Maktkamper sinkar befrielsen av Mosul

Makhmour, irakiska Kurdistan. Bilens termometer pendlar mellan 48 och 50 grader Celsius. När vi kliver ur bilen, blir vi nästan golvade av den heta luften. Vi kippar efter andan. Det gör ont när vi andas. Huvudet sprängvärker.

Den fina ökensanden tränger in i näsborrar och mun. Allt smakar sand.

Vi befinner oss i ett område som till största delen bebos av sunniaraber, någon mil utanför Makhmour i irakiska Kurdistan (KRG). Haji Ali, området utanför Makhmour, har varit ockuperat av terrorgruppen Islamska staten (IS), och befriades för några månader sedan och kontrolleras nu av Iraks armé. 

Vid en vägspärr står några irakiska soldater. Bakom dem höjer sig ett svart rökmoln. Röken kommer från staden Qayyarah, som vid vårt besök fortfarande kontrolleras av IS och som ligger på andra sidan Tigris, bara några kilometer längre bort. Bara ett par dagar efter vårt besök befrias även Qayyarah av irakiska armén.

– Daesh har satt eld på oljan för att koalitionens flygplan inte ska kunna bomba dem, säger en av soldaterna. (I den muslimska världen säger man vanligen Daesh, en arabisk förkortning på Islamiska staten; med denna beteckning markeras ett avståndstagande från vad IS står för.)

Samtidigt hörs ett mullrande ljud. Det är koalitionens flygplan som släpper sin dödliga last över Qayyarah. Staden är strategiskt viktig eftersom den ligger vid huvudvägen till Mosul och vid ett gammalt militärflygfält, som den internationella koalitionen behöver för sina luftangrepp.

När IS i juni 2014 erövrade Mosul, Iraks näst största stad, stod världen handfallen. Terroristorganisation påtvingade befolkningen sitt skräckvälde och satte igång en grym och skoningslös slakt på yazidier, turkmener, assyrier, kaldéer,  shabak, kurder och shiiter.  Även sunniter som inte accepterade terroristorganisationens extrema och intoleranta tolkning av islam blev offer. Snabbt lade IS under sig inte bara städer och byar i norra Irak, utan även områden som låg längre söderut, närmare Bagdad. Enligt den amerikanska säkerhetstjänsten lade terroristorganisationen under sig ett område som var lika stort som Storbritannien till ytan och som sträckte sig från Irak in i Syrien.

Irakier undrar varför det dröjer
Många irakier som jag har träffat under mina besök både i irakiska Kurdistan och Bagdad sedan Mosuls fall ställer sig frågan varför slutoffensiven mot staden dröjer. Det enkla svaret är att centralregeringen i Bagdad är för svag och splittrad och dess militär varken tillräckligt tränad eller motiverad. Ett annat svar, som ofta hörs, är att det skulle bero på en schism mellan sunni och shia. Detta är en del av förklaringen.

Det mer komplicerade och mångfacetterade  svaret till varför det tagit så lång tid att inleda offensiven är att det beror på ett politisk spel både inom och utanför Irak. Frågan rör inte bara Irak, utan i lika hög grad dess närmaste grannar och stormakterna USA och Ryssland.

Misstro mellan araber och kurder
Kurdernas militära och politiska ledare i det självstyrande KRG har kritiserat den irakiska armén för inkompetens och bristande stridsmoral sedan Mosuls fall. Det har till med anförts som argument till varför kurdiska peshmergatupper skulle ha rätt att ta över vissa områden, exempelvis det oljerika Kirkuk. KRG hävdar att bara de är kapabla att försvara Irak. Misstron mot araber går långt tillbaka i kurdernas historia och den har inte blivit bättre av att centralmakten i Bagdad sedan 2014 vägrar att betala ut KRG:s andel av oljeintäkterna – på grund av att kurderna i norr har exporterat olja till Turkiet. 

Politikerna i Bagdad å sin sida misstror sina kolleger i Erbil, huvudstad i det självstyrande irakiska Kurdistan, vilka anser sig ha rätt att behålla alla områden som de befriat från IS och som dessutom diskuterar konkreta planer på kurdisk självständighet. Staden Kirkuks framtid kommer utan tvivel att bli föremål för hätska diskussioner som kan leda till nya våldsamheter. General Sirwan Barzani, ansvarig för frontavsnittet mellan Mahkmour och Gwer, hoppas på kurdisk självständighet inom två år. Den rådande schismen och misstron påverkar samordningen av Mosuloffensiven och denna friktion kan orsaka fördröjningar.  

USA:s inflytande
Officiellt drog USA tillbaka sina trupper från Irak i slutet av 2011. Men det innebar inte att USA upphörde med att blanda sig i Iraks affärer, snarare tvärtom. I dag har runt 5 000 amerikanska soldater återvänt till Irak för att hjälpa till med Mosuloffensiven. Det är också USA som leder och koordinerar den internationella koalitionen mot IS, Operation Inherent Resolve.

I augusti krävde en talesperson för amerikanska utrikesministeriet (State Department) att offensiven mot Mosul ska ledas av irakiska armén, inte av peshmerga. Eftersom Mosul har en viktig politisk och strategiskt betydelse för både araber och kurder råder en kapplöpning mellan Erbil och Bagdad om vem ska komma först till staden och kontrollera den och dess omgivningar. Det finns en risk för att USA:s beslut ökar splittringen mellan kurder och araber och försinkar befrielsen av Mosul.   

Turkiet vill stoppa ett "Storkurdistan"
Men även några av Iraks grannar har intressen i Mosul och Iraks Nineve-provins. Turkiet har av historiska skäl betraktat Mosul som sitt, men hyser dessutom en rädsla för att staden ska falla i kurdernas händer och bli en del av ett framtida ”Storkurdistan”. I slutet av förra året skickade Turkiet trupper till staden Ba’shiqa nära Mosul. Enligt president Erdoğans regering var syftet att bekämpa IS. Visserligen har turkiska soldater stupat i strid mot terroristorganisationen, men Ankaras intentioner ifrågasätts eftersom Turkiet sedan länge misstänkts för att stötta IS. Dessutom har turkiska stridsflygplan sedan lång tid tillbaka bombat PKK-fästen i Qandilbergen i norra Irak, samtidigt som Turkiet har starka ekonomiska band med KRG.

Cirka 1 500 turkiska företag är verksamma i irakiska Kurdistan och detta självstyre utgör Turkiets tredje största exportmarknad. För kurderna är banden till Turkiet oerhört viktiga. År 2013 öppnades en pipeline mellan Khurmala i irakiska Kurdistan och Turkiet, vilket innebär att man slipper bedriva den handeln via Iraks centralregering.  

Iran tongivande i Irak
Iran har många naturliga kopplingar till Irak: historiska, religiösa och inte minst geopolitiska. Efter Baathregimens fall i Bagdad 2003 har Irans inflytande blivit oerhört starkt. Iraks tongivande partier eller partiallianser är alla shiitiska och har i vissa fall en direkt koppling till Teheran. Sedan 2005 har alla regeringar i Bagdad varit shialedda. Det har medfört att den sunnitiska minoriteten har marginaliserats politiskt, vilket i sin tur har fått vissa grupper att söka sig till extrema militanta grupper, till och med terroristorganisationer som al-Qaida och nu senast IS. När Mosul föll för drygt två år sedan, och shiitiska muslimer föll offer för Daeshs övergrepp, bildades en shiitisk milis kallad Hashd al-shaabi, vilket kan översättas med Den folkliga mobiliseringsfronten. Även andra shiitiska miliser har klivit in på arenan. Skälet till att de har växt fram är att Iraks armé inte har mobiliserat tillräckligt snabbt eller effektivt. Den har varit för dålig helt enkelt.

De shiitiska miliserna har, enligt rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch, också gjort sig skyldiga till olika former av övergrepp mot den sunnitiska lokalbefolkningen när områden befriats från IS. Vid befrielsen av staden Falluja tidigare i somras spelade shiamilisen en avgörande militär roll, men den  uppenbar genom att general Qassem Suleimani, befälhavare för den iranska elitstyrkan al-Qgjorde sig också skyldig till övergrepp. Detta har i sin lett till att sunniter upplever att det förs ett sekteristiskt krig riktat mot dem.

Kopplingen till Iran är uppenbar genom att general Qassem Suleimani, som är befälhavare över den iranska elitstyrkan al-Quds, vid ett flertal tillfällen har lett Hashd al-shaabi i slagen om Tikrit och Falluja. Det påstås till och med att han har ett kontor på inrikesministeriet i Bagdad. Han är också verksam i Syrien där de Iranstödda libanesiska Hizbollah-milisen strider på Assadregimens sida. Iran har också vid ett flertal tillfällen utnyttjat Irak för leveranser av vapen till den syriska regimen, och har även levererat vapen till Bagdad och tränat irakisk militär. Både sunniaraber och kurder motsätter sig att shiamilis deltar i offensiven mot Mosul på grund av rädslan för den sunnitiska civilbefolkningen ska utsättas för övergrepp. 

Ryska intressen: vapen och underrättelser
Rysslands inblandning i Irak rör två saker, vapen och underrättelseinformation. Iraks försvar har köpt ryska vapen, bland annat attackhelikoptrar och flygplan. Men även KRG har fått köpa hårdvara från Ryssland. I mars i år fick Erbil en leverans av fem luftvärnskanoner av märket Zu-23-2 samt 20 000 granater till kanonerna. Därutöver har Ryssland ett underrättelsetjänstsamarbete med Damaskus, centralregeringen i Bagdad och Iran.   

Internflyktingar och humanitär katastrof
Islamska statens framfart har orsakat en flyktingkris. Enligt FN finns det 3,3 miljoner internflyktingar i Irak och tre gånger så många människor är i  behov av någon form av humanitär hjälp. OCHA, ett FN-organ som ansvarar för humanitärt bistånd, förutspår att det kan tillkomma ytterligare ett par miljoner flyktingar när Mosul intas. Just nu är KRG, centralregeringen i Bagdad, UNHCR och många internationella biståndsorganisationer i färd med att bygga flyktingläger för att kunna ta emot flyktingströmmen. Innan man lyckats med det måste slutskedet av Mosul-offensiven ta en paus.

– Vi saknar 1300 tält just nu och varje dag kommer det in ungefär 100 nya familjer, konstaterar Rzgar Abed, ansvarig för flyktinglägret Dibaga, utanför Makhmour.

Vem ska styra Mosul?
General Ali Najat, som ansvarar för peshmergastyrkan i Makhmour påpekar att det finns en risk för att det blir enormt många civila dödsoffer och hårda strider. Han är också orolig inför vad som ska hända när Mosul är befriat.

– Vi behöver en överenskommelse om vem som ska administrera Mosul. Vi måste lösa det här problemet, säger generalen med oro i rösten.

–Det är den stora frågan: Vem ska styra Mosul? Hur ska den befriade staden styras? Alltför många undrar när Mosul kommer att befrias. Men vi måste redan nu börja diskutera vad som ska hända när Islamiska staten drivits ut ur Mosul. För det kommer att hända. Då måste omvärlden vara beredd att hjälpa till.