Syrien fortsätter i oförminskad kraft och de förhandlingsförsök som gjorts mellan den ryske och amerikanske utrikesministern har havererat. Det visar hur angeläget det är att söka nya former för fredlig konfliktlösning. Detta borde Sverige göra till ett centralt tema under tiden i FN:s säkerhetsråd – och därför påtagligt stärka sin kapacitet för fredsdiplomati och medling.

I boken ”Fredens diplomater: Nordisk medling från Bernadotte till Ahtisaari”, som utkommer i dagarna, gör vi den första samlade kartläggningen av nordisk medling sedan andra världskrigets slut. Det är en imponerande mängd insatser för att förhindra upptrappning, minska våld och finna förhandlingslösningar. Inalles rör det sig om mer än 40 konflikter med över 50 enskilda medlare från Sverige, Norge och Finland. Medling har således betraktats som ett viktigt fredspolitiskt verktyg i Norden. Insatserna har ofta gjorts genom internationella organisationer och utifrån en insikt om att långvariga åtaganden kan bli nödvändiga.

Folke Bernadotte, medlare i Mellanöstern, mördad i Jerusalem 1948. Foto: Government of India

Sveriges engagemang inleddes med Folke Bernadotte 1948 och det senaste uttrycket är utrikesminister Margot Wallströms lansering 2015 av ett globalt nätverk av kvinnliga fredsmäklare. Just nu finns, som bekant, en internationell medlare i Syrienkonflikten, svenske Staffan de Mistura med team. Norska diplomater har arbetat och arbetar med fredsprocesserna i Colombia och Filippinerna. Finlands förre president Martti Ahtisaari fick 2008 Nobels fredspris för sina ”viktiga ansträngningar på flera kontinenter och under mer än tre decennier för att lösa internationella konflikter”.

På vissa punkter skiljer sig de nordiska länderna åt. Den mest markanta är den vikt som Norge lägger vid medlingsarbetet. Norges insatser har utvecklats under tjugofem år genom en unik avdelning för fred och försoning inom utrikesministeriet. De totala resurserna uppskattas årligen till mer än en halv miljard norska kronor. Det får Sveriges insatser att förblekna.

Norge är även en ledande finansiär av den särskilda enhet för stöd till medling som inrättats inom FN, med experter som på kort varsel kan ge sig ut i olika förhandlingssituationer. Finland har varit drivande i tillkomsten av en särskild grupp av stater och internationella organisationer inom FN, ”Friends of Mediation”, Medlingsvännerna.

I Europa skapades 2014 på ett svensk-finländskt initiativ ett fristående europeiskt fredsinstitut med medling som särskilt uppdrag, European Institute of Peace (EIP) med den framstående finländske medlaren Pekka Haavisto som ny ordförande.

Sverige har genom medlemskapet i FNs säkerhetsråd, 2017-2019, goda förutsättningar att medverka till nordiskt och internationellt arbete för internationell medling, såväl inom FN och EU som genom andra organisationer.

Det är värt att notera att FN:s nye generalsekreterare, Antonio Guterres, uttalat ett starkt stöd för internationell medling. Behovet av en ”surge in diplomacy for peace”, ett lyft för fredsdiplomati, utgör första punkt i hans vision för FN:s konfliktförebyggande insatser.

Mycket talar således för att Sverige på många olika sätt nu behöver stärka den egna kapaciteten. Det finns flera möjliga organ som kan bidra med detta, till exempel Dag Hammarskjölds Minnesfond, Folke Bernadotteakademin och Utrikespolitiska institutet eller universitetsinstitutioner såsom vår egen vid Uppsala universitet. Det gäller både utbildning och forskning inom områden som medling, förhandlingar och dialog. Det är viktigt inte minst för att medlingsuppdrag i ökad grad skall kunna baseras på empirisk evidens och utvärdering av tidigare insatser. Dessa institutioner är dock inte rustade för det dagliga arbete som medlingsarbete kräver.

Därför är det viktigt att den svenska utrikesförvaltningen har denna kapacitet. UD har tidigare haft särskilda analysenheter som bland annat bidragit till bedömning av svenskt agerande. Det är nu dags att återupprätta och förstärka våra nationella insatser för medling och att kraftfullt stödja de nätverk som skapas. Norges avdelning för fred och försoning kan vara en form. Sida hade tidigare en enhet för fred och säkerhet. Sveriges UD behöver en egen enhet för medlingsarbete med tillräckliga resurser för både internutbildning och engagemang i särskilda konflikter.

Vår bok visar att det faktiskt finns ett antal nordiska och svenska profilfrågor inom medling. Det gäller till exempel kvinnors roll i fredsprocesser, i fredsavtal och genomförandet av ingångna överenskommelser. Det är dags för Sverige att stärka sitt engagemang för internationell medling! Ställningen som medlem av FN:s säkerhetsråd gör detta särskilt angeläget.